Hejsan, läget

Skolstarten kom och svepte in över oss med full kraft! De första veckorna har gått jättebra och jag tror att vi alla fem har stortrivts där vi är på dagarna. Men ändå... puh, är det det här som kallas vardag? Samtidigt som jag förstår de som gillar rutiner så skulle jag inte ha något emot... tja, lite mindre rutiner! För med tre barn i tre olika skolstadier med ett antal hobbyer finns det inte jättemycket tid att tassa runt och göra det som faller en in. Jag råkar älska att tassa runt och göra det som faller mig in - men vem gör nu inte det..? Tack och lov har jag mjukstartat med en riktigt soft period (lediga fredagar!!), så när alla rutiner väl har klickat på plats blir det nog en jättebra höst det här. 

Idag är det villaavslutning och jag sitter här och skriver medan jag då och då hör dova smällare av fyrverkerier på avstånd. Själva har vi stannat hemma i soffan, sett Pippi på de sju haven och dukat fram lite extra chips och godis. I flera år har vi ju firat villaavslutning på samma villa som vi tältade utanför tidigare i somras, men i år är ju det mesta annorlunda och så även villaavslutningen. Det brukar vara släktingar som kommer och går i en mysig salig röra, men det passar ju sig inte detta nådens år 2020. Dessutom har jag haft förkylningskänningar idag, och även om jag är säker på att det är en klassisk skolstartsförkylning så... År 2020 stannar man hemma med förkylning, punkt. Men vi hoppas på att få till ett villabesök i mindre skala nån gång ännu före vintern kommer emot! 

Mycket är ju ovisst och för varje aktivitet barnen börjar på, för varje datum jag skriver in i min kalender och för varje planering jag gör i skolan finns alltid det där andra alternativet - att det inte blir av, eller att det blir något helt annat. Idag fick vi veta att Norrvallacuppen som Edvins fotbollslag skulle delta i om två veckor är inställd och det blir säkert inte det sista vi får stryka i kalendern. Det övar vår ödmjukhet om inte annat! 

Erasmusbesöket i vår skola som ställdes in med kort varsel i mars fick nya datum i september, men - överraskning, överraskning - det blir ingen träff då heller. Vi hade avvaktat in i det sista, men ungefär vid skolstart var det klart att det var helt uteslutet. Det var i stort sett rött ljus från exakt alla instanser som skulle ha behövt säga ja, och jag kan inte påstå att jag är upprörd för det, tyvärr. Det var ju det enda logiska. Den här gången satte vi inget preliminärt nytt datum utan hoppas bara försiktigt att det blir möjligt att fortsätta och slutföra projektet någon gång, på något sätt. Jag återkommer till Erasmus i ett eget inlägg, tror jag! 

Igår hade jag och några Erasmuskollegor ett messengersnack och som vanligt tyckte jag det var superintressant att höra om läget i de andra länderna och skolorna. Terminsstarten närmar sig för dem allihopa, på lite olika sätt. Irlands skolor öppnar på måndag, men med stränga rutiner, till exempel munskydd för lärarna. Samma sak i Turkiet, men deras skolor börjar med distansundervisning i tre veckor för att sedan öppna skoldörrarna. I Ungern är läget i skolorna ganska vanligt, alltså som hos oss ungefär. En intressant detalj är att Ungern enligt ungerska media och myndigheter är mitt uppe i den andra vågen nu, men samtidigt är det ett av bara tre (!) europeiska länder som just nu är på Finlands gröna lista.... 

På Prisma igår noterade jag en ny automat invid tuggummi- och studsbollsautomaterna. Munskyddsautomat! Försök bara tänk er den kompletta förvirringen om en sådan maskin hade stått där för ett år sedan... Jag skulle verkligen ha trott att någon hade blivit galen. Men nu måste jag medge att jag klickat hem ett fempack med tygmasker för att vara beredd om (när?) det kommer påbud om mask i skolbussarna, skolorna eller annars. Jag beställde, tvättade och satte undan i en låda i hopp om att de aldrig kommer att behöva användas, men gissar att det är oundvikligt att de behövs i en eller annan situation framöver.

Munskydd hit och munskydd dit. Måste bara avsluta med något roligare - typ alla blåbär i skogen. Vilket blåbärsår! Så stora och fina. Kan ju inte ens gå på en promenad längre, det slutar alltid med att jag smyger fram den medhavda påsen ur fickan och sätter mig i nån tuva och plockar. Ännu är de förvånansvärt plockbara. Känner mig nästan stressad av tanken på alla blåbär som ingen kommer att hinna plocka... det är inte ens så att de skulle behöva plockas till min frys, bara någon skulle ta vara på dem! Hehe. Lite vildhallon hittade jag också idag, det trodde jag inte skulle finnas längre. Min kompis Karin tipsade mig om ett superbt hallonställe i skogen mellan oss - det verkar vara väldigt välbesökt, men ändå har det alltid funnits att plocka. Generösa hallonsnår minsann! 

