måndag 25 februari 2019

Advokaten

Grattis till mig - nu har jag äntligen satt vitsord för en klass som jag försökt sätta vitsord åt i flera dagar, känns det som. Ska vi vara nog har jag faktiskt ägnat betydligt mer tid åt annat i mitt liv, men de hade faktiskt flera uppgifter som skulle gås igenom innan jag kunde komma så långt som till periodvitsorden, så nu är jag nöjd. Bara fyra grupper kvar nu då...

När jag sitter här med de där sista tveksamma fallen och velar blir det ju lätt att jag försöker smita. Den här gången smet jag till Underbara Claras blogg. Där hade hon gjort ett personlighetstest (16 personalities) och eftersom jag satt där i prokrastineringsmode kunde jag förstås inte låta bli att själv testa. Och nu kan jag (tydligen) inte låta bli att härma Clara rakt av och skriva ett inlägg om resultatet. Jag är rätt säker på att resultatet skulle variera om jag tog testet imorgon igen, eller beroende på trötthet, stressnivåer och hur dagen rullat på hittills. Rätt många nypor salt. Men just nu, denna måndagseftermiddag blev jag: ADVOKATEN.


"Advokatens personlighetstyp är mycket sällsynt, mindre än 1 procent av befolkningen. Det hindrar dock inte att de gör avtryck på världen. De har en medfödd känsla för idealism och moral, men det som skiljer dem från andra idealistiska personlighetstyper är deras beslutsamhet och handlingskraft. Advokater är inga drömmare, utan fullt kapabla att vidta konkreta åtgärder för att förverkliga sina mål och utöva ett varaktigt positivt inflytande."

Tja... precis som Clara också konstaterade blir man överfallen av smicker genast i början och kan bara inte låta bli att läsa vidare. Självklart vill jag ju höra att jag tillhör en mycket unik, men samtidigt betydelsefull och - om jag får säga det själv - nästan nobel personlighetstyp! Lite skeptisk är jag ändå, tyvärr. Idealismen känner jag igen, men samtidigt vet jag att jag är mer en drömmare än en handlingskraftig doer. Jag har tränat på att sparka mig själv i baken och får betydligt mer till stånd nu än när jag var yngre, men handlingskraft är inget som bara faller sig lätt för mig.

Det står också att "advokater" ofta kan vara hjälparbetare eller engagerade i välgörenhetsorganisationer, men att de ännu hellre går till roten med problemet så ingen behöver bli räddad i framtiden. Skulle hemskt gärna känna igen mig där, men... nja. I bästa fall kanske jag kan skapa tillräckligt med samhällsengagemang i mina elever för att de ska rädda världen! Kommer mest att tänka på Hans Roslings superinspirerande bok "Hur jag lärde mig förstå världen". Beskrivningen stämmer bättre in på honom än på mig, vill jag nog påstå!

Okej. Vi saxar vidare från resultatet:

"Advokater har lätt för att knyta kontakter med andra och har en fallenhet för värme och känsla i språket, att tala i mänskliga termer snarare än ren logik och fakta. Det faller sig därför naturligt att deras vänner och kollegor ser dem som relativt sociala personer. De får dock inte glömma att Advokater behöver tid för sig själva för att stressa av och ladda om batterierna, och inte heller bli alltför förskräckta när de plötsligt sluter sig inom sitt skal. Advokater är noga med att inte såra andras känslor och de förväntar sig att andra ska vara likadana, något som innebär att man emellanåt behöver ge dem några dagar att vara för sig själva."

Ja, i det här stycket tror jag faktiskt att det mesta stämmer in. Är inte förvånad över att testet hävdar att jag är 71 % introvert och kan definitivt skriva under på det där med att jag behöver egen tid för att ladda batterierna - trots att jag i vissa sammanhang beter mig ganska socialt. Dessutom, ju tröttare jag blir, desto tunnare blir mitt skinn, så att jag inte bara fastnar på situationer där jag sårat andra, utan också situationer där jag eventuellt kan tänkas ha sårat någon eller någon sårat någon annan. Puh. Då skulle "några dagar att vara för sig själva" vara balsam för själen, men det funkar ju hyfsat sällan för en trebarnmorsa... får nöja mig med "ett par timmar" eller "ett par snuttar om tio minuter när jag stänger dörren och låtsas jobba men egentligen sitter och bloggar om min personlighetstyp". 

Jag blev i alla fall väldigt glad av att hitta ett citat av Martin Luther King, Jr i beskrivningen av "min" personlighetstyp!

"Varje människa måste bestämma sig för om han vill vandra i den kreativa altruismens ljus eller i den destruktiva egennyttans mörker."

Martin Luther King

Han genererade många geniala citat, den mannen. När jag går till mig själv vill jag ju spontant tänka att jag vandrar "i den kreativa altruismens ljus", men för att vara realistisk halkar jag nog väldigt ofta över i "den destruktiva egennyttans mörker". Hur kommer det sig att man (jag!) alltid tenderar att räkna in sig själv bland the good guys? Hjältarna och hjältinnorna, de som så självklart väljer rätt och osjälviskt under svåra omständigheter. Är rätt säker på att jag i en farlig situation skulle samla barnen under mina vingar, böja nacken och försöka göra mig osynlig. 

Superlångt, navelskådande inlägg, jag vet. Mest kul för mig själv kanske - men ta testet för all del, det är roligt att skärskåda sig själv ibland!


Inga kommentarer: