fredag 9 maj 2008

Skönhet

Jag har nog blivit formad av att växa upp på en vacker plats (för det är Överpurmo, jag vet bara inte om jag visste om det medan jag bodde där). Mer och mer börjar jag inse hur jag påverkas av hur omgivningen ser ut - om den är vacker eller inte. Jag kan bli oerhört dyster av fula kartonglådehus från 1970-talet, men blir upplivad igen om jag ser en mäktig bro eller lite snickarglädje på ett gammalt trähus. Björksly i ett dammigt landsvägsdike ger mig huvudvärk, men ett vackert landskap gör mig harmonisk och övertygad om att livet trots allt är ganska fantastiskt. Därför kommer det att bli svårt den dag vi ska flytta ut från den här lägenheten. Själva lägenheten kommer jag att kunna skiljas från (även om det kommer att kännas konstigt att lämna Arvids första hem) - men utsikten! Den blir svår att slita sig från. Idag bjuder den på färskgröna träd och en glittrande metvik, igår var det vita, argsinta vågor på en turkos metvik.

1 kommentar:

hanna sa...

jojo, alltid vackrast i överpurmo! MEN det finns andra fina ställen på jorden! T.ex. Nykabi! *vinkkivinkkitillnästaboplats* Ses i helgen?