Vår sista rabarber skördades också och blev till saft, så min samlargrottmänniska är hyfsat nöjd. Om bara någon skulle känna för att få in alla vinbär som måste plockas typ igår... Vad är det med det här året alltså, jag känner ett sånt behov av att samla inför vintern att vi till och med beställt en ny frys..? Kanske var det vårens hamstringsyra som väckt nån slags prepper i mig. Om apokalypsen kommer så har jag i alla fall blåbär och rabarbersaft, liksom. Men det är inte bara jag i så fall, med tanke på hur svårt det var att få tag på en frysbox som inte var slutsåld... Haha. Nu känner jag att det börjar bli dags att sätta punkt innan jag riktigt börjar svamla. Tekopp och netflix, over and out!

Trädgårdssvep i augusti

Jag har gått ett par veckor och tänkt att jag borde göra ett nytt trädgårdssvep, mest för att själv komma ihåg hur det ser ut i trädgården så här på sensommaren 2020. Nu fick jag äntligen ändan ur vagnen - och insåg att jag nog borde ha gjort det när jag först tänkte göra det... Det finns gott om utblommade pelargoner, liljor och rosor att dokumentera, men det låter jag nog bli. Ni får tänka er! 

Istället börjar vi med det vackraste vi har i trädgården just nu - höstflox i tre olika färger! Köpte plantorna ifjol och planterade dem i ena änden av grönsakslandet mest för att jag inte hade något bättre ställe. Förra sommaren ägnade jag dem inte många blickar utan tyckte att det var ganska fjuttiga, trista blommor jag hade skaffat. Men i år har de verkligen tagit sig - nu blir jag glad varje gång jag ser på dem! Ska bli roligt att se vad som händer med dem efter ännu ett år. 

I vårt grönsaksland grönskar det också, även om det är mest blast. Både morötterna och rovorna ser stora och ståtliga ut vid en första anblick, men kollar man under jord är det inte mycket att hänga i julgranen - eller stoppa i salladen. Salladsbladen har åtminstone trivts! Enligt pappa, min go to-guy när det gäller odling, kan det bero på att det är för mycket kväve i den nya jorden (vi bytte ut all jord i grönsakslandet i början av sommaren), så nästa sommar ska vi skippa gödslingen innan vi sår. Hehe, det där skrev jag ner enbart för att jag själv ska komma ihåg det ända tills nästa vår...  

(Allt ogräs och alla otrimmade kanter bjuder jag på - varsågoda, nu borde ingen känna sig stressad av mitt trädgårdssvep!)

Jaja, vi fortsätter till den nya rabatten som nog fanns med i mitt förra trädgårdssvep också - men då var det kanske bara den vackra, vita pionen som blommade? Nu blommar allt annat. Började nästan skratta när prästkragarna slog ut, för jag hade förväntat mig vanliga, bondiga prästkragar och kände mig nästan lite dum för att ha köpt prästkragsplantor som ju finns i överflöd både här och där - men de visade sig vara en stor och maffig prästkrage deluxe! Så nu är jag nöjd med mitt köp igen. Rudbeckiorna gillar jag också, de är lite knasiga och rätt så roliga för att vara blommor. En gul daglilja har blommat då och då, även nu, men den vita jag skaffade samtidigt har inte velat blomma alls i år. Kanske nästa år? Blir intressant att se hur stort allt blir sen - än så länge är rabatten alldeles lagom stor, men när plantorna (förhoppningsvis) buskar till sig lite får jag kanske börja flytta bort en del till andra ställen. 

Det har hänt betydligt mer i trädgården i år än någonsin tidigare. Det beror säkert delvis på att vi helt enkelt varit hemma mer än vi brukar och haft tid att tassa runt och fundera på blomrabatter och buskar, men samtidigt tror jag också det beror på att det är vår andra sommar här. Förra sommaren vågade jag inte riktigt göra så mycket, för jag kände att jag behövde avvakta och observera allt som kom upp eftersom jag inte visste om det var ogräs eller något som skulle bli jättefint senare - men nu har vi observerat ett år och blivit tillräckligt självsäkra för att börja gräva och styra upp saker. Jag ser redan fram emot nästa sommar när vi får fortsätta! 

