onsdag 9 juli 2008

Vår nattuggla

Innan vi fick barn hörde jag om hur morgontidiga barn brukar vara. Jag tyckte det var lite skrämmande att tänka att jag antagligen aldrig skulle få sova längre än till sju och förberedde mig mentalt för att ställa om vår dygnsrytm så vi skulle komma oss i säng tidigt och ordentligt på kvällarna. Men... jag börjar inse att man inte kan räkna med någonting med barn. Arvid har väl aldrig i sitt liv vaknat före sju utan att bli väckt (alltså vaknat för dagen). Den dygnsrytm han har nu hade jag förväntat mig skulle utvecklas i tonåren nångång: på kvällarna är han glad, aktiv och charmig tills... sent. Sover som en liten gris på morgnarna och är på dåligt morgonhumör hela förmiddagen. Väcker man honom för tidigt blir han riktigt sur och tvär.

Men nu är han så glad och söt så.

1 kommentar:

Anonym sa...

Hörde att lillabror seriöst anammat tonårsdygnsrytmen, skogsluffaren berättade att han dykt upp en halv elva tiden i går kväll. Dock ej för att gå o lägga sej. He vart kaalt, vi ska ti Bennäs, ja måst ha meir på me...
Samma unga släkting sov som din lilla gris i förmiddags halv elva när ja var på visit:)
Tobbi