Det finns flera saker jag gillar med tunnelbana. Alla vackra, fula, fullständigt normala och potentiellt knäppa människor man kan titta och lyssna på. Flow-känslan man får när man går snabbt tillsammans med resten av flocken på gångbandet mellan blå linjen och de röda och gröna. Gratistidningarna. Den perfekta möjligheten att sitta och läsa en pocketbok. Och så de tillfällen när ens dag förgylls av en nasal, ganska gnällig röst i högtalaren: "Blockera inte dörrarna. Dörrarna kan inte stängas om ni står för nära. Gå in i tåget. Vi har 36 stationer att hinna med på 52 minuter och det ger oss 90 sekunder per station. Då kan vi inte stå 90 sekunder på varje station. Så skynda er och gå ur vägen för dörrarna nu. [Dumma fårskallar. - Mitt tillägg.]"
Och jag har fortfarande inte räknat ut om han var skojigt sarkastisk eller om han helt enkelt blivit lite frustrerad av att transportera korkade människor som står i vägen för dörrarna under jorden hela dagarna.
(Jag tar allt ansvar för eventuella fel i beräkningen. Jag kan minnas fel med siffrorna. Konduktören hade säkert räknat ut det där. Många gånger.)
2 kommentarer:
den där radiramsan har jag inte fått vara med om på tunnelbanan. fast jag har ju inte åkt stockholms tunnelbana så värst mycket heller. det mest spännande minne jag har från tunnelbanan är då tåget inte stannade på en station (tror det var Karlaplan). Då funderade jag vad som kunde ha hänt. nyfiken lantis som man är :-)
Är ni lyckligt hemma nu?
Skicka en kommentar