Vi har skaffat en del nytt som jag ville ha redan när vi bodde i vårt förra hus, men som aldrig blev av eftersom vi hade så begränsat med trädgård. Nu har vi plats i överflöd och det är bara hitta på vad vi vill göra av den. Vi har skaffat några hallonbuskar (varav vissa mår fint och andra verkar ha dött bort), havtorn (mår fint) och blåbärstry (mår fint). Syrener har vi också tagit från mamma och pappas trädgård och stoppat ner på några olika ställen. Kommer på nu också att vi har en annan ny rabatt som vi hastigt och lustigt fixade efter att vi hade fått storklockor och praktlysing från svärfars trädgård - där de höll på att ta över jordgubblandet och andra ställen där de inte behövde vara. Blev ingen bild eftersom de blommat ut och inte är så mycket att visa upp nu, men är riktigt nöjd med det miniprojektet också.

Bilden ovanför är en av blåbärstrybuskarna som verkar må bra och skjuta nya skott. Hoppas det är en bra grej. Urtjusiga färger har den i alla fall! 

En prydnadsapel har vi också köpt, borde vara en rosa sort som liknar de maffiga två prydnadsaplarna vi hade i vår förra trädgård. Stor och maffig är den inte ännu, men tids nog så... Ser väldigt mycket fram emot att se den blomma nästa vår!

Två buskar med röda vinbär har vi och de bågnar av alla bär just nu. Efter fotandet tog jag mig faktiskt i kragen och erbjöd Arvid och Edvin riklig belöning i form av 10 cent/plockad deciliter för att få lite sällskap och så plockade vi. Tills de absolut måste iväg till sina kompisar, tyvärr tyvärr. Hehe. Nån euro var hann de i alla fall tjäna ihop! 

I det sammanhanget bör jag kanske nämna det sorgligaste hörnet i vår trädgård också... nämligen våra svartvinbärsbuskar... Den observante iakttagaren kan se att vi har åtta präktiga buskar på bilden nedanför, men tyvärr är de inväxta i en rätt så präktig djungel av ogräs som har stått på vår att göra-lista hela sommaren... tyvärr har det inte varit den enda punkten, så dit har vi inte hunnit! Nu är det nog bara att plocka så gott vi kan och röja sen. Tyvärr står buskarna så tätt att det skulle vara en utmaning att plocka även utan ogräset... hm. Där har vi ett framtida projekt. För svarta vinbär gillar jag ju, så nåt bra måste vi hitta på!

Över till något mer välordnat som avslutning. De höga lådorna tror jag har synts på bloggen när jag målade dem en skön, ledig dag tidigare i sommar. Efter målandet tog jag bort de borttorkade smultronplantorna som fanns i dem och planterade några hemlösa jordgubbsplantor istället. Snyggt! De har inte gett så många jordgubbar, men det har väl i och för sig inga jordgubbsland gjort i år? Inte vårt i alla fall. Vi hann börja njuta lite när de första jordgubbarna kom, men tänkte att det var en försmak av den riktiga skörden... tills vi insåg att det nog inte skulle bli mer. Vi frös inte in en enda jordgubbe ur eget land i år, så det är tur att jag köpte en låda vid Prisma - trots att jag muttrade surt om hur dåliga gubbar jag hade betalat för när jag kom hem och började kolla igenom lådan... med facit på hand blev den lådan hela vårt vinterförråd, så jag tar tillbaka det sura muttrandet. 

Den låga lådan hittade vi bakom orangeriet och målade upp för att ha som kryddlåda. Full av dill är den, och lite röd basilika som jag köpte billigt när de slumpade bort kryddväxter i juli. Jag tycker det blev fint att ha odling i två olika nivåer där! Vår riktiga kryddlåda bredvid kvisten frodas också så jag blir alldeles glad, men jag undrar om vi kanske borde börja skörda? Eller rättare sagt, jag vet att vi borde skörda, men blir så glad av grönskan bredvid ytterdörren att jag drar mig för det. Snart snart. 

Det var det. Har verkligen njutit av vår lediga hemmasommar och även om jag inte skulle gå så långt som till att kalla mig trädgårdsmänniska ännu så har mina fingrar definitivt blivit lite grönare än de var innan. Tack för det, sommaren 2020!

Mera skolstart

Fredag kväll! Det är mycket skumt, för det känns precis som en välförtjänt, trött fredagskväll efter en hel jobbvecka - trots att jag bara jobbat några timmar igår och några timmar till idag. Och då har jag officiellt inte ens börjat ännu! Får se hur det känns om en vecka... heh. 

