torsdag 26 december 2019

Världens bästa annandag


Den här dagen alltså - den exakta målbilden när jag slitit på under senhösten! Början av jullovet blev jätterolig, men också ganska intensiv med Sverigekusiner och en hel del program. Det har varit fina dagar tillsammans med många av mina favoritmänniskor, men jag har också längtat hett efter den här dagen: annandag jul helt utan planer och med lilla familjen som enda sällskap. Det har varit sovmorgon, julklappsspel, läsning och långpromenad. Och ett mjukt täcke av snö!

Det kommer antagligen att bli ett par dagboksinlägg om början av jullovet så småningom, men just nu ville jag bara skriva om idag. För att spara den sköna känslan och kunna ta fram den en stressig vardag i februari kanske?


Några pärlor från dagen:

Pärla ett: Julklappsspelet Klask. Danskt hygge i form av ett sällskapsspel. Aldrig har jag varit med om att ett julklappsspel har spelats nästan oavbrutet under en hel dag! Och alla fem tycker det är lika roligt...
Pärla två: Äntligen tid att ligga på soffan och läsa. Har haft Norra Latin (Sara Bergmark Elfgren) på gång i en vecka (eller två?), men har haft så korta stunder över för läsning att jag inte riktigt hunnit någonvart. Idag har jag äntligen plöjt igenom slutet. Älskar egentligen inte spökhistorier, men den här var så välskriven och fängslande att jag rös av välbehag. 
Pärla tre: Jag gick ut med ett vinterprat i öronen, ett mjukt och vänligt vinterlandskap runt mig och ingen tid när jag behövde vara tillbaka. Jag kom hem igen en och en halv timme senare, stel i benen och frusen ända in under kläderna, men glad och nöjd och väl till mods. Vinterpratet var Amanda Audas-Kass för Radio Vega - fint och klokt och utmärkt sällskap på en promenad! Gick dessutom en rutt jag nästan hade glömt bort och hamnade ute på åkrarna i Staraby. Extra roligt med en nygammal väg jag inte gått på länge!


Även om det låter lite otrevligt har något av det bästa med dagen varit att jag fått vara just så introvert som jag många gånger känt mig den här slitiga senhösten när jag fått en överdos av människokontakter. Jag har njutit av att vara tillsammans med familj och släkt under julhelgen, men lite eremitliv är nog också nödvändigt för att mina batterier ska laddas före skolstarten. Vi har fortfarande nästan två veckor kvar av jullovet (!!!) och jag ser fram emot både att träffa folk och att låta bli. Ledighet alltså. Det är bra saker. 

Önskar er alla sköna, lata dagar!

Inga kommentarer: