Det verkar som att rätt många skolor i nejden har tagit jullov redan, men här i huset är vi inte där ännu. Både jag själv och barnen har skola ännu på måndag och tisdag, så det blir bara en (!) ledig dag före jul. Jag älskar verkligen den senare delen av jullovet efter julhelgen, när man verkligen bara är ledig, men samtidigt känns det ganska stressigt med så lite ledig tid före jul för att ordna, greja och framför allt varva ner... De senaste åren har jag haft som mål att inte behöva julstöka annat än minimum dagen före julafton. Det har inte alltid (okej, aldrig) lyckats, men det har åtminstone gjort att vi kunnat njuta betydligt mer av dan före dan. Jag skäms nästan för att säga att jag ska ha förhör med en klass och presentationer med en annan klass på måndag... Kändes helt vettigt när jag planerade för ett par veckor sedan. Nu kan jag bara säga FÖRLÅT kära elever, ni borde faktiskt ha jullov redan! Oh well. Vi kör två dagar till och njuter extra mycket sen.
Restriktionerna håller i sig och spetsas till en aning för varje gång vi hör något nytt. I det längsta har vi undvikit att planera julhelgen, även om det mer och mer har klarnat att vi inte kommer att kunna fira som vi brukar med runt tjugo uppspelta personer inklämda i mamma och pappas soffor i väntan på julgubben. Nu började det ändå vara dags att ta tag i det och försöka planera på bästa möjliga sätt utan att helt ställa in allt firande. Något mer eller mindre småskaligt kommer vi nog att få till, så säkert blir det bra. Men det tar samtidigt också mycket energi att fundera ut bästa möjliga sätt att hantera julen 2020 utan att varken hoppa över den eller bete sig oansvarigt. Det är en promenad på en tunn tråd.
Häromdagen, när jag insåg att det nog inte hinner försvinna någon pandemi till julhelgen (man kunde ju alltid hoppas) kände jag till min förvåning hur genomledsen jag blev. Det var ju verkligen ingen överraskning och vi har övat på uppoffringar ända sedan mars, men ändå. Efter den här påfrestande hösten när vi redan har ställt in och skjutit upp och sett alltför lite av de människor vi gillar mest skulle det ha varit underbart att få samlas till en helt normal jul. Visserligen har jag också nära till den där ledsna klumpen i halsen just nu, antar att det är lika delar trötthet och diverse orosmoln. Men nu - snart - jullov. Sova, vila, andas och förhoppningsvis kunna umgås på något sätt med åtminstone några av dem jag saknat i höst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar