söndag 15 mars 2009

Söndagsrapport

1. Lucas barnvälsignelse

Fin barnvälsignelse - åtminstone det jag hann se av den innan det var dags att förflytta springandet och busandet utanför kyrksalen. Arvid var nästan lika delaktig i själva barnvälsignelsen som det välsignade barnets storasyster... men de hade roligt iaf... :) Själv satt jag och upprepade för mig själv: "Jag ÄR inte avundsjuk på föräldrar vars barn VILL sitta i famnen på gudstjänsten. Det är BRA att han är självständig. Jag ÄR inte... osv" Och visst, det där är sant. Men ibland skulle det vara mycket mer praktiskt och bekvämt om han var lite mer blyg och försiktig. Å andra sidan är det ju praktiskt i lekparken att han är självständig... man kan ju inte få allt. Och jag är ju stolt som en tupp (höna?) över min frimodiga unge.

2. Restaurangrecension

Söndagen fortsatte med lunch i trevligt sällskap på Pikku Quattro, en kvarterspizzeria som jag hört mycket gott om, men aldrig testat. Den var faktiskt snäppet bättre än sina gelikar - snäppet fräschare inredning, snäppet fräschare sallad och snäppet godare pizzor. Men ändå inget snäpp dyrare. Lär bli fler gånger!

3. Festivalplanering

Festivalplanering. Det går framåt. Det blir bra. Men inga stora nyheter denna gång.

4. Fortsättning

Och dagen fortsätter, med hemtenter som ligger och väntar på att bedömas. Tacksamt nog minskade högen rejält igår, så jag har vissa förhoppningar om att komma till botten ikväll - men då är det kanske dags att lämna bloggen åt sitt öde och börja på nu...

4 kommentarer:

a-k sa...

Angående detdär med ungar som sitter i famnen- tyvärr behöver det inte betyda att de är nöjda. Iaf kämpade vi på rätt bra den stund vi satt inne i kyrksalen. lekte, läste sångbok, ritade i medhavt häfte och åt majsbågar. Och frågan "var e dom andra barnen?" upprepades...
Dessutom behöver man kanske inte oroa sig lika mycket för att barnet skall bli ensamt om man har en frimodig unge. jaja, föräldraskap...

Mia sa...

Nä, aldrig är man nöjd... :) Kanske bara att acceptera!

Mia sa...

Alltså, jag kom just på hur det där skulle kunna tolkas... Jag menar alltså INTE att man aldrig skulle vara nöjd med sina BARN, utan att man aldrig är riktigt nöjd med situationen - alltid finns det nåt att oroa sig för...

Mamma Linda sa...

Haha! Själv tänkte jag "äh, vår unge som välsignas, storasyster må nu göra som hon vill då. Hon skulle bara skrika om jag fångade henne...Dessutom behöver tanterna i kyrkan härdas lite" ;-). Var imponerad att Felicias andra 4 flickkompisar (inkl Edith) SATT!!! Vet inte hur föräldrarna bär sig åt... Antar att Felicia är för...eh..."frimodig" för att sitta still? :-D Annat kan jag få henne att lyda med, men detta är nog svårt. Speciellt med en baby i famnen.