Vilken dag det blev - syster Amanda och Mathias vinterbröllop blev precis så sagolikt som någon kan ha hoppats. Vädret var bitande kallt, men kompenserade med att vara andlöst vackert. Kärlek låg i luften och om Amanda annars också är en person som sprider glädje, så vibrerade nästan luften kring henne och hennes brudgum av glädje igår. Älskade lillasyster.
Helgen har varit minst sagt intensiv - jag började med obligatorisk fortbildning igår, men smet tidigare för att hinna locka håret i racerfart... Dessutom var vi fjärde dagen i sträck i Kållby samlingshus idag när vi var och städade bort efter festen. Men visst - idag låg betoningen nog mer på att äta festrester och umgås... Med måndag morgon på kommande alltför snabbt kommer jag därför inte att skriva speciellt mycket, men allt det där vackra, varma, lyckliga ni ser på bilderna - det är sant. Det var så.
Om vigseln var rörande vacker, var festen rolig och varm. På förhand nämnde Amanda vid något tillfälle att hon var lite nervös för att ingen skulle ha något program, men det hade hon inte behövt oroa sig för - det blev lekar, tal och sånger hur mycket som helst. Förstås, hur skulle det annars bli med de människor A&M har runt sig? Själv bidrog jag med en kahoot om Amanda och Mathias, vad annars kan man när man nu en gång är högstadielärare..? (Vad är kahoot?)
Istället för en klassisk bröllopstårta hade de istället bett vänner och familjemedlemmar att bidra med tårtor, så tårtbordet var sällsynt spännande. Så mycket gott. Jag tror vi alla åt oss ganska stinna... och då fanns det ännu massor kvar att fortsätta med idag!
Vid niotiden lockade det egentligen inte alls att gå ut i den bitande kölden med bara strumpbyxor på benen, men det var värt det. De hade ordnat med både sprakastickor (tomtebloss) och lyktor att skicka iväg upp i luften och det blev riktigt stämningsfullt. Kunde dock inte låta bli en lättnadens suck när alla väl var inne igen utan brännskador! Lyktorna var nämligen ganska lättantändliga, bland annat en som bruden försökte skicka iväg...
Småningom började vissa kusiner hämtas av sina respektive farföräldrar, Josef somnade i min famn och Arvid "skulle bara se lite på tv" och somnade under ett täcke i lekrummet. (Han hävdar fortfarande att han inte sov, men i så fall "vilade" han nog i ett par timmar utan att svara på tilltal... kanske gjorde han det, kanske.) Edvin däremot, han sög ut allt av festen! När han var det enda vakna barnet kvar gick han runt och strålade som en liten sol när han försåg sig med chips, smygdansade lite till bandet och njöt av att hänga med oss vuxna. I något skede insåg jag att vi hade missat chansen att ta ett familjefoto, men om det är den största missen under kvällen får det så vara.
Se där, inte kunde jag ju låta bli att skriva heller. Men nu är det dags att duscha bort allt hårspray ur håret och försöka varva ner lite innan en ny arbetsvecka börjar. Jag avslutar med en syskonbild - tänk vad jobbigt det kunde vara ibland på 1990-talet med så många småsyskon och tänk vad perfekt det är att ha dem nu!
(Cred för nästan alla bilder till Matias...)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar