På grönbete

En fantastisk försommarkväll som den här får man verkligen fundera över varför man frivilligt bor i höghus. Utsikt eller inte. Här i Purmo har Arvid fått krypa i gröngräset, krama ett träd och se sin mor hjula på gräsmattan. Nåja. Får se var vi bor när det blir sommar nästa gång... inte vet jag, men jag skulle inte ha något emot ett ställe där man kan använda såna här kvällar som de är tänkta att användas.

Och loppiset blev, som Linda redan konstaterat, en trevlig tillställning. Först och främst. Och så var det ju inte på minus att några nya människor fick se hur Baptistkyrkan ser ut inuti, att Zambiaprojektet fick lite pengar och att vi fick agera kontaktförmedling (gamla prylar-nya ägare).

Kreativ eller inte

Bloggvärlden kan ibland ge mig lite ångest. Problemet är att det verkar finnas så oerhört många kreativa människor ute i stugorna. Jag gillar kreativitet. Jag tror till och med att jag är (potentiellt) kreativ. Men att betrakta människor som gör något av sin kreativitet gör mig lite illa till mods - plågsamt medveten om hur slumrande min egen kreativitet är. Snart skrumpnar den bort. Ska bara, ska bara. Sen när jag har tid (tar tid) att vara kreativ har jag ingen kreativitet kvar, för den självdog typ tjugo år tidigare. Elände.

Loppisförberedelser

Eftermiddagen har jag ägnat åt Välgörenhet; det får mig att känna mig lite som en riktig lyxhemmafru. Men jag har inte gått på manikyr eller kurs i Delikata Desserter, så jag tror inte jag har genomgått någon personlighetsförändring ändå.

Det är alltså morgondagens loppis i Baptistkyrkan som har förberetts, och jag tror det blir riktigt bra. Kom kom kom - jag kan nästan lova att du fyndar något i alla fall. Om inte annat en mockarutsbit för 0 euro. Borde ju ha fotat och satt upp en reklambild... men ni får tro mig på mitt ord bara. :)

Nu är det studerat

Avklarat: hemtent och kursutvärdering för nätkursen "introduktion till kvinnovetenskap".

Det betyder att jag är färdig med min sista prestation inom min magistersexamen! Visserligen en helt onödig prestation eftersom jag varken behöver ämnet eller studiepoängen för något, men ändå - det är den sista kurs jag får in på betyget. För så snart jag fått de här poängen kommer jag att lämna in betygsanhållan. Visserligen betyder det knappast att jag inte studerar mer... skulle jag inte ha tagit mitt förnuft till fånga och hejdat mig skulle det knappast ha stannat vid de fyra biämnen jag har nu (varav ett visserligen är ett litet). Jag tror historia skulle ha blivit mitt nästa biämne. Har trillat in en hel del historia i mina studier via mina andra ämnen (de som jag läst på HF - inte så mycket på informationsförvaltning), men det har bara gett mersmak. Och mindre taggad har jag ju inte blivit av att min goda vän och studiekompis (med samma ohejdade tendens att ge sig på nya biämnen) berättat om hur mycket roligare det är att vara hissalärare än moddelärare. Hm. Sen skulle jag också kunna tänka mig att läsa ämnesstudier i infoförvaltning för att kunna bli bibbatant om jag så önskar. Fler språk skulle väl inte heller vara helt fel - just nu är jag av förklarliga skäl mest inne på tyska. Men kvinnovetenskap tror jag knappast det skulle bli, så bra var inte introkursen.

Men för tillfället får det vara nog. Därmed basta.

Nu är det klippt

Har för mig att vi hade en barnbok när jag var liten som hette "Nu är det klippt" och handlade om två rödhåriga syskon som klippte håret... eventuellt på varandra? Låter det bekant? Gillade den hur som helst, hoppas den finns kvar nånstans. Nu är det klippt för mig också - och som genom ett mirakel kände jag mig helt oförkyld medan jag var vid frissan! Skönt. Jag hatar att känna mig som en snorbomb bland folk. Nu känner jag mig som en snorbomb igen, men maken och sonen får stå ut.

Jag var och klippte mig till yrkesinstitutets frissasalong - till det extremt blygsamma priset 11 euro, och då ingick färgning av ögonbryn och -fransar (erbjudande just nu). Rekommenderas! Visserligen får man räkna med att det tar längre än om man går till en van frissa, men åtminstone blev jag väldigt nöjd med resultatet. Och på något sätt gillade skolnörden i mig att jag genom att låta mig klippas bidrog till att någon LÄRDE sig något... :) Dessutom skulle jag knappast ha testat att färga ögonfransar och ögonbryn om det inte kommit på köpet... det blev också bra. Men lite fegade jag, så det syns inte så mycket. Men alltid något. Det var ju faktiskt bonus.

Förkyld

Aa-cho.

Nä, va sku man slipp undan he int. Nu har jag också åkt på en vårförkylning och näsan droppar som ett plåttak en solig marsdag. Ögonen är pyttesmå och jag blir vinglig av att dra A:s vagn fram och tillbaka på balkongen när han inte vill somna direkt. Nåja, förkylning dör man inte av. Men det är bara så irriterande att ha hjärnan inlindad i bomull. Tur i alla fall att det är nu och inte om två veckor - för då är vi i Österrike!! Snart, snart... :)

Loppisreklam

Lite reklam för alla som rör sig i Vasa...

På torsdagen (29.5) blir det loppis i Baptistkyrkan kl. 14-19! Kläder, husgeråd, böcker och annat kommer att finnas till försäljning, så välkommen dit för att fynda. :) Gratis servering med hembakt tilltugg blir det... också en orsak att masa sig dit. En annan orsak är att alla intäkter går till ett projekt för föräldralösa barn i Zambia (läs mer på www.baptist.fi).

Och om du är mer intresserad av att bli av med gammalt skrot går det också - hör bara av dig och kolla när det går att lämna det vid Baptistkyrkan!

Leka

Varning: nu kommer jag (igen!) att skriva om sånt som stolta föräldrar tycker är helt makalöst, men andra kanske... inte tycker det är helt makalöst. Men det är min blogg, jag bestämmer. :)

Arvid har börjat samspela så bra med oss på sistone, det går att leka med honom på ett helt nytt sätt. Ikväll har det blivit riktigt tydligt. Man kan leka tittut över/under bordet och han härmar och tycker det är fantastiskt roligt. Och så har han också börjat sträcka ut ena handen och så vill han att man gör high five, skakar hand med honom eller bara kommer och håller honom i handen. Om jag smälter..? Tidigare idag lyckades han också krypa upp i gallerkorgen under barnvagnen och blev lite olycklig när han inte kom ner igen. Det smälte jag också för. Vad lättköpt jag är.

Eurovision på gång medan jag skriver, vilket spektakel. Rätt så kul spektakel.

Jobba

Kvällspasset är avslutat och jag är ganska nöjd med mig själv - efter att ha hälsat på goda vänner och nattat Arvid avslutade jag en språkgranskning. Det låter på sätt och vis överambitiöst och arbetsknarkande, men det är bara det att tid för arbete är en sån bristvara... Just nu, en relativt kort tid, skulle det finnas arbete nästan så mycket jag vill ha, och jag skulle också ha lust att arbeta. Men det går inte, eller väldigt lite. Och det är frustrerande. Men å andra sidan kände jag inte direkt heller att jag hade frihet att göra som jag ville för ett år sen när jag var självbestämmande och barnlös (eller tja, strängt taget hade jag ju redan ett barn, men det var väldigt lättskött) - då var det på tok för mycket jobb som var problemet. Aldrig är människan nöjd. Eh, eller jo, just nu är jag lite nöjd i alla fall, som jag ju började med att säga... Flummeri. Skulle tro att mitt problem helt enkelt är att jag vill göra så mycket att jag tvingar mig själv att bli tidsoptimist, men samtidigt trivs jag absolut inte när det aldrig finns tid att fundera över vad jag ska göra härnäst. Tror jag återkommer till det här...

Nu blir det i alla fall en kopp te och lite nervarvning.

En aura av ljus och glädje

Det är inte lite min nya duschtvål lovar: Palmolive Aromatherapy Happyful... hjälper till att göra din hud mjuk samtidigt som den spännande doften sveper in dig i en aura av ljus och glädje.

Visst, den doftar verkligen gott... men en aura av ljus och glädje? Om jag riktigt, riktigt känner efter kan jag tänka mig att jag kanske anar den. Kanske nästan. Och mer än så kanske man inte kan förvänta sig av en duschtvål.

Teoretiker

Hah! Det finns hopp för en så gott som utexaminerad litteraturvetare som kanske inte har koll på alla viktiga moderna tänkare. Här finns samlarkort med - teoretiker! Edward Said, Simone de Beauvoir och Karl Marx på kort som man antingen kan skriva ut själv eller köpa... Det finns regler för kortspelet, och korten är kompletta med strengths, weaknesses och special skills. Jag föreställer mig ivriga små teoretikerfans som sitter och dividerar om huruvida "The Foucault strength 'Model of power innovative and realistic' is better than the Psychologists strength, 'Restistance to postmodern self-doubt'". Det finns ett kort med "girl power" också.

Omställningar

Jag som alltid sett min bokhylla som den viktigaste inredningsdetaljen i mitt hem - det som gjort mitt hem till mitt. En välfylld bokhylla gör ett hem hemtrevligt, personligt och dessutom är det åtminstone enligt mig snyggt trots att det kanske inte är prydligt eller klassiskt estetiskt. Nu är det dags. Nu är jag småbarnsförälder och nu fungerar inte sådan lyx som fyllda bokhyllor längre... Lite tragiskt tyckte jag det var att det inte ens funkade att pussla in böckerna så att ryggarna skulle synas - men å andra sidan är det här bra mycket behagligare - vi slipper att hålla en liten kaosskapande bokförstörarmaskin under ständig uppsikt och Arvid tycker väldigt mycket om "sin egen" hylla. Igår stod han och plockade med saker på den så att det stod härliga till...

Bokfrågor och -svar

Aha! En rad bokfrågor på Konsonantmylla. Sånt kan jag bara inte motstå... nappa gärna ni också, jag läser gärna om era bokvanor!

1. Vilken bok läste du senast?

Det var Maria Svelands Bitterfittan, den som jag vann i en boktävling. Tycka vad man vill om både budskap och litterära kvaliteter - där finns i alla fall riktigt många intressanta diskussionsfrön. Kanske jag återkommer till den i ett senare blogginlägg...

2. Vilken bok ska du börja på härnäst?

Min bokhög präglas av resan vi planerar, och följaktligen har jag tänkt läsa Heidi (Johanna Spyri), Upptakt i Wien (Bodie Thoene - den utspelar sig delvis i Kitzbühel, ca 6 km från byn dit vi ska) och Österrike berättar: Varma och kalla bad (antologi med noveller och essäer). Och en hög reseguider förstås. Äh, det här hade jag också tänkt blogga om! Den här listan stjäl alla mina bra idéer (som jag iofs ändå aldrig hinner bloggifiera). Jag kanske återkommer. :)

3. Är det övervägande manliga eller kvinnliga författare i din bokhylla?

Ingen aning, jag fick också räkna i en slumpmässigt vald hylldel. Jag blev lite förvånad över att det var så manligt: 11 kvinnliga mot 20 manliga. Jag skulle ha förväntat mig en ganska jämn fördelning, eller kanske en kvinnlig övervikt. Sen ger jag inga garantier på att det var en representativ hylla, och jag kommer inte att räkna alla mina böcker. Lite nyfiken blir jag ju, men jag inser att jag har viktigare saker att göra... Jag lovar att berätta om jag någonsin räknar alla manliga/kvinnliga författare i min bokhylla!

4. När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar, eller tänker “nu har jag kommit en fjärdedel”, “en tredjedel”, “hurra! hälften!” osv?

Bara om boken är tråkig, tungläst eller omotiverat lång. Eller om jag har en annan bok liggande som jag mycket hellre skulle läsa. Men det ska väl medges att jag gärna läser böcker som inte tar alltför länge... Ah, den ljuva slukaråldern då jag avverkade Kitty-böcker på löpande band... det var läsglädje!

5. Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Ex omslag, tips från vänner, recensioner, topplistor, bloggar osv?

Alla möjliga sätt. Oftast blir det böcker jag har i hyllan (sånt jag exempelvis råkat vinna i en tävling, se ovan...) eller som jag springer på i biblioteket. Jag är tillräckligt ytlig för att påverkas rätt mycket av omslaget - jag är riktigt svag för inbjudande bokomslag, hur tråkigt jag än (egentligen) tycker att innehållet låter. Annars samlar jag ju också tips på böcker från bloggar, recensioner och vänner. Jag har en mental lista, men den är väldigt opålitlig... oftast minns jag inte att en viss bok stod på min mentala lista (eller överhuvudtaget fanns) innan jag snubblar över den på bibban. Dessutom följer jag också min borde-instinkt: eftersom jag nu en gång är litteraturvetare har jag en känsla av att jag borde känna till de böcker som det talas allra flitigast om.

6. När blir en bok för lång?

När jag överväger att sluta läsa. Eller om jag hinner läsa 2-3 andra, kortare böcker under tiden jag tragglar mig igenom den långa luntan.

7. Läser du lika gärna på engelska (om det är originalspråket) som på svenska?

Överlag ja. Det finns undantag, om författaren skriver på en invecklad engelska och jag helt enkelt inte är tillräckligt intresserad av innehållet för att kämpa med språket dessutom. Då får det bli en svensk översättning eller en annan bok. Men för det mesta läser jag lika gärna på engelska, ibland hellre.

8. Vilken bok kände du senast att du var tvungen att försöka övertala ALLA dina vänner att läsa?

Mina vänner får gärna kommentera, är det något jag försökt pracka på er på sista tiden?

9. Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig? Isåfall, när ger du upp?

Det har jag svårt för, precis som jag har svårt att lämna filmer, kurser och annat halvvägs. Men samtidigt har jag inte så mycket överloppstid nuförtiden att det är värt att ta sig igenom en bok om den inte uppfyller något av följande kriterier:

- den är njutbar att läsa

- den är lärorik/utvecklande att läsa

- den är så omtalad och aktuell att den får mig att känna mig allmänbildad

- den är en klassiker, och får mig därför att känna mig allmänbildad

10. Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla, och vilken finns inte alls?

Överrepresenterad: klassiker som jag verkligen tänker läsa - när jag får tid.
Finns inte alls: skräck och handböcker i trädgårdsskötsel

Medfödd passmin

Jag har blivit en inbiten fyndjägare, nästan så till den milda grad att jag inte ser normalprissatta kläder som ett alternativ. Man kan kalla det snålhet, men igen, man kan också se det som en utmaning... Men idag skaffade jag pass åt både mig och Arvid (mitt gamla går ut på onsdag, och har dessutom ett ouppdaterat efternamn - och Arvid, han har inte behövt resedokument på sina resor hittills...) och min inre fyndjägare fick bita ihop och punga ut. (Hade glömt hur dyrt det är med byråkrati...) Fast å andra sidan är det riktigt skönt att inte känna att man behöver kolla runt och se om man skulle få ett bättre erbjudande i Jakobstad, eller om de kanske har passrea i Korsholm...

Och hur som helst var det så värt det att få ett passfoto av Arvid. Jag må vara subjektiv, men jag har aldrig sett ett sötare passfoto! Han lyckades till och med få till den klassiska passminen... Hans far har en tendens att se kriminell ut på passfoton, och det verkar gå i arv - och det menar jag på bästa möjliga sätt! En mycket söt liten brottsling, skulle jag vilja påstå.

(Hans brott? Vi får väl räkna att han fräste ut stora delar av sin lunch på mig, fortsättningsvis drar ner allt han kommer åt och sist men inte minst - fortfarande inte sover fast hans stackars föräldrar börjar bli mer än lovligt trötta.)

Brännässlorna och jag

Man skulle kunna säga att jag är usel på trädgårdsskötsel. Men om man vill formulera det lite mer positivt kan man också säga att jag är väldigt specialiserad. Det finns nämligen en del av trädgårdsarbetet som jag känner passionerat för - nämligen att dra upp brännässlor, allra helst bland vinbärsbuskarna. Aah, känslan av att dra upp ett riktigt långt och fint rotsystem med många, många förgreningar, det är tillfredsställande. Jag ser det nästan som terapi och de stackars osynliga nässlorna får symbolisera en hel massa elände som jag förstör. Drar upp med roten. Kanske jag inte kan kämpa mot alla orättvisor i världen, men brännässlorna kan jag åtminstone försöka förinta. Och så får man ju tänka strategiskt också. Jaha, jaha, brännässlorna växer där, där och där, det betyder att rötterna borde gå ungefär så, och då ska jag attackera...där. Search and destroy. Jag tycker faktiskt inte det är så långsökt att jag tänker mig likheter med ett strategiskt krigsspel.

Därför blev jag så glad i helgen när jag såg att det hade kommit upp brännässlor bland mammas vinbärsbuskar i helgen. För även om jag ivrigt drar upp dem skulle jag bli väldigt besviken om jag lyckades utrota dem helt. Vad skulle jag då göra när jag vill få jord under naglarna?

Vad tråkigt att det växer så dåligt med brännässlor på vår balkong.
Men om någon erbjuder en nässlig trädgård och ett par bra trädgårdshandskar kan jag alltid komma på talko...

Utmattande

Ibland blir man lite utmattad. Och med "man" menar jag inte Arvid...

Illustration

En bild för att visa vad jag menade med min utsikt...
bilden är från förra våren.

Skönhet

Jag har nog blivit formad av att växa upp på en vacker plats (för det är Överpurmo, jag vet bara inte om jag visste om det medan jag bodde där). Mer och mer börjar jag inse hur jag påverkas av hur omgivningen ser ut - om den är vacker eller inte. Jag kan bli oerhört dyster av fula kartonglådehus från 1970-talet, men blir upplivad igen om jag ser en mäktig bro eller lite snickarglädje på ett gammalt trähus. Björksly i ett dammigt landsvägsdike ger mig huvudvärk, men ett vackert landskap gör mig harmonisk och övertygad om att livet trots allt är ganska fantastiskt. Därför kommer det att bli svårt den dag vi ska flytta ut från den här lägenheten. Själva lägenheten kommer jag att kunna skiljas från (även om det kommer att kännas konstigt att lämna Arvids första hem) - men utsikten! Den blir svår att slita sig från. Idag bjuder den på färskgröna träd och en glittrande metvik, igår var det vita, argsinta vågor på en turkos metvik.

Bilblogg (inget är omöjligt)

Här är alltså vår nya familjemedlem i all sin prakt. Den är från 1996, men extremt lite körd och har haft två tydligen väldigt prydliga tidigare ägare. Kombimodellen gör maken lycklig - jag har väl aldrig drömt om en kombi direkt (fick nog av stora familjebilar när jag fick med rykande färskt körkort fick köra gaturally med Pajero - störst i stan), men får hålla med om att det trots allt är praktiskt. Och det är ändå en relativt liten kombi, så jag är nöjd. Wohoo, trodde väl aldrig att jag skulle bilblogga. Inget är omöjligt, bara mer eller mindre oväntat. För att ingen ska tro att det hamnat på fel blogg kan jag ju tillägga att Arvid stortrivdes i storstaden - vem kan klaga när det finns bilar, bussar, spårvagnar och en och annan hund att titta på? Det bådar gott inför nästa resa...

Helsingforsisk opel

Gott folk, jag är lite förvånad. Vi brukar inte vara särdeles spontana, men i fredags på kvällen kom vi på att det nog stod en Opel astra i Helsingfors och väntade på oss. Bestämde oss för att den skulle få komma hem till oss, hoppade på morgontåget till Hesa på lördagen och köpte bil. Och fick oss en alldeles fantastiskt skön minisemester i Hufvudstaden på köpet. Gästvänliga H och A gav oss husrum och trevligt sällskap medan vi åt vårens första lösglass i Tölö, strosade runt i en vårgrön stad, kalasade på Cesarsallad i solskenet på Esplanaden och till och med shoppade lite. Igår körde vi hem vår tomatröda Opel, och är utomordentligt nöjda, både med bilen och med helgen! Bilen var så trevlig att köra i jämförelse med Saaben att jag till och med är beredd att börja tycka att tomatfärgade bilar är snyggast av alla.

Jag har verkligen njutit av livet det senaste dagarna. Mer än vanligt.

(Bilder på väg... senare)

Finsk baby

Jag tror vi har fått en finsk unge, men jag är inte säker på hur det gick till... Samtal mellan Matias och Arvid för en stund sedan:

- Säg mamma!
- Äiti.


(Till saken hör visserligen att han ganska ofta brukar säga äiti - och ljudkombinationer som liknar det... men ändå.)