Men! Om vi bara går på hårstatus är jag redo för skolstart nu! Efter några timmar i en magiskt duktig frissas händer kom jag ut sjukt nöjd och lite imponerad av hur bra det kan kännas med fint hår.  Efter en lite mer bohemisk sommar tyckte jag det var dags att shape up lite nu när jag faktiskt kommer att se folk (eller framför allt ses av folk) var och varannan dag. Det blev mörkare än jag haft på länge - lite mer likt min naturliga färg, men snyggare. Så här välfönat kommer det dock aldrig mer att vara, så titta noga! Så här inför 40-årskrisen är jag rätt glad för att vara kvinna, så medelåldern åtminstone inte behöver betyda farväl till håret... dubbelhaka, rynkor och hängande ögonlock, hej hej - men håret blir åtminstone bara fluffigare och lockigare vartefter jag blir äldre.

Hösten då? Jo, det känns riktigt, riktigt roligt att få förbereda för att ta emot elever nästa vecka! Eftersom vi knappt hann återvända till skolan innan vi slutade i våras känns de vanliga skolvardagarna som något väldigt avlägset och väldigt välkommet. Vanliga dagar blir det säkert inte nu heller, men vi får försöka få det att fungera så bra som möjligt. Men visst har det där eländesviruset legat som ett oroande, mörkt moln över de senaste veckorna när jag tänkt på höstterminen. Det är ju så mycket vi inte vet ännu - och det ser ju oroväckande mycket ut som att en andra våg är på kommande efter den här underbara sommaren som på sätt och vis varit en paus både från alla möjliga åtaganden och från corona-oro. Hur blir det om vi börjar få fler fall här i trakten? Hur ska man få tonåringar att hålla avstånd? Tänk om det blir nödvändigt att jobba i ansiktsmask? Hur i hela friden ska undervisningen rulla på om alla lärare ska stanna hemma vid minsta tecken på förkylning (eller med barn med minsta tecken på förkylning)? Tänk om vi hamnar i samma situation som i våras - men i novembermörker istället för vacker vårsol? 

Puh. Inget av det här ligger i mina händer och glad är jag för det. Allt jag kan göra är att hålla avstånd, tjata om handtvätt och kanske beställa ett par tygmasker för att vara redo ifall att om när. Det blir som det blir, men att få elever till skolan på tisdag ser jag åtminstone fram emot!

Skolstart 2020

Läsåret 2020-2021, nu kör vi! Frågetecken och ovisshet inför hösten kändes långt borta, den här vackra augustimorgonen när jag skickade iväg barnen till sina nya skolår. Det är nya saker på gång för dem alla, men de är peppade och förväntansfulla - och jag är glad och tacksam för att skolorna står öppna och att vi får inleda det nya läsåret på plats i riktiga klassrum. 

Josef börjar förskolan och är mer än redo. Igår fick vi hälsa på i förskolan - istället för besöket som inte blev av i våras - och han hade inte alls bråttom med att gå hem efter den korta stunden, utan såg fram emot att få börja på riktigt idag. Det kändes inte mindre stort för att vi kunde cykla tillsammans dit - hittills har han varit ganska ostadig på cykel, men i sommar har han lärt sig på riktigt, så pass att det känns vettigt att cykla ute i trafiken tillsammans med honom. Nu får jag nog verkligen släppa tanken på att jag är småbarnsmamma, för de dagarna är förbi!

Edvin är den med minst förändringar, men byter ändå klassföreståndare efter att ha haft samma trygga lärare sina tre första läsår i skolan. Arvid byter istället riktigt ordentligt nu när han börjar sjuan. Vi har kollat hans läsordning, funderat på lärare, busslinjen, klassrum och rutiner. Vi fick hälsa på i liten skala i juni - de blivande sjuorna fick bara ha en förälder med sig och vi träffade bara den egna klassen, men ändå. Åtminstone jag är väldigt taggad (har ju både gått i och jobbat i den skolan själv) och jag tror faktiskt att han själv är det också!

Själv har jag lite sommarlov kvar, så efter att ha lämnat av Josef cyklade jag hem igen, satte igång diskmaskinen och tvättmaskinen, skrev det här blogginlägget... och nu börjar det inte finnas så många ursäkter kvar. Jag har flera timmar alldeles ensam (lyckan!!!) och även om det finns tusen saker som känns mer pockande är det dags nu - läsårsplanering, hej! Till all lycka fick jag ett ryck och satt och jobbade några regniga dagar i juli, så alldeles borta är jag inte. Har en massa halvskrivna blogginlägg om sommaren, så de kommer säkert att droppa in så småningom, men inte förrän jag har en och annan planering klar... 

Villaliv

Så många gånger i sommar har vi suckat nöjt och kommenterat vilken tur det är att vi inte har någon sommarstuga, för vi trivs ju så bra precis just här. Vad jobbigt det skulle vara att hela tiden känna sig kluven mellan två platser! Visst verkar det trevligt och så, men här hemma saknas ju faktiskt varken projekt eller avslappning. Men ändå skulle det ju vara roligt att låta våra barn få uppleva lite villaliv - de stackars små österbottningarna som växer upp nästan helt utan. Samtidigt gick vi och funderade på att det skulle vara roligt att testa vårt nya tält - som rymmer hela familjen och ett helt tältmöte därtill - någon annanstans än hemma på gräsmattan. Den perfekta kombinationen blev att ringa pappas kusin Eivor och fråga om vi möjligtvis skulle kunna få campa på deras villagräsmatta! Det fick vi såklart, för de är snälla som få. 

Sagt och gjort, vi packade ihop oss och körde till Monäs! Förutom många andra fördelar ligger den dessutom på promenadavstånd från Humle, vilket var praktiskt eftersom Arvid hade ett endagsläger där på måndagen. Medan Arvid levde lägerliv roade vi oss med sånt man gör på en österbottnisk villa - vi rodde, åt, latade oss och simmade gång på gång trots iskallt vatten. Jag tror nästan det var det allra lyxigaste - att det var så enkelt att hoppa i, igen och igen och igen. Edvin, som var mest enträgen, badade nog 10-12 gånger på två dagar... han sa vid ett tillfälle med ett utomordentligt belåtet leende att "om jag inte kommer på vad jag ska göra så simmar jag". Och så gjorde han det. Himmelriket för en badsugen tioåring! Kan inte förneka att jag också tyckte det var ganska härligt med både kvälls- och morgondopp.

Söndagen var en riktig lyckträff när det gäller vädret, för solen sken och värmde på ett sätt vi verkligen inte blivit bortskämda med de senaste veckorna. Allt liksom glimrade i guld och musklerna slappnade av. Att bädda ner barnen med öppen tältöppning mot en fenomenal solnedgång var inte heller tråkigt. 

På måndagen hade vi lovat Edvin och Josef glass och för att inte vara tråkiga tog vi roddbåten och rodde över viken för att skaffa den. Ja, Edvin rodde oss (nästan) över viken! När han ville testa lovade jag snällt, men ganska skeptiskt, men aldrig kunde jag tro att han skulle vara så duktig på det! Han har ju liksom inte så mycket tyngd att lägga emot när vinden ligger på... Men envis var han och bra gick det! Det var först när vi redan kommit ganska långt som Matias fick ta över eftersom vinden friskade i så pass att vi inte riktigt kom oss framåt längre... 

Vi lade till vid Lillön, där vi händelsevis gick på bröllopsfest ganska exakt tio år tidigare! Då var Edvin en liten knubbis i ungefär samma storlek som kusin Abbe är nu. Det händer en del med en unge på ett decennium! 

När tisdagen kom var det dags för oss att åka hem - Arvid hade en fotbollsmatch i Kokkola, så han och jag skulle bara mellanlanda hemma och sen sticka iväg igen, men åt andra hållet. Vilken tur att vädret var ruggigt och grått så det var lättare att avrunda. Jag har fortfarande ingen egen stuga på önskelistan, men vi njöt verkligen av att få hänga där ett tag!

Den här sommaren har varit annorlunda på så många sätt, men för oss har den blivit ovanligt fin. Hur hösten blir vet ingen ännu, men det här sommarlovet har varit som en mjuk och skön filt att ta med sig in i en oviss hösttermin. Vi har nog aldrig känt oss ledigare! Ibland har jag satt mig ner och börjat googleplanera inhemska utfärder till Koli, Åbo eller Ähtäri, men så har jag hejdat mig och tänkt om. De två nätterna i tält och en natt på läger blev kanske våra enda borta-övernattningar i sommar och det är okej. Mer än okej! För annars hade vi nog fortsatt i flera somrar till och bara pratat om vår stående inbjudan till villan utan att komma till skott. Och det hade varit synd!

Dagens väderleksrapport

Idag är en sån där sällsynt dag när jag vill göra high-five med vädret. Med tanke på dagens nederbörd är det nästan lite mirakulöst att jag också hunnit med morgonpilates under hög himmel i Skolparken, rensa hela grönsakslandet, skörda spenat och till sist gå en runda i Forsby medan Edvin hade fotbollsträning. Allt utan en droppe på mig! Kunde inte ha planerat det bättre själv, för i stort sett all tid jag vistats inomhus har det regnat...

Däremellan har det verkligen vräkt ner - på eftermiddagen kom ett riktigt monsunregn samtidigt som åskan brakade alldeles nära storbarnens simskola... ja, just den detaljen var kanske inte perfekt tajmad, men de hann i alla fall simma första passet. Kan inte låta bli att tycka det är riktigt upplivande med sådana oväder också, åtminstone när jag själv får stå under tak inne i kvisten och njuta av spektaklet! 

Vädret och hälsan, är det inte det tanter pratar om när de träffas i butiken? Händelsevis vill jag också göra en high-five med min energinivå också idag. Antagligen ett ålderstecken, men gillar verkligen dagar när allt bara stämmer. Hade ett par dagar förra veckan när gräsallergi, pms, sömnbrist och spänningshuvudvärk sammanföll och då var det inte direkt tal om några pilatespass eller spenatskördar... Det blev i alla fall en sund påminnelse om att uppskatta de här dagarna som funkar.

Ursäkta tantkonversationen. Djuplodande reflektioner tar vi en annan dag. Eller ett annat år. 

PS. Är det bara jag som hallucinerar, eller är det inte ett fjällandskap på den här bilden också? Haha! Minns inte att det var så kuperat i Forsby... Håller visst på och får Arjeplogsabstinens. 

Ut å fäälas

Hur skönt vi än tycker det är att tassa på här hemma så började vi känna att det nog var dags för en utflykt. Ibland behöver även vi rastas! Matias, som grottat ner sig i byggnadsvård ända sedan vi flyttade hit, ville gärna till Stundars och vi andra var inte omöjliga. Vädret såg inte så stabilt ut, men eftersom väderleksrapporterna på sistone hoppat än hit, än dit tänkte vi chansa ändå. 

Men först skulle vi söndagsluncha! Om vi räknar bort ett par tillfällen när vi hämtat mat och ätit utomhus (och en sunkig hamburgermåltid på en sunkig servicestation i samband med en fotbollsmatch) var det här faktiskt första gången sedan i vintras vi åt ute hela familjen, så det kändes nästan lite högtidligt! Friends and burgers blev det, alltid ett säkert kort. Restaurangen i Vasa hade vi aldrig testat, men den får helt klart godkänt - lugnt och mysigt, åtminstone tidigt en söndag! Resten av centrum var också minst sagt stillsamt... Jag antar att det är coronavåren som fortfarande påverkar öppethållningstiderna? Inte mig emot, jag som är övertygad om att ett söndagsstängt samhälle är liiite sundare för människans mentala välmående än ett söndagsöppet.

Tur då att vi inte var i Vasa för att shoppa! Väderleksrapporten hade inte ändrat mycket, men just då var det uppehåll och till och med lite soligt, så vi kände oss optimistiska, hoppade i bilen och körde mot Stundars. Vi hann inte långt innan molnen tornade upp sig och regnet började vräka ner... Vi tänkte om, vände om och körde till Gamla Vasa istället. Kändes inte det minsta rimligt med friluftsmuseum i det vädret. Men se på bilden med molnen ändå, kisa bara tillräckligt så är det helt klart att vi egentligen var på roadtrip i betydligt bergigare trakter än motorvägen strax söder om Vasa..? Det där är nog så nära berg vi kommer i år, så det är bara att ta vad man får!

Istället körde vi till Gamla Vasa för att gå på museum. Ingen av oss hade varit där förr, men vi brukar gilla museer, inträdet är fritt och huset har ett regntätt tak, så varför inte? Det är inte ett museum som imponerar sockorna av sina besökare med flashiga utställningar och dignande montrar, men det är ett stadigt och vackert gammalt hus med en hel del vackra ting från Vasas historia. Inte alls illa som regnvädersunderhållning! 

En sak jag börjat uppskatta allt mer - av flera orsaker - är ju också att det var så behagligt halvtomt. Vi var inte de enda besökarna, men jag tror inte ens att vi råkade vara i samma rum som de två andra besökarna en enda gång... Efter de senaste månaderna känns det alltid bra med aktiviteter där man inte behöver trängas, men det är också mycket roligare att gå på museum med barnen om de får lite mer frihet. Självklart har vi drillat dem stenhårt när det gäller att inte röra föremål, men att få fjanta sig lite och prata i normal samtalston om det man ser bäddar nog för den bästa sortens museiupplevelse. 

Betydligt otrevligare var Comboloppiset ute vid flygfältet... eftersom vi råkade köra förbi på vår omväg mot Gamla Vasa stannade vi till och jag gick in på en snabb fyndrunda. Usch, vilken trängsel! Jag sicksackade mig fram så snabbt jag kunde och försökte undvika de mest igenproppade gångarna, men kom ända ut igen med en klibbig känsla av att jag borde gå i karantän i två veckor efter den turen... Väldigt oväntat i jämförelse med de nästan öde loppisarna här i stan! Jag har aldrig direkt tyckt om stora folksamlingar och trängsel, men efter den här våren och sommaren har nog mitt finländska behov av utrymme fått blomma ut fritt... Puh. Med den känslan kan vi inte avsluta. Istället: Ett plock bland de vackra tingen i dagens museum. Kan vi komma överens om att det där är en magnifik kakelugn?

Och till sist - lunch och museum i all ära, men dagens bästa var ändå avslutningen hos i Kvevlax. Hurra för att träffa gamla, goda vänner igen för första gången på länge!

Tillsammans 2020

De flesta planer har ju torkat in den här sommaren och ett tag trodde vi att det gällde lägren på Humle också. Men läget ljusnade och de flesta läger verkar kunna ordnas i alla fall i nån version. Barnens läger blir endagsläger senare i sommar och nu har vi precis kommit hem från Tillsammanslägret! Det blev också lite mindre och lite kortare, men faktiskt med en övernattning! Märkligt nog kom vi hem ungefär lika slut som artister som vanligt trots att vi bara hade varit borta sedan igår... haha! Ögonen går i kors på åtminstone mig och jag sitter och funderar på vilka mirakel som ska till för att alla barn tyst och välartat ska lägga sig och somna snabbt och utan min inblandning, helst medan jag ligger på soffan och väntar på att få se Amazing Race tillsammans med Matias? 

Trött eller ej, roligt hade vi! Eftersom jag inte är med i planeringsgruppen längre och dessutom börjar ha stora barn så kändes det väldigt enkelt att vara på läger. Verkligen, så enkelt. Att Arvid klarar sig själv är ju inte direkt underligt, men numera känns det helt okej att inte alltid ha stenkoll på Josef heller. Han är bekant med området, har sina bröder och är överlag en ganska förståndig karl. (Naturligtvis håller vi ju koll, men på avstånd och inte varje minut...)

Vädret var dock inte perfekt för corona-arrangemangen. Planen var väl att de flesta aktiviteterna skulle vara utomhus, men det hjälper ju inte mycket när det kommer mer regn än på flera veckor... Vi var ju ändå inte så många, så det funkade bra att flytta in under tak. Lite typiskt ändå, för jag har ju gått och väntat på en riktigt mysig regndag i flera veckor! Tänk att bara hålla sig inne och fixa och greja medan regnet vräker ner där ute... mmm. Nu kom den regndagen just när vi för en gångs skulle inte var hemma och gärna hade tagit en soldag. Oh well. Tänk vilka krig det skulle bli om människor kunde bestämma om vädret - tur att vi inte har den ringaste möjlighet att påverka det!

Väldigt roligt också att träffa alla andra som kommit! Det är inte bara vi som gjort det till en sommartradition för familjen, utan det var idel bekanta ansikten. Ja, i år var faktiskt alla deltagare gamla stammisar, varav vi känner de flesta sedan diverse barnläger eller så... Det är ju väldigt mysigt, men kan inte låta bli att tänka på hur det skulle vara att komma till lägret som nykomling..? Det är ju inte meningen att vi ska sitta alltför bekvämt i våra gamla cirklar heller. Men det är rätt sociala och snälla människor på Humle, så bliven icke avskräckta. Vågar varmt rekommendera nästa års läger även om ni aldrig varit förr - jag lovar att hälsa!

Här har jag skrivit om tidigare års läger:
2018
2017
2015

Trädgårdssvep

Det är ju så att alla kommer till en punkt i sitt liv när man inte orkar se en enda pionbild till. Den punkten brukar dyka upp ungefär så här års... Jag vet, jag vet! Det kan bli för mycket, men kan vi ändå vika en stund för att se på den här magnifika pionen som blommar med sådan dignitet att stjälken knappt orkar hålla blomman uppe? Vad sorten heter vet jag inte eftersom pionrabatten planterades av husets förra ägare - men tacksam är jag för den! I samma rabatt finns också en mörkare sort som blommar med mindre blommor, men med en så intensiv färg att det nästan skär i ögonen. 

Som ni märker är det dags för ett trädgårdsinlägg! Jag gick runt och fotade till inlägget för några dagar sedan, men eftersom det inte blev av att skriva då fick jag göra en ny runda idag... så mycket hade förändrats! När jag gick runt med kameran förra varvet gick jag och tänkte på hur trädgården befann sig lite mittemellan - försommarens äppelblom och syrener var borta sedan länge, men inte så mycket annat hade hunnit komma igång. Men nu, på några dagar har det slagit ut blommor överallt! Just nu längtar jag ingenstans - är i själva verket väldigt glad över att vi inte har någon sommarstuga som vi borde vara på. Det är ju här jag vill tassa på och vara ledig! Rätt glad över att få känna så om platsen jag bor på.

Sommarens nyhet är en alldeles ny rabatt som vi grävde upp och satte kantstenar för redan tidigt i våras, men sen öppnade ju skolorna igen och allt som kunde vänta fick vänta - även rabatten. När sommarlovet väl hade börjat tog jag tag i saken igen och gjorde klart. Det är en salig blandning av rudbeckia, liljor, prästkragar och en vit pion, men gemensamt för dem alla är att de blommar i gult och vitt. Tyckte det skulle bli fint mot vårt röda hus. Nu är det roligt att se hur de en efter en knoppas, slår ut och visar hur de egentligen ser ut. Särskilt pionen var ännu vackrare än jag trodde - den är inte så överdådig som de rosa, men så avskalat vacker. Och så bländande vit att det knappt går att fota den! 

Kantstenarna i rabatten har förresten en lång historia - vi fick dem av svärfar som haft dem liggande i många år, men de är från en före detta uppfart (som sedermera asfalterades) i Nykarleby och före det lär de ha tjänat som gatstenar i Vasa. Jag gillar tanken på att ha lite Vasagata i min trädgård! Och så är de ju fina förstås. Smider redan planer på ännu en ny rabatt, tur att svärfar har mer sten på lager!

Vi fortsätter till det som är något av ett orosmoln - roshäcken. Är det vresros kanske? Det är mycket som stämmer in, men vi lyckas inte avgöra om det är det eller ej. Höll på att pusta ut när jag läste på flera ställen om de rosa blommorna, men sedan läste jag vidare och fick på klart att det visst finns vit vresros också. Krusiga blad tycker jag då inte de har, men det beror väl på hur krusiga man menar? Jag tycker de pryder sin plats där de är, men om det är vresros borde de väl utrotas inom ett par år... Där de växer nu gör de ingen skada - åt ett håll är det gräsmatta där den inte kommer åt att spridas och åt det andra en stengång där det är lätt att se och dra upp nya börjor. Men det är klart, om fåglar äter nyponen kan de säkert sprida sig långt... 

Kommentera gärna om du har koll på rosor! 

I våras klippte vi helt ner dem eftersom de blivit stora, spretiga och såg smått galna ut, men de har växt upp snabbt igen. Tänk att den här busken utanför mitt arbetsrumsfönster var helt nerklippt för bara någon månad sedan! 

Men nu över till något som är 100 % positivt - jordgubbar! Nu har de första gubbarna börjat bli röda, hurra! Ännu är det inte så många, men stora och fina! Världens lyx att ha sådana i sitt eget land. 

Till sist en annan buske, som visserligen inte gör sig lika bra på bild som de fotogeniska pionerna, men som gör mig glad. Buskblåbär! De fanns här när vi flyttade in, planterade i skogskanten, omgivna av lingonris. Tyvärr hade de säkert varit lite för lätt byte för någon hungrig (harar eller rådjur kanske?) under vintern, för de såg helt nertuggade och ynkliga ut förra sommaren. Till hösten kastade vi lite galler kring dem och det verkar ha fungerat, för nu har de växt så det knakat och ser välmående och fina ut. Kanske får vi plocka egna buskblåbär mot slutet av sommaren? Det har jag velat i flera år. Fingers crossed! 

Måla måla

What's up med den här sommaren och allt målande egentligen? Vi kan liksom inte få nog! Idag - en underbart oplanerad och ledig dag - njöt jag av sommaren tillsammans med en färgburk och våra terrasslådor, samtidigt som Matias målade på i sitt evighetsprojekt snickarboden och syrran Amanda lade upp instabilder från Purmo, där hon har fortsatt med att måla snickarglädjen kring fönstren idag. Snart tror jag varenda litet hörn i Österbotten måste vara struket med minst ett lager färg..?

Det finns ju roligt målande och inte alls mindre roligt målande, men dagens - spontant infall utan myggor eller andra flygfän, snabbt genomfört och noll förarbete - är nog den bästa sorten. Väldigt tillfredsställande också att se skillnaden på lådorna - överraskande märkbar! Imorgon ska de få lite mer jord och några jordgubbsplantor också, så blir det perfekt. Det har funnits smultron i lådorna någon gång i tiden, men nu är det nog bara ett och annat ogräs som lever där, så det började vara dags för en uppfräschning... 

(Jag känner att mina inlägg mer och mer blir intressanta för EN person - mig själv. Jag tror vi skyller det på den kravlösa sommarlunken!)