Jag tänker erkänna en sak. Nattning. Gillar det inte. Det kan vara jättemysigt med sömniga, fina ungar, men jag får en miljon myror i kroppen av att vänta, vänta, vänta på att barnet ska somna. Att det tagit alldeles för länge för barnen att slå sig till ro på kvällarna ända sedan det trevliga, men för kvällsrutinerna en aning ödesdigra, julfirandet hjälper inte direkt.
Men jag har börjat misstänka att jag gör för stor grej av det hela. Jag läser saga efter saga och sjunger mig hes, allt utom att dansa cancan. Jag tror jag grävt en grop åt mig. Vi kan kalla det ett nyårslöfte eller något annat, men nu ska minsann den här proceduren förenklas. Faktiskt sådeså. Önska oss lycka till.
Jag kom förresten av mig med årskrönikan efter att jag hade publicerat första halvan, men jag kommer igen. Stay tuned!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar