Kalla mig Trollöra

De där vinterbacillerna jag nojade över i föregående inlägg? Ja, nu har de fällt en man - Arvid har haft feber och hunnit vara hemma tillräckligt länge (två dagar) för att bli totalt uttråkad. Tur för alla att han verkar vara i skolskick tills imorgon! Men det är lugnt, en hel vecka kvar till bröllopet... nu hoppas vi bara att det inte tar hela varvet runt familjen, för då kan det vara lite knappt med en vecka!

Medan vi väntar och ser hur det går med den saken kan vi alltid begrunda mina öron ett tag. Det började för nästan en vecka sedan med en irriterad fläck först på mitt ena öra, sedan det andra. Det spred sig småningom till hela (!) öronen, som nu är röda, torra, knottriga, svullna (!) och kliiga. Yikes! Det skulle vara komiskt hur fula de är om det inte kändes lite för obehagligt för att skratta. Inte nog med det, nu har jag dessutom utslag i nacken och framför öronen också. Var ska detta sluta?

Jag hoppas att det inte är någon galen barnsjukdom utan satsar istället på att det är en allergisk reaktion som lägger sig så småningom. Lite misstänker jag på en gammal flaska blonderande schampoo som jag hittade när jag städade badrumslådorna i slutet av jullovet. Det luktade skunk, men jag tänkte att det är lika bra att använda upp det... eventuellt inte ett av mina bättre val i livet. Nåja, schampoot är kastat, antihistamin och kortisonsalva inhandlade och snart ska jag väl ha normala örsnibbar igen. Men lite sörjer jag att morgondagens frissatid måste skjutas upp, för jag vågar inte låta någon hårfärg komma i närheten av den här skruttiga huden på ett tag...

(Försökte ta bildbevis av min rödprickiga nacke men lyckades bara sikta på min hästsvans... skills.)

So much beauty in the world, än en gång

Dagar som den här kan jag verkligen inte låta bli att tycka om vintern. Visst, snö kan ju vara lite blöt och kall och opraktisk. Men framför allt så oerhört vacker! Vissa år har jag fått en känsla av att våra vintrar för alltid kommer att vara gråslaskiga och halkiga, men den här vintern har lyst upp statistiken med fluffig pudersnö och snötyngda, vykortsvackra träd. TACK för den!

Idag har vi haft en skön (nästan) heldag på Stennabba, lugn och behaglig. Amanda bakade semlor och cheesecakes till bröllopet på löpande band och pappa bjöd på tårta som han hade testbakat till tårtbuffén. Den var inte illa alls. Och den påminde mig om att vi också har lovat att bidra med en tårta - vi som hade tänkt använda det som ursäkt för att testbaka tårtor hela januari! Får nog sätta igång nu... Ser väldigt mycket fram emot vinterbröllop om två veckor!

(Och är bara en liten aning nojig för alla vinterbaciller som flyger runt och bara väntar på att sätta käppar i hjulen...)

Dessutom hade vi tagit med skidor till barnen och kameran till mig, så vi höll oss ute och tankade lite sol en stund, trots -16 grader... Annars har vi suttit med ögonen klistrade på konståknings-EM tre kvällar i sträck och tänker att vi kanske skulle försöka komma oss iväg till skolans rink imorgon. Det gäller att passa på i helgen när man annars sällan hinner hem i dagsljus för tillfället!

Ögonblick att spara

Josef sover nästan alltid mellan oss mot slutet av natten. Det brukar för det mesta vara riktigt mysigt. Han bökar inte runt lika mycket som sina storebröder och brukar ofta slänga en mjuk liten arm runt min arm och borra in näsan mot min axel. Det är ren lycka.

Häromdagen vaknade jag istället av att någon slet och drog i mitt huvud. Josef. Jag lyfte bestämt bort hans arm, men han var genast tillbaka och drog hårdhänt i mitt huvud och min hals. Det upprepades flera gånger och hans ansiktsuttryck (i sömnen!) blev mer och mer irriterat, tills han väste (fortfarande i sömnen) "jag vill ha EN TILL!". Haha! Är oerhört nyfiken på vad han drömde just då och vad han egentligen tänkte att mitt huvud var!

(Annat roligt av Josef: Läxar upp mig väldigt stöddigt när jag kallar tigrar för tigrar. Det är faktiskt "jejon"! Och han älskar fortfarande finkläder och går motvilligt och mycket sällan med på att ha mjukisbyxor. Riktiga fickabyxor ska det vara - och helst finskjorta till, även om han kan sträcka sig till att ha vanliga tröjor till vardags.)

Nedräkning för jullovet

Det är med blandade känslor jag räknar ner timmarna till måndag morgon 8.30 när vårterminen drar igång igen. Å ena sidan har vi haft ett långt och skönt jullov och jag VET att det inte alls är dåligt att återvända till ett jobb man trivs med. Å andra sidan... är det ju ännu skönare att vara ledig. Jag köpte världens skönaste pyjamasbyxor häromdagen och har inte alls hunnit gå omkring i dem tillräckligt länge ännu, känner jag!

Januaridelen av jullovet var precis lika skön som decemberdelen. Visserligen blev familjen (mest Josef) mer eller mindre förkyld på slutet, men inte värre än att vi njöt av våra lediga dagar ändå - och jag är så glad att vi fick ett nästan helt friskt jullov! Vi har projekt hallförvaring på gång (looking good!), jag har varit till simhallen med Edvin och så har vi hunnit inleda skridskosäsongen på skolans is. 

I torsdags började faktiskt A&E vårterminen, men när de hade avslutat sin korta skoldag stack vi iväg till Vasa, en av jullovets höjdpunkter! Josef var febrig och väldigt kraxig just den dagen, så Matias stannade hemma med honom och vi blev bara tre i bilen. Som vanligt var det oerhört roligt att hitta på något tillsammans med mina storbarn, även om det inte var riktigt det vi hade planerat på förhand den här gången. 

Vi pausade vid stenparken i Oravais, spanade lite i affärer (barnen fick spendera sina jultidningspengar på lego) och åt bullar på konditori, men dagens viktigaste var att vi skulle hälsa på Amanda och Mathias som precis har flyttat in i sin lägenhet i Vasa. De hade tagit de sista sakerna till lägenheten kvällen innan, men man kunde ha trott att de bott där i flera månader redan. Är så imponerad av hur hemtrevligt de fixat så här snabbt! Vi fick till och med vara med om den historiska första riktiga måltiden i lägenheten - tacos förstås! Mycket hedrad. Dessutom satt vi och fixade med bordsplacering till bröllopet och det blev så roligt att jag höll på att glömma att mina barn faktiskt hade skola morgonen därpå... Lite sent blev det, men det var det värt!

(Edvin hittade drakjackan på bilden och glittrade så lyckligt att jag inte kunde låta bli att köpa den åt honom. Har aldrig sett honom så glad för ett klädesplagg förut!)

Jag avslutade dessutom lovet med en riktig konfettismällkaramell! Men det inlägget tar jag en annan dag.

Q & A a day

Ibland blir vi lite tråkiga med julklappar efter alla de här åren, min man och jag. Men i år tycker jag faktiskt vi lyckades riktigt bra båda två! En av julklapparna jag fick stod jag och tummade på i butiken vid Fotografiska museet i höstas, men jag lät bli att köpa. Istället låg den och väntade i julklappssäcken! Det är en liten bok som heter Q & A a day och är en lite annorlunda femårskalender.

Jag har redan en tioårskalender där jag (ganska sporadiskt tyvärr) skriver in smått och stort som händer, men den här boken ställer specifika frågor för varje dag. Årets första dag kommer jag nu fem år framöver att få svara på frågan "What is your mission?". Den var stor. Sedan finns det också mindre frågor - tack och lov - så de följande fem åren kommer jag att svara på frågan "What is the last fruit you ate?" 5 juni. De år jag minns det i alla fall. Så kul! Glömde bort den nu i starten, men nu ska jag sätta mig och svara på årets tre första frågor.

What is your mission? Can people change? What are you reading right now?

Läsåret 2017

Den här läslistan brukar jag tycka om att fylla i! Innan jag plockar fram min läsdagbok har jag en känsla av att jag har läst mindre än jag brukar under 2017, och då brukar jag inte annars heller kunna visa upp någon imponerande statistik för att ändå vara en person som tycker så mycket om att läsa som jag gör.

*plockar fram, läser, räknar*

Under 2017 har jag antecknat 44 böcker. Det är inte mycket, men trots allt bara två färre än 2016. Speciellt på hösten har det gått trögt - jag har helt enkelt varit för stressad för att försjunka i en bok. Det är inte så att jag inte skulle ha lyckats hitta någon tid för läsning, men jag har också varit för uppvarvad för att hitta läsro och inspiration. Inför 2018 önskar jag mig mer lästid och framför allt ett större lugn!

Av författarna har 32 varit kvinnor och 14 män. (Två av böckerna var skrivna av en kvinna + en man.) Det är ungefär samma förhållande som ifjol. Nästan alla har varit på svenska - bara tre har jag läst på engelska, som är det enda främmande språket som ryms in på listan. Det var dagens största överraskning, med tanke på hur mycket engelska jag annars marinerar mig i på grund av jobbet! Ännu ett mål och en förhoppning inför 2018: Mer skönlitteratur på andra språk än svenska, åtminstone mer på engelska! Mest är det skönlitteratur, med några få undantag från fackhyllan. Just det är ingen överraskning, utan precis som det brukar vara.

En bok jag inte kunde släppa: 
Malin  Persson Giolitos Störst av allt. Jag skrev redan att jag har haft svårt att hitta läsro under hösten, men den här fastnade jag i direkt. Jag hade dragit mig för att läsa den eftersom ämnet (en skolskjutning) var något jag helst ville hålla mig på tryggt avstånd från. Men när jag väl tog tag i den kunde jag rätt snabbt konstatera att det var höstens bästa läsupplevelse. Personbeskrivningen var ruskigt skicklig och läsaren fick hela tiden ompröva vad hen (jag) visste om händelserna och karaktärerna. Rekommenderar!

En bok som fick mig att gråta:
Med förintelsen i bagaget av Sioma Zubicky. Ända sedan lågstadiet har jag slukat böcker om förintelsen, och ända sedan det gick upp för mig hur icke-fiktiv den biten av Europas historia verkligen är har den typen av böcker gått rakt in under huden på mig. Det här är en till formatet liten och tunn självbiografi, men den gjorde stort intryck på mig.
 
En bok som fick mig att skratta: 
I motsats till boken två steg neråt (Oksanen) passade Graeme Simsions böcker Projekt Rosie och Rosieeffekten perfekt som ljudböcker i bilen! Det var gullig romcom, men charmiga och mycket  roliga. Rekommenderar för de där tillfällena när du behöver en ljudbok som tillåter att tankarna vandrar en stund för att sedan komma tillbaka! (Har faktiskt inte skrivit upp Projekt Rosie, så nu är jag osäker på om jag lyssnade på den 2016 eller om jag bara har glömt att anteckna den... hur som helst. Roliga böcker på temat boy meets girl.)

En bok som var värd besväret:
Det här är tragiskt, men jag hittar ingen sådan! Helt enkelt för att det mesta jag läst har varit läsning utan höga trösklar och stort besvär. Latläsning helt enkelt. Eller tröttläsning. 

En bok som inte var värd besväret:
Sofi Oksanens När duvorna försvann försökte jag lyssna på som ljudbok i bilen och det gick riktigt uselt. Jag kunde för lite om Estlands historia, brydde mig för lite om de osympatiska karaktärerna, var för okoncentrerad och borde nog ha läst den på ett annat sätt för att ens ha en chans. Till sist började jag snabbspola vissa avsnitt för att komma lite framåt, och det var nog sista spiken i kistan för den stackaren! (Jag lyssnade ändå till slut, för att... ja, varför egentligen?)
 
En bok som lärde mig något nytt:
Trump och vredens Amerika av Laura och Saska Saarikoski. Väldigt intressant - lärorikt men också lättillgänglig -  inte bara om den märkliga personen vi har i Vita huset för tillfället, utan också om amerikansk politik de senaste decennierna. Känns oumbärlig att ha läst för mig som engelsklärare, men kan rekommendera den åt vem som helst som läser en tidning nån gång!

En bok jag inte blir klok på:
Det är alltid oroväckande när jag inte kan hitta någon sådan på min lista. Då har jag spelat för tryggt! Det här året har jag ingen.

 
En bok jag var fel målgrupp för: 
Anette Eggerts Tisteltankar. Jag kan bara inte komma ihåg vad den handlade om. Omöjligt! Det jag minns är att det är en tonårsbok, så kanske hade den landat bättre om jag faktiskt var en tonåring.

En karaktär jag minns:
Rachel i Paula Hawkins The girl on the train. Hon blir vittne till något som kan vara en nyckel i ett mordfall, men eftersom hon är ett hopplöst opålitligt vittne (alkoholiserad med grava minnesluckor, psykiskt instabil och med en historia av att ha trakasserat sitt ex och hans nya fru) tvivlar både hon själv och omgivningen på det hon börjar ana. Deckare/thrillers blir aldrig bättre än när berättaren själv är otillförlitlig! Jag har sett filmen också, och den var inte dålig. Men boken är ett strå vassare!

En karaktär som jag skulle vilja träffa:
På tal om otillförlitliga berättare kommer jag att svara den dementa berättaren Maud i Elizabeth är försvunnen av Emma Healey. Mauds eget svikande minne sätter minst sagt käppar i hjulet, men hon är fast besluten att ta reda på vad som hänt med hennes väninna Elizabeth.

En bok jag vill flytta in i:
Med tanke på hur mycket Harry Potter det varit här i huset måste nog det bli mitt svar. Jag och mina två storbarn skulle gärna om inte flytta in, så åtminstone hälsa på i Hogwarts! Det här året har jag läst Harry Potter and the Cursed Child själv, och så har jag läst de illustrerade versionerna av Harry Potter och de vises sten och Harry Potter och hemligheternas kammare högt för Arvid och Edvin. Arvid fick den illustrerade Harry Potter och fången från Azkaban i julklapp, så nu har vi hunnit några kapitel in på den också. (Arvid har för övrigt plöjt igenom hela serien det här året och verkade lite vilsen ett tag efter att han hade läst den sista...)

En bok jag spillde kaffe/ mat/ glass/ solkräm på: 
Ingen, tror jag! Brukar vara bra på att undvika det.

En mening/ ett citat som jag strök under:
Om jag är bra på att låta bli att lämna oavsiktliga spår som glass och solkräm i böcker så är jag tyvärr också dålig på att lämna avsiktliga spår som markerade citat... Har säkert läst rätt mycket som kunde ha streckats under, men det har nog passerat!

En bok jag ser fram emot att läsa:
Jag har fortfarande inte läst Peppe Öhmans Livet och patriarkatet, det ska jag nog göra i år. I övrigt ligger det böcker och dräller så det skulle räcka för hela 2018, men jag garanterar inte att jag kommer mig för att läsa just dem... jag har ju en viss tendens att plocka med mig överdrivet mycket så fort jag sätter foten över tröskeln på ett bibliotek också. Några jag gärna skulle plocka fram snart är Anthony Doerrs Ljuset vi inte ser, Thomas Eriksons Omgiven av idioter och Nicola Yoons Everything Everything.  

En bok jag annars bara vill rekommendera:
Sommarön av Eva Frantz. Äkta finlandssvensk pusseldeckare! Vill omgående få tag på hennes senare bok Blå villan.

Och en sista bok som jag annars bara vill rekommendera: 
Mera finlandssvenskt i form av Kjell Westös Hägring 38 (just ja, hans Den svavelgula himlen finns också på min vill läsa-lista!). Kan också rekommendera att ta med Jojo Moyes 100 mil om du ska ut på roadtrip. Den är förutsägbar och cheesy, men den passar bra att ha med som underhållande reseläsning!

Sevendays nyårslista

Helt plötsligt är jag så på gång med bloggen igen! Inte för att det är någon överraskning - ju mer stressad jag är, desto ödsligare blir det här på bloggen. Att det trillar in inlägg på löpande band nu är ett säkert tecken på att julledigheten har gjort sin grej! Jag har tänkt nyårsblogga både med boklistan från ifjol och med en good old-fashioned årsöversikt, men för tillfället nöjer jag mig med Sevendays nyårslista.

(Är årsöversikter passé förresten? De verkar inte vara lika vanliga som för några år sedan... Själv har jag inte gjort någon på kanske två år nu, så jag överväger att plocka ihop retroaktiva översikter, mest för min egen skull. Hm. Jag börjar med 2017 och ser var jag landar!)

• Mitt 2017 har varit:

Riktigt bra, tack! Som alla andra år har det varit en salig blandning av stort och smått, glädje och oro, men i stort sett har det varit ett bra år. Barnen har växt och mår bra, katastroferna har uteblivit och det mesta har rullat på i en vardags som vi trivs med. Visst har det rullat lite väl snabbt emellanåt, men vi fixade det ändå.

• Tre saker jag lyckades med:

1) Jag lyckades komma igång med träningen i somras. Sen kom jag i och för sig totalt av mig när höstterminen började, men jag lyckades i alla fall med starten och det är ju hoppfullt inför framtida nya försök...
2) Jag testade nya idéer på löpande band på jobbet. Vissa var utmärkta, andra lite mindre utmärkta, men jag har åtminstone inte stelnat i några former.
3) Jag och mina planeringskompisar genomförde ett lyckat familjeläger på Humle. Det är jag så glad över att vi rodde i land. Tillsammans!

• Ett datum jag kommer att minnas:

Inga barn har fötts i min omedelbara närhet, så inget självskrivet datum att lägga på minnet där. Men syster Amanda och hennes Mathias förlovade sig på Edvins födelsedag 4.3, så det datumet kommer nog att sitta!

• Det här gjorde jag som jag aldrig gjort förut:

Jag åkte på sportlovsresa till Spanien. (Succé!)
Jag stack iväg på kompisresa till Umeå. (Första gången av många, hoppas jag!)
Jag har passerat milstolpen "tio år som förälder". (Wow. Wow!)
Jag började jobba i barack. (Helt ok!)

• Länder jag besökte 2017:

Spanien i februari/mars och Sverige i januari, juni, juli, augusti och oktober. (Ojdå, som jag har fälats till Sverige i år! Har nog inte insett hur många gånger det blivit... Och det var faktiskt fem olika resor till fem olika platser.)

Och Norge, om vi räknar en mycket (!) snabb snabbvisit över norska gränsen från Arjeplog.

• Jag firade nyår så här:

Se föregående inlägg! Lugnt och skönt: grillade marshmallows, satt och läste framför brasan, lekte med sprakastickor och marshaller. Precis det nyårsfirande vi ville ha i år!

• Det här är mina förväntningar för 2018:

Jag hoppas på ett år med ett lite lugnare tempo, med mer utrymme för onödiga men trevliga småsaker. Jag hoppas på att få åka på bokmässan i Göteborg och jag hoppas på att kunna dra igång en grej på jobbet. Jag hoppas barnen och alla andra omkring mig ska få fortsätta utvecklas, må bra och ha roligt. Jag hoppas på en värld med lite mer respekt och medmänsklighet. Och fred på jorden. Tack.

(Jag har inga förväntningar på året. Men jag har många förhoppningar.)

Det här vill jag säga till mig själv inför det nya året:

Ta det lugnt. Allt behöver inte hända på en gång. Och när du bryr dig för mycket om vad folk tycker, ta en tupplur. Du är antagligen bara trött.

Vilsamt nytt år!

Så här med några timmar kvar av 2017 sitter jag här och känner mig mer avslappnad än på länge. Periodvis har året varit stressigt och slitsamt, men vi har verkligen fått avsluta det på skönast möjliga sätt! I ett tidigare inlägg skrev jag att vi hade bestämt oss för en lat tredjedag jul efter den intensiva julhelgen. Vi fortsatte visst resten av året i den stilen av bara farten och det var precis vad vi behövde! Visserligen har vi haft mellandagsbesök (från Malmö - därav chokladen!), vi har gått på bio och vi har varit barnvakter en kväll, men det har inte varit mer än att mellandagarna ändå har känts som en oavbruten vilopaus.

Nyårsaftonen kommer vi att fira i samma anda - vi kommer att hålla oss hemma, bara vi. Vi har utrustat oss med sprakastickor och julgodis och våra planer är att demolera pepparkakshuset, äta tacos och elda i spisen. Det ser jag fram emot, så mycket mer lockande just nu än all världens glitter!

Efter nyåret har vi kommit överens om att göra lite nytta, men fram till nyåret tummade vi på att bara ta det lugnt. (Vi har alltså världens lyxigaste jullov: A&E börjar visserligen skolan redan 4.1, men vi andra är lediga ända till 8.1!) Det märks att det var precis vad hela familjen behövde, för även om det fortfarande uppstår syskonbråk då och då är det på en helt annan nivå än det var i början av jullovet - både jag och resten av familjen har nog blivit bra mycket snällare av en veckas vila framför julgranen!

Och eftersom det är nyårsafton skulle jag gärna slänga in ett par nyårslöften eller fina ambitioner, men jag låter bli. Det närmaste ett nyårslöfte jag går får vara att försöka ordna lite mera vila för oss nästa år! Eller kanske styra upp vardagen så att vi inte är i lika desperat behov av vila när ledigheterna kommer på. Det hoppas vi på inför 2018!

Nytta och nöje i Sthlm

Nu har jag äntligen kommit mig för att föra över mina foton från telefonen till datorn, vilket betyder att jag sent omsider kan skriva mitt sista blogginlägg från Stockholmsresan i oktober. Vi skulle ju kombinera nytta med nöje, men hittills har jag bara skrivit om nöjet... Nu har vi kommit till måndagen och nyttan - som i och för sig också var rolig. På måndagen och tisdagen var det Skolforum, som jag visserligen hade varit på förra året också, men jag tyckte det var värt en repris. Jag gick båda dagarna, men Matias nöjde sig med måndagen, varpå han flög hem för att ta hand om våra barn. 

Precis som ifjol var det en riktigt givande mässa. Även om jag märkte att det var en del föreläsningar som gick igen från ifjol fanns det så många alternativ att jag inte hade några problem att välja nytt i år. Utställarna var för all del också i stort sett de samma som ifjol, men eftersom jag ändå inte jobbar i Sverige var det ändå mest tidsfördriv mellan föreläsningarna, som var det jag fick den största behållningen av. Jo förresten, en stor skillnad fanns det bland utställarna - massagestolar! Överallt! Ifjol tror jag det fanns ett företag som visade upp massagestolar och ett eller två som hade massagedynor. I år fanns de överallt! Inte mig emot, jag gled runt och tog en avslappnande massagepaus med jämna mellanrum. Faktum är att jag också köpte en massagedyna med mig hem, men det var definitivt inte något spontanköp, för jag hade ångrat mig ända sedan ifjol att jag inte slog till då... och den har varit i flitig användning!

Jag hade prickat in en del ämnesdidaktiska föreläsningar om just språkundervisning, men jag tyckte nästan jag fick mer ut av de föreläsningar som var lite mer allmänna. Just nu får jag så mycket input och så många nya förslag på metoder jag kan testa på mina lektioner att jag inte behöver mer sådant - däremot var det roligt att lyssna på en del andra föreläsare. De två jag kommer ihåg bäst var författaren (och läraren + grammatiknörden) Sara Lövestam som berättade om sin nya bok om grammatik (!) och Mona Liljedahl, som är expert på särbegåvade elever. Båda två brann verkligen för sitt ämne, kunde massor och hade en förmåga att dra med sig lyssnarna. Sånt gillar jag!

Så småningom kom eftermiddagen och Matias drog sig mot Arlanda, medan jag fortsatte att ta ut det sista av mässan. När jag hoppade på pendeltåget insåg jag att jag i stort sett hade hoppat över lunchen  (samt ersatt den med plockgodis på mässan) och började känna att världen gungade lite, så jag letade illa kvickt upp en Taco Bar vid Söderhallarna. Kan ha varit den godaste nacho de luxe jag någonsin ätit. Kan ha något att göra med den skippade lunchen. Haha!

Kulturtant på egen hand i Stockholm måste förstås gå på en fotoutställning i Kulturhuset. Vet inte om den går ännu, men om den gör det kan jag absolut rekommendera Lee Miller - Krig och mode. En så fascinerande kombination av krig, mode, samhälle och fotokonst! (Och förresten, den visas ända till 4.3.2018 ser jag nu när jag lägger in länken!)

Det känns som att jag hängde en del i Kulturhuset den här gången - började ju med Stockholmsrummet, fortsatte att gå på Billy Elliott på Stadsteatern och avslutade med Lee Miller och en sväng in på biblioteket. Gillar verkligen den byggnaden! Tycker det är ett genidrag att fylla ett hus med konst och kultur och göra det till ett vardagsrum för alla - på Sveriges mest centrala läge! I like. 

Att ännu ha en dag kvar för mig själv i Stockholm kändes så oerhört välgörande! Tror det var precis det här avbrottet i vardagen jag behövde för att orka fram till jullovet. Nästa dag fortsatte jag att utforska Skolforum och tyckte nog jag var i stort sett klar när det var dags att bege mig. Måste bara avsluta med ett Stockholmstips (och en påminnelse till mig själv en annan gång)! Har man ett SL-kort går det nämligen väldigt smidigt att ta sig till Arlanda utan extra kostnad. Jag har hört om det förut, men aldrig testat. Dagen innan hade Matias vänligt nog trampat upp stigen och konstaterat hur enkelt det var, så jag kopierade bara honom rakt av... 

1) Ta pendeltåget till Märsta (det gick direkt från Älvsjö, där Skolforum var, men det går förstås att stiga på vid Centralen också).

2) Byt till buss mot Arlanda i Märsta.

3) Framme! Se bara till att du vet vilken terminal du ska till. För mig tog det ca en timme från Älvsjö, men det är nog bra att kolla detaljerna i SL:s reseplanerare. 

Och sist men inte minst måste jag bara slänga in en sista rekommendation. I delibutiken som hörde ihop med hotellet sålde de bubbies, som bara behövde testas. Och testas igen. Och igen. Ja, ni förstår. Minst en ny smak varje kväll! Avnjutes bäst framför ett avsnitt av Vår tid är nu.

Julklappslekar

Nu är ju julen över, men för kommande jular - eller den som vill fira lite mera - tänkte jag skriva ner två eminenta julklappslekar som Ylva har importerat direkt från Norrland. Den första leken lekte vi första gången ifjol istället för att ge julklappar till de vuxna i sällskapet, och det tyckte vi var en sådan succé att vi fortsatte i år. Den andra är betydligt snabbare och enklare, funkar bra som juligt tidsfördriv i väntan på tomten. Eller maten. Eller för att avleda rastlösa jullovslediga barn!

Stora julklappsleken
1. Alla som deltar förbereder sig genom att köpa tre julklappar för totalt 10 euro. De tio eurona kan fördelas jämnt eller ojämnt - det gör inget att vissa julklappar är bättre än de andra, det blir nästan roligare så! Jag har också läst om en variant där deltagarna måste hitta alla tre julklappar hemma alternativt på loppis, och det är ju också en fin och lite mer miljövänlig version. Vi körde dock den helt vanliga köpesvarianten. Det enda som behövs utöver julklapparna är två vanliga tärningar.
2. Första rundan: Deltagarna slår i tur och ordning med tärningarna. Den som får en etta eller en sexa får ta ett paket ur julklappshögen. Den som får en dubbel-etta eller en dubbel-sexa får ta två paket. Första rundan är slut när klapparna är utdelade.
3. Öppna julklapparna och ta en runda där alla visar upp vad man fått.
4. Andra rundan: Ställ en timer på t.ex. 20 minuter och lägg undan den så ingen ser hur mycket tid det är kvar.
5. Fortsätt kasta med tärningarna enligt samma princip: Den som får en etta eller sexa får knycka en julklapp (av valfri motspelare) och den som får en dubbel-etta eller dubbel-sexa får ta två stycken. Det är här spelet blir riktigt kul, för även de mest sansade deltagare roffar åt sig utan skam i kroppen efter en stund! Det kan också vända väldigt snabbt så att den som haft en hel hög med julklappar plötsligt sitter där med ett litet paket knäckebröd.
6. När tiden är ute tar spelet slut och alla får behålla de julklappar de har just då.
7. Om någon deltagare är helt utan paket får hen välja att knycka vilket paket som helst av vilken medspelare som helst. Ingen blir alltså helt utan.

Lilla julklappsleken
1. Det behövs en tomteluva, två grytvantar (eller andra stora handskar) och en välpaketerad julklapp. Den får gärna vara paketerad i flera lager papper, lådor och med snören - annars tar spelet slut väldigt snabbt! Innehållet kan förstås varieras beroende på deltagarna, men eftersom vi spelade det här med barnen hade vi en förpackning med chokladjulkulor som räckte till alla.
2. Den som börjar lägger tomteluvan på huvudet och grytvantarna på tassarna och försöker öppna paketet.
3. Under tiden kastar näste person i tur tärningarna. När hen får samma antal prickar på båda tärningarna går turen vidare till den personen, som snabbt ska sätta luvan på huvudet, grytvantarna på händerna och fortsätta att öppna paketet.
4. Den som lyckas komma fram till innehållet under sin tur vinner! Här gjorde vi så att vinnaren vann äran att bjuda resten av sällskapet på chokladbollarna, men har man lite äldre deltagare går det förstås att bestämma att the winner takes it all...