Ah, denna vecka. Jag har ju inte haft feber. Inte hosta. Inte något värre. Bara snor - och så enormt trött och korkad! Beror antagligen på att jag varit så täppt att jag fått gå omkring och andas med öppen mun, kippa efter andan som en fisk på land. Det kommer liksom inte in så mycket syre i hjärnan, och jag uträttar som bäst hälften av vad jag brukar. Tur att jag hade tillräckligt lite jobb den här veckan för att det skulle gå ihop utan specialarrangemang, och nu andas jag ut! (Med öppen mun förstås.)
Kvinnodagen idag, och jag fascineras lite av att ingen verkar veta riktigt vad man ska göra med den. Ska man ge närmaste kvinna en chokladask? Tulpaner? Hylla alla vackra kvinnor? Påminna sig om suffragetter och kvinnomisär i världen? Jag lutar mest åt den sistnämnda punkten, men visst var det trevligt med tal, tårta och sång från männen till kvinnorna på jobbet i eftermiddags.
Men en sak kommer jag inte undan. När kvinnor hyllas som så mycket vackrare, duktigare och dugligare än män blir jag illa berörd. Jag blir i och för sig alltid illa berörd när grupper - kvinnor, män, dagens ungdom, purmobor, kristna, muslimer, bloggare - buntas ihop och karaktäriseras i svartvitt (även om jag också kan råka göra det ibland). Men det som verkar vara en komplimang gömmer egentligen ett krav; det är inte bara ett konstaterande av att kvinnor skulle vara vackrare och duktigare, utan det är en förutsättning. Kvinnor ska vara vackrare och duktigare. Om man nu ska vara kvinna. För annars är man något annat, en man med livmoder kanske (freak). Män får gärna lufsa runt och vara ovårdade och ineffektiva, men nåde den kvinna som gör så!
Jag överdriver. Jag vet. I viss mån. Men tänk nu noga efter - varför odlas myten om att män blir så ynkliga när de är förkylda? Det är struntprat. Vissa män blir ynkliga, och vissa kvinnor. Men, myten gör att kvinnor snällt får bita ihop och jobba på, medan männen med gott samvete kan ligga och stöna stillsamt framför tv:n med samma bacill. (Men på den punkten är jag nog manlig. Varför vara förkyld om ingen tycker synd om en..? Medan min man biter ihop och cyklar till jobbet i vinterväder ändå. Kanske han är kvinnan i huset när det gäller sjukor. Han körde ju också själv till sjukhuset när han fick blindtarmsinflammation för en evighet sen.)
Jaja. Tycker ni det verkar klokt - applådera. Tycker ni det verkar flummigt - skyll på snor i hjärnan.
2 kommentarer:
Här i vårt hus kunde mannen gärna vara lite ynkligare när han är sjuk. Man får vara sjuk - javisst. Men man ska helst jobba lika mycket ändå. Vilket ställer en del krav på kvinnan i huset att inte heller vara onödigt ynklig.
Jo, från mitt perspektiv tycker jag att det är ganska långsökt myt, kan bero på att männen runt mig inte är så ynkliga av sig när de är sjuka. :)
Skicka en kommentar