Det är inte klokt - fast det ändå bara är en och en halv månad sedan jag kom hem från Madeira händer det ändå att jag sitter och gapar åt mina egna foton. Var det verkligen sådär vackert? Var bergen så där dramatiska? Här kommer en fortsättning på söndagen, vår bonusdag innan det mer officiella programmet tog vid! Vi började ju med Monte Palace Garden och fortsatte sedan med buss. Första stoppet var vid svindlande Cabo Girão. Efter det fortsatte vi norrut tvärs över ön till norrsidan, som verkligen såg helt annorlunda ut än trakten kring Funchal. Jag kan lugnt säga att det var en ganska hisnande bussfärd längs slingriga vägar, djupa skogar och branta bergssidor på väg dit! Vi stannade för en bensträckare och fotopaus vid en utsiktsplats mitt på ön, Encumeada. Andlösa landskap - och så fascinerande att stå mitt bland molnen!
Vårt egentliga mål var småstaden São Vicente på norra kusten. Jag fastnade genast för det ruggade, oborstade landskapet där. Jag har aldrig varit till Island, men jag tänkte genast att det här ju måste vara en lite sydligare version av det isländska landskapet... och det bekräftade också två av de andra lärarna, som båda hade besökt Island. (Helt seriöst - en del av våra partners har verkligen varit på Erasmusresor till exakt varenda hörn av Europa och lite mer därtill! Vi är sådana gröngölingar.)
På Madeira finns inga naturliga ljusa sandstränder, utan de är antingen stenstränder eller mörka lavasandstränder. Ett par ljusa sandstränder finns det (och vi besökte en av dem ett par dagar senare), men de är importerade. I São Vicente fanns en ganska vild stenstrand där Atlanten vräkte in med kraft. Min ungerska kollega, frisksportaren Péter, var genast i vattnet, men de flesta av oss avstod... Inte för att vattnet egentligen var kallt, men det var bara inte speciellt välkomnande. Däremot kunde jag inte låta bli att vada lite, men med de massiva vågorna lyckades jag både blöta ner mina shorts och tappa en av mina nyköpta flipflops inom en minut eller så. Det kändes minst sagt snopet, tills vågen vänligt nog skvalpade tillbaka den. Jag trodde redan att den hade övergett mig för att bege sig ut på egna äventyr... kan förresten inte rekommendera flipflops på en stenstrand, det var något av ett mirakel att jag inte bröt en eller annan vrist på kuppen!
Efter att ha begapat det mäktiga havet en stund gick några av oss iväg för att se oss runt. Det är ingen stor ort, men tillräckligt för en promenad i alla fall. Vi fattade inte riktigt vart vi skulle gå för att hitta själva byn, men vi hittade i alla fall en bro och en stig som gick genom berget. That's good enough for us!
Vi hittade ju aloe vera också, vilket kom väl till pass! Ursäkta bilden på min fultå här nedanför, men den ville liksom inte lämna mig ifred den här resan. Jag fick alltså ett skoskav på ovansidan av tån ungefär vid skolstarten i augusti. För att göra en lång historia kort blev såret infekterat och hela tån inflammerad så jag haltade runt som ett ganska eländigt skrälle en stor del av hösten. Efter två antibiotikakurer, en buranakur och diverse huskurer och receptbelagda salvor var den i ganska bra skick före resan. Sedan landade vi på varma, fuktiga Madeira och det tog inte många timmar innan den blev äcklig igen. Jag skaffade som sagt flipflops för att lufta tån och putsade och skötte så gott jag kunde, men ändå blev den värre för varje dag... Det är först nu, en och en halv månad senare som tån igen börjar vara ungefär lika bra som före resan!
Ursäkta tråkig berättelse om min tå, men... så kan det bli. Det jag egentligen ville berätta var ju egentligen att jag tyckte det var coolt att kunna palla ett aloe vera-blad vid sidan om stigen och droppa ut smörjan på min tå. Inte vet jag om det hjälpte, men det bör ju inte ha blivit värre i alla fall... Svalkande och klibbigt var det i alla fall!
Det här vindpinade landskapet alltså! Hjärta, hjärta.
Så småningom bänkade vi oss i bussen och körde tillbaka mot Funchal. Den kvällen gick vi på middag på en rätt så trevlig restaurang en bit från hotellet, men jag har folk på alla bilder därifrån, så de får stanna på min dator. Det var jätteroligt att sitta ner och prata ikapp lite med de andra lärarna! (Sen blev avslutningen lite snopen, för vi satt kvar jättelänge efter maten, vilket jag inte riktigt fattade varför. Sen visade det sig att vi väntade på efterrätten, men någon sådan ingick inte... alla våra stackars kids hade hunnit bli superuttråkade och så blev det liksom ingenting av all väntan... Oh well! En innehållsrik och ganska fantastisk första dag på Madeira var det i alla fall!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar