tisdag 15 maj 2012

En skakig första utfärd (4.5, del 2)

Var var vi? Det mossgröna hotellrummet på Gracechurch Street.
Vad höll vi på med? Slängde in våra väskor för att snabbt gå ut och utforska staden.



Vårt första mål var Leicester Square, eftersom vi hade planer på att gå på musikal på lördagskvällen. Vid Leicester Square kan man köpa sista minuten-biljetter till rabatterat pris, och eftersom vi inte hade så stor skillnad vilken musikal vi gick på passade det oss bra att köpa biljetter på plats.* För att ta oss dit hoppade vi på (eller nåja, stod först en evighet och väntade på en busshållplats som vi bara kunde hoppas på att var i bruk) en dubbeldäckare i riktning mot Piccadilly Circus. Vi fick en bra första överblick av staden när vi körde förbi St. Paul's Cathedral, Royal Court of Justice och en massa annat fint. Sightseeing och transport i ett paket - kan det bli bättre? Förutom att just vår buss var en gammal skumpig modell som gjorde oss båda grönbleka i ansiktet... När vi kom fram till Charing Cross Station hoppade vi mer än gärna av och gick sista biten via Trafalgar Square (turister och en amiral på en stenkolonn som vaktas av guldlejon - de kan det här med monument, engelsmännen; jag återkommer till det).


Väl framme vid biljettförsäljningen blev det mer invecklat än jag hade trott. Biljetterna visade sig vara dyrare än jag hade googlat mig fram till. På lördagskvällarna fanns det överhuvudtaget inga rabatterade biljetter. Och framför allt: Det var kallt, grått, regntungt och vi hade sovit alldeles för lite det senaste dygnet. Jag hade inte roligt i London just då. Dessutom visste vi tydligen inte ens vad vi ville få reda på eftersom vi gick fram till biljettluckan en ny gång för varje liten fråga som dök upp. Till sist lyckades vi ändå komma fram till att det bästa vi kunde göra var att köpa biljetter till fredagen - samma kväll! Det var flera timmar kvar till föreställningarna, så vi gjorde bara en mental omändring i våra planer och slog till. Phantom of the Opera fanns det inga biljetter till, men Billy Elliott, som vi lika gärna ville se, fanns. Och med biljetter i hand kändes livet ljusare igen.


(Här fuskade jag lite. Taxin är fotad på lördagen utanför British Museum, men jag tyckte den passade här...)


* Det finns otaliga biljettluckor som lockar med erbjudanden om billiga biljetter, men vi satsade på officiella tkts, som drivs av Society of London Theatre.

Inga kommentarer: