De där vinterbacillerna jag nojade över i föregående inlägg? Ja, nu har de fällt en man - Arvid har haft feber och hunnit vara hemma tillräckligt länge (två dagar) för att bli totalt uttråkad. Tur för alla att han verkar vara i skolskick tills imorgon! Men det är lugnt, en hel vecka kvar till bröllopet... nu hoppas vi bara att det inte tar hela varvet runt familjen, för då kan det vara lite knappt med en vecka!
Medan vi väntar och ser hur det går med den saken kan vi alltid begrunda mina öron ett tag. Det började för nästan en vecka sedan med en irriterad fläck först på mitt ena öra, sedan det andra. Det spred sig småningom till hela (!) öronen, som nu är röda, torra, knottriga, svullna (!) och kliiga. Yikes! Det skulle vara komiskt hur fula de är om det inte kändes lite för obehagligt för att skratta. Inte nog med det, nu har jag dessutom utslag i nacken och framför öronen också. Var ska detta sluta?
Jag hoppas att det inte är någon galen barnsjukdom utan satsar istället på att det är en allergisk reaktion som lägger sig så småningom. Lite misstänker jag på en gammal flaska blonderande schampoo som jag hittade när jag städade badrumslådorna i slutet av jullovet. Det luktade skunk, men jag tänkte att det är lika bra att använda upp det... eventuellt inte ett av mina bättre val i livet. Nåja, schampoot är kastat, antihistamin och kortisonsalva inhandlade och snart ska jag väl ha normala örsnibbar igen. Men lite sörjer jag att morgondagens frissatid måste skjutas upp, för jag vågar inte låta någon hårfärg komma i närheten av den här skruttiga huden på ett tag...
(Försökte ta bildbevis av min rödprickiga nacke men lyckades bara sikta på min hästsvans... skills.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar