söndag 26 januari 2020

Ännu ett vykort... Zona Velha, Funchal


Söndag och dags för ett nytt Madeira-inlägg! Gamla reseinlägg har tydligen blivit ett säkert tecken på att jag har en ledig helg... Det är inte så många inlägg kvar från den resan, vi har redan hunnit till den sista officiella dagen med våra Erasmusvänner. 

Än en gång var programmet späckat så vi nästan bokstavligen fick småjogga för att hänga med. Vi började på Madeira Story Centre i utkanten av gamla stan. Det är ett museum om Madeiras historia - och där finns det mycket att ta av! Jätteintressant att lära sig lite mer om den tidiga turismen, sjöfarten och allt... men precis när vi hunnit till piraterna och fascinerat börjat kolla in dem insåg vi att gruppen var på väg ut - tiden var slut! Precis som på valmuseet dagen innan alltså. Oh well. I framtiden, när jag återvänder... då ska jag minsann lära mig allt om sjörövarna!


Sedan gick vi vidare i gamla stan för att se oss runt lite. Stadsdelen är mysig, framför allt med sina vackra väggmålningar - eller kanske snarare dörrmålningar! Många av dem ser ut att verkligen vara målade av konstnärer, inte bara vem som helst som råkar bo innanför. Att gå runt i en flock på några tiotals personer är ju inte det bästa att upptäcka en färgglad stadsdel med en massa detaljer, så i nåt skede tappade vi bort större delen av gruppen... men vi hade med oss vår värd Alexandra som hade koll på när vi borde vara var, så det var lugnt! (Faktiskt ganska bra grej att tappa bort gruppen... sådär lagom mycket och lagom länge.)


Färger, färger, färger!
Något vi inte är bortskämda med i Finland i november... Bilderna jag lägger upp här är en bråkdel av alla som fanns i min kamera efter promenaden!


Mer bild än text från denna förmiddag - kanske ett inlägg som verkligen gör skäl för att kallas ett vykort! Men jag avslutar med en bild som kanske behöver förklaras, det är nämligen frukten anona som jag aldrig hade hört talas om tidigare. Den ser inte mycket ut för världen, men är söt och krämig och riktigt god! Dagen efter köpte jag en för att ta hem, men den krossades redan när jag stängde min överfulla kappsäck, så det var inte så lite snopet... jag hade helt enkelt överskattat hur stadig den var! På den här sidan står det till och med att den är "extremely fragile to the touch"... 

En annan sak vi smakade i farten var bolo de caco, en madeiransk delikatess. Det är ett runt bröd med sötpotatis i degen och en massa vitlökssmör på. Smarrigt, och praktiskt eftersom vi ännu skulle ner till hamnen för at idka vattensporter innan det fanns tid för lunch... tror konceptet "lunch" är lite viktigare för oss än för portugiserna som verkar kunna fortsätta och fortsätta dagen i all oändlighet på en skiva vitt bröd... Haha! 


3 kommentarer:

Marias Memoarer sa...

åh vilken underbar street art den staden har! <3 Street art har jag faktiskt själv bloggat en del om på sistone.

Anonym sa...

Det är konstigt, dom platser med mycket sol som Karibien och Funchal har det färgglatt när det egentligen är vi i norr som skulle behöva piggas upp av regnbågens alla färger.

Mia sa...

Jamen, visst är det lite märkligt! Kanske vi har så mycket gråtoner i naturen att vi glömmer bort färgerna emellanåt... ;)