onsdag 5 september 2007

Livet som baby

Det verkar vara rätt så skönt att vara elva veckor gammal. Visserligen finns det vissa saker som säkert är frustrerande, som när man vill ta sig framåt när man ligger på mage, men bara inte begriper hur, eller när man inte har en aning om hur man ska bära sig åt om mössan trillat ner över ögonen, men ändå... Här är några exempel om ni inte är övertygade:

- Det spelar ingen roll om babyn ligger och ler eller storgråter när man är och handlar, folk runtomkring tycker likväl att det är hur gulligt som helst.

- Tänk att få sova i en vagn: omstoppad, bekvämt liggande, ute i friska luften, skönt gungande.

- En baby kan inte bara obesvärat släppa en brakare vid matbordet tillsammans med främlingar, utan också avsluta med en stor, belåten suck.

- En baby behöver inte tänka på att utnyttja tiden och hinna med mycket. Det är fullt tillräckligt om man har en färgglad blomma att ligga och titta på.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Ja vet! Det är faktist riktigt skönt att komma in efter en promenad. Igå var jag å tanja "slottet runt" och avslutade med att springa hem från föri. Hur skönt som helst att komma in. :)

Anonym sa...

Äntligen förstår jag. Jag vill inte ha en baby, jag vill vara en baby...

Anonym sa...

Det låter hur underbart som helst, tycker jag som just nu känner mig heeelt utmattad (har mina första lektioner imorgon bitti, inga PF-in-i-minsta-detalj-planerade lektioner precis)... vill bara soooova och låta nån annan ta hand om allt... ska dessutom på föreläsning på min egen kurs imorgon strax efter att mina lektioner slutar och har läst 2 av de ca 150 sidor jag borde ha läst. Suck. Lille A har det bra han :)

Anonym sa...

Håller väl med, men det där om att folk alltid tycker de är gulliga kan ju bara inte stämma??? Jag har blivit lite knäpp flera gånger jag hört en gallskrikande baby...:S Fast Arvid e väl nog lite söt ändå fastb han galar. Nu ska jag fixa spinprogram!

Mia sa...

Hanna: jag är faktiskt förvånad! Jag trodde folk skulle stirra surt när han skriker, men de brukar bara le förtjust, eller lite medlidsamt... Men sen vet jag ju inte hur många som gömmer sig bakom hyllorna och gnisslar tänder...

Mamma Linda sa...

Ah, det är så sant så! :-) De är härliga ungar, något att ta efter kanske? I denna värld full med "du ska, bör och får inte":n. Men tänk OM man skulle släppa en brakare mitt bland främlingar på t.ex. Fransmanni, hihi, då skulle nog inte omgivningen tycka det var så sött...;-D Och jag brukar vara avis på Felicia som får åka och sova i vagnen, men trots att jag bett snällt har inte Tamme skuffat ut MIG nå?!!? Ho ho...:-)