Jag hoppas verkligen att den som läser min blogg gillar vykort, för det börjar kännas som om det är väldigt sällan jag skriver annat! För det mesta håller vi ju oss hemma i vardagslunken, men det är ju så mycket roligare att skriva om de där dagarna utanför det normala. Som vår sportlovsresa till exempel! Det blev sköna och faktiskt ganska vintriga dagar i Norrfjärden/Piteå, precis som vi hade hoppats. Jag bläddrar i min vykortsbunt och börjar med...
... en apa snidad i kokosnöt! Sådana går det att hitta på loppiset PMU i Öjebyn för den som har riktig tur. Är den inte stilig, så säg? Den köpte vi ändå inte, men däremot fyndade vi en del slalomutrustning som vi behövde. Tips från coachen: Begagnad slalomutrustning köps med fördel i Norrbotten istället för Österbotten - det märks kanske att vi bor på plattlandet! PMU brukar vi alltid försöka besöka när vi är i trakten. Stor fyndchans, nästan oavsett vad man är ute efter! Svärfar var till exempel så nöjd att han skrockade över att hitta ett helt lass prima sänglampor till Hummelholmen. Den här gången var vi också till ett annat loppis i byn. Det såg snäppet skrotigare ut, men sålde böcker för 1 krona styck och sånt kan man ju inte låta bli att gilla.
Nästa vykort skickar vi från...
...Pinchos i Piteå! Sommaren 2018 var vi med Ylva och Anders på Pinchos i Åbo och blev utomordentligt förtjusta när vi hörde att de skulle öppna i Piteå också. Men vi har inte haft någon större tur när vi försökt boka in oss - så nu hade Ylva bokat bord åt oss en hel vecka på förhand. Vi hade en reservation kl 14, precis när de öppnade. Vi var de enda gästerna just då... Hehe. Men det kändes ju tryggt att ha en bokning ändå! Mysigt och gott, även om vissa minderåriga hade hunnit bli lite hangry av att vänta med lunchen ända till klockan två...
Vi kör ännu ett vykort från samma dag! Nämligen...
...Piteås bästa service till alla instagrammare kanske? Vad det än är tänkt för, så var det ju ganska gulligt. Vi hann gå en del på stan den dagen också, framför allt för att köpa presenter. Båda kusinerna hade födelsedagar på kommande och vi hade inte hunnit skaffa presenter på förhand. Dessutom fyller Edvin snart 10 år och så - sist men inte minst - har jag ju blivit moster igen och kände ett oemotståndligt behov av att gå och tumma på pyttesmå babykläder!
Tja, sen körde vi hem till Norrfjärden, åt godis och såg på Mello. Och om det hade varit lite mulet den dagen, passade solen på att komma fram riktigt ordentligt nästa dag, när jag skickar ett vykort från...
...Lindbäcksstadion i Piteå! Där försökte vi åka en eftermiddag förra sportlovet också, men då kraschade Arvid i skogen redan på första åket så att hans urgamla pjäxor brakade sönder, så det blev inte så mycket bevänt med det. Edvin och jag hann i alla fall åka lite. Men nu var det dags för revansch! Och vilken perfekt sportlovsdag det blev! Sol, snö och fina backar! Hela gänget åkte dit tillsammans, även om bara Arvid, Edvin och jag åkte slalom i stora backen. Josef och kusinerna fick testa slalomskidor för första gången i barnbacken och fortsatte sen med pulka och kälke. Och vilken lyx - när det var dags att äta fick vi tre på slalomskidor bara glida ner till grillplatserna och sätta oss i en driva, där var allt redan uppdukat och färdiggrillat! Underbart!
Eftersom vi hade kommit med tre bilar åkte pulkagänget hem när de började känna sig färdiga, medan vi åkte vidare tills liftarna stängde klockan fyra. Men... ni vet väl vad som sägs om sista åket? Farligt, farligt! Arvid och Edvin höll ganska hög fart (men till min lättnad började svängarna sitta allt bättre vartefter dagen gick), så jag åkte en bit efter, lite sådär långsamt och värdigt som det anstår en 39-årig dam. Tills jag rundade en böj i backen och såg någon ligga halvvägs in under ett träd på sidan om pisten... det var Edvin, som hade vurpat riktigt rejält! Han låg på rygg med överkroppen neråt från pisten, med ansiktet inkört under de lägsta grenarna av en tall. En skida hade glidit iväg och den andra hade trasslat in sig i trädet - och Edvin låg och ropade ganska ynkligt på hjälp. Innan jag hunnit hjälpa honom upp, snyta ut barken ur näsan och konstatera att det såg värre ut än det var kände jag nog rädslan isa i magen! Men det hade faktiskt gått bra. Skrapsår i ansiktet och lite ont i ett knä, men annars allt väl. Puh! Sen passade det bra att köra hem och avsluta dagen med bastu.
Det var första hälften av vår sportlovsresa - så småningom kommer det mer!
Kameran var annars med hela resan, men användes tydligen inte alls den här gången. Så här när jag ser bilderna på dataskärmen kan jag tycka att vissa är väldigt bra, medan andra... inte är det. Men det får duga!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar