Säsongspremiär på skidor för mig.
Premiär för Arvid i riktig nerförsbacke.
All-time premiär på skidor för Edvin.
Allt gick bra! Utom kanske för mig. Mina skidor vallades senast nån gång ifjol, och tydligen inte för blidväder om vi säger så... Det var inte med nån stor grace jag kämpade mig fram i spåret. Men på något konstigt sätt blev jag ändå peppad att skida mer - men antingen i kallare väder eller med lämpligare valla! Usch, valla är verkligen något jag inte vet mycket om. (Förvisso var det enkelt i uppförsbackarna. Jag kände mig lite som Spindelmannen.)
Det var dessutom första gången jag skidade tillsammans med Arvid i ett riktigt spår. Det var roligt! Långsamt gick det inte heller. Och både uppförs- och nedförsbackar gick galant - och bäst av allt, han tyckte det var roligt precis hela tiden! Visserligen bara 1 km, men ville gärna behålla det kvittrande humöret. Nästa gång kanske vi testar två!
Sedan fick Edvin testa - och jag blev alldeles konfunderad. Har han verkligen aldrig skidat förr? Han verkade nämligen ha stenkoll, även om han inte använde stavarna så överdrivet mycket.
Nu skulle det vara att köpa ett par skidor i anständig längd till Arvid så att båda kan skida samtidigt - för tillfället har vi bara ett par barnskidor, och dem fick Arvid när han var i Edvins storlek. Hrm. Varsitt par skidskor har de i alla fall...
*tar mig i kragen*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar