Vad drömmer man om en mulen, kulen novemberdag som denna? Kanske ett besök i en tropisk trädgård? Varsågod - följ med! Det här är från vår första dag på Madeira, som egentligen var en inofficiell tjuvstart. Projektets egentliga arbetsdagar var måndag-onsdag, men vi hade allihopa bestämt oss för att ta våra grupper till Madeira en dag på förhand - för vem vill liksom inte ha en extra dag på Madeira om det går..? Vi var dessutom alla överens om att vi ville göra något tillsammans den här bonusdagen, så våra värdar hade satt ihop jättefint program för oss.
Det började med en av de aktiviteter jag läst mig till att ingen som besöker Funchal bör missa, nämligen linbanan upp till Monte. Jag skriver helt under, missa inte! Jag hade inte haft något emot att glida fram i den i flera timmar - så roligt att sitta och spana ut över Funchal. Vi hade dessutom turen att få med vår värd Alex i vår kabin, så hon kunde berätta och förklara vad vi såg. Hon pekade ut bananplantorna som odlas varhelst det finns lite odlingsbar mark; de brandskadade fläckarna högre upp från en storbrand för några år sedan; vägen vi kommit från flygplatsen längs kvällen innan; den lilla gravplatsen som klängde sig fast uppe på berget. Ja, hon berättade att på Madeira behåller man sin gravplats i bara fem år, sedan grävs knotorna upp och sätts i gravfack för att platsen ska kunna användas för en ny grav. Det finns helt enkelt inte ytor nog för att slösa dem på stora gravgårdar!
En extrabonus var att jag kunde känna mig skarpögd som hök med mina solglasögon med styrka. Jag skaffade dem i somras och tycker egentligen inte de är supersnygga - men de ger mig superpowers! Solskydd + polariserade glas + rätt styrka för mina ögon = superhjältesyn! (Nej, jag har aldrig förut haft solglasögon med styrka och ja, jag är ganska imponerad av dem.)
Nog finns det mål och mening i vår färd - men det är vägen, som är mödan värd.
Ja, vägen upp med linbanan var verkligen mödan värd (även om mödan var ganska anspråkslös), men målet var inte heller så skruttigt. Vi var på väg till Monte Palace Tropical Garden, en tropisk trädgård uppe i Monte, precis där man går av linbanan. Sedan har jag förstått att man kan ta linbanan vidare till en annan trädgård, Jardim Botanico, men det gjorde vi inte. Är säkert också fint!
(Här alltså en av de uppstyrda gruppbilderna som känns okej att lägga upp - och så mina inte supersnygga superhjälteglasögon!)
Vi blev helt betagna av den tropiska trädgården. Den var enorm och vi hann inte ens gå igenom hela, även om vi skippade besöket i byn Monte som också hade planerats in. Om jag förstod det rätt hade olika delar av trädgården tillägnats före detta portugisiska kolonier (som Macao) och handelspartners (som Japan). "Oh well - we used to be conquerors, now we are poor", sade Alex och ryckte på axlarna.
Här är nästan hela gruppen - förutom portugiserna, eftersom de portugisiska eleverna inte hängde med oss ännu på söndagen och de portugisiska lärarna agerade fotografer...
I våra ögon blommade det massor för att vara november, men enligt dem som visste mer hade det mesta blommat ut. Kan bara tänka mig hur vackert det måste vara på våren! Den roligaste blomman att bonga var förstås julstjärnor på stora buskar!
Det fanns också ett par utställningar där man kunde vika in. En utställning med afrikanska sniderier gick jag ganska oberörd igenom, men utställningen Mother Nature Secrets med mineraler från olika delar av världen var förvånansvärt fascinerande!
Sedan var vi tvungna att avrunda vandringen i trädgården för att hinna med lunch, men själv avslutar jag det här inlägget med en bild av mig tillsammans med Fatma, Julie och Péter - numera mina kolleger och vänner i Turkiet, Irland och Ungern! Finfina människor och engagerade lärare är de, hela högen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar