Nytt #1 och nytt #2

 

Det absolut bästa jag kunde ha tänkt mig igår när jag kom hem från jobbet, ganska trött efter dagen och hängig av en lurpassande förkylning? Sovrummet färdigt och möblerna på plats!! Jag fick krypa ner i sängen tillsammans med en bra bok och en gosig baby och titta på fräscha tapeter. Som ett helt nytt rum! Ett fräscht och vilsamt ett! Härligt. (Och om jag kommer mig för nån gång ska jag ta och fota så det syns också...)

(Dagens boktips: Charlotta Buxtons Det finns inga britter. Gillar skarpt. Det kan förstås bero på att jag är svag för Storbritannien, men jag tror att det beror mer på att den faktiskt är väldigt intressant och välskriven.)

Om sovrummet var gårdagens nya så är det Arvids nya vrålåk som är dagens nya. Helt utan jul eller födelsedag eller någonting alls, utan bara för att han verkligen borde ha fått en större redan ifjol. (Att vänta till födelsedagen 22 juni med att återuppväcka cykellusten tyckte vi inte var någon bra idé.) Han är supernöjd, och vi också - vi lyckades mot förmodan hitta en rejäl och bra modell som har både stänkskärmar och pakethållare... överraskande svårt att hitta. Lite synd bara att det blivit vinterväder lagom tills den skulle invigas...

Real life (I meet you when I wake up)

Oukki doukki.

Imorgon är min första arbetsdag sedan maj. Jag ska vikariera tre olika lärare och ha historia, matte och studiehandledning. Borde nog friska upp minnet gällande vertikalvinklar, men jag är peppad. Just nu känns det bara konstigt att tänka sig att jag ska lyckas vara nånstans (utan barn) före nio imorgon, helst iklädd något annat än mjukisbyxor och ullsockor. Får nog förbereda med en likadan klädhög som jag brukar lägga fram till barnen!

tbt Aussie

Nostalgi! Jag fick choklad från Australien av Amanda - Crunchie! Den åt vi när vi målade väggar i Darwin för länge, länge sen. Den, saftiga apelsiner och så vita M&M's som jag egentligen inte tålde. Och plötsligt blev det Throwback Tuesday:

Så här såg jag ut då, 23 år gammal, svettig och överväldigad av Australien.
Australien alltså, vilken upplevelse.

Arbetsliv och arbetsliv

Ja, från och med idag är jag ju ute i arbetslivet igen, medan Matias ska vara föräldraledig i två månader framöver.

Det där var visserligen en sanning med modifikation. I praktiken har jag varit arbetslös idag, och Matias stack iväg en stund på ett möte om nästa läsår. Förutom det har vi turats om att pyssla om febriga barn och stångas med oflexibel byråkrati. Så spännande var min stora återkomst till arbetslivet... Vi får väl hoppas att det tar sig! Jag har alltså tänkt mig två månader som inhoppare, och då vet man ju aldrig så noga hur det blir.

Annars kom det här lite plötsligt - eller snarare väldigt oplötsligt. Det var redan i våras som vi bestämde att Matias skulle ta två månader föräldraledigt läsårets sista period. Det tyckte vi passade utmärkt - då är ju babyn stor. Nu står vi här och är lite förvånade. Stor? Hur tänkte vi då..? Inte för att jag har något emot att jobba ett tag, och det kommer att funka fint att Josef får hänga lite mer med sin andra förälder en period nu, men stor är han då inte!

(Och får jag inga inhopp får vi väl satsa tiden på renovering då istället...)

Ett halvår med Josef

Just det! Det är faktiskt sant. Nu är det ett halvår sedan han kom till oss, den här lille mannen. Ett halvår och en vecka om vi ska vara riktigt noggranna. Det har varit ett nöje! Och det passar helt perfekt att välja en bild där hans båda syskon kilar sig in i bilden, för han är redan en i flocken, och hans bröder verkar aldrig tröttna på att gulla med honom. Må det fortsätta i evigheters evighet, amen. Ännu springer han inte efter när de jagar varandra, men det är nu bara en fråga om tid. Och motorisk utveckling.

Och här kommer förstås den obligatoriska biten som är intressant för mig och några få till, och alla andra får hoppa över!

Nu är det två, tre veckor sen han fick börja med smakportioner (lite senare än bröderna, men det har inte riktigt blivit av eftersom det inte verkar ha behövts tidigare). Hittills har han testat potatis, morot, squash, batat och majs, och äter två gånger om dagen. Igen, vi kunde säkert ha tagit in nya sorter mycket snabbare, men ingen brådska... Häromdagen fick han smaka sin första majskrok och attackerade den så vildsint att vi skrattade så tårarna rann. Förutom puréerna har jag fortsatt att amma ungefär som vanligt. Vi har tränat lite med mjölkersättning som han godtar, men utan att hoppa i taket av förtjusning. Den senaste veckan har hans humör inte varit lika soligt som det brukar, och vi vet inte om han fått en släng av brorsans bacill, eller om den här nya maten är lite svårsmält. Vi hoppas kanske mest på att han helt enkelt har lite förkylning i kroppen, för det går ju över. Det första halvåret har han fått vara välsignat frisk, det enda han haft är höstblåsorna som han fick redan på BB.

Sover gör han ganska bra. Han gör precis som han gjort i flera månader och vaknar oftast bara en gång eller kanske två på natten för att äta. På sistone verkar han ha bestämt sig för att exakt 6.50 är en bra tid att stiga upp... Tacksamt nog har han börjat ta kväll lite tidigare, men före tio-elva slocknar han aldrig, åtminstone inte för natten. På dagen sover han på förmiddagen och eftermiddagen, och ibland en stund på kvällen (jo, han får).

Han svänger sig obehindrat både från mage och från rygg, men han gör det inte särskilt ofta - han tycker väl inte han har lust... Däremot snurrar han runt som en helikopter på golvet och gungar sig framåt och åt sidorna. Särskilt smidigt flyttar han sig i närheten av köksmattan - den har tydligen väldigt smarriga fransar att suga på. Ibland ligger han och gungar på magen och det bara lyser om honom hur gärna han vill framåt - han vet bara inte hur. Annars tycker han bra om att ligga på mage och peta på sina leksaker, faktiskt bättre än att ligga på rygg. Hoppa gör han gärna, upp och ner som en liten studsboll.

Vad mera? Tänder har han inte fått, och sitta är han inget vidare på ännu - vi har inte ens försökt med matsol eftersom han sitter som en lealös liten ärtpåse. Det kommer tids nog!

Fedja

Bilden lånad från Wasa teater

Det här skulle vara så roligt att gå på med mina storbarn! Kan ju inte vara omöjligt att få till...

(Farbror Fedja, Katten och Hunden på Wasa teater alltså. Det finns en trailer här, men den gick inte att få in i inlägget...)

Idag har vi dock inte gått nånstans. Vi har varit oförskämt friska i över två månader (som jag har njutit av den här vårvintern, speciellt jämfört med samma tid ifjol), men idag har Arvid varit däckad av feber. 39,2 som mest. Edvin har varit frisk och lite uttråkad (tack och lov för dagklubben på förmiddagen!) och Josef ovanligt kinkig. Sådana dagar känns det som om tre är... många. Nu sover de. Dags att ta ett djupt andetag. Och börja om imorgon igen.

*Puuuh*

Två bra

Dagens två bästa, utan inbördes rangordning:

1. Vi fick hämta Amanda och hennes ressällskap som klev av tåget i Bennäs brunbrända och glada efter två månader i Australien.
2. I Norrfjärden har det fötts en liten kusin till barnen! Han är så välkommen till världen, och vi ser fram emot att få lära känna honom - tids nog.

Jag och min unge i Vasa

De här dagarna i Vasa med bara Josef som sällskap, de känns verkligen som semester. Jag trivdes så bra med att bo i Vasa back in the days och tycker om att fortfarande ha en fot (eller snarare en stortå) kvar i Vasa fast det är 5½ (!) år sedan vi flyttade.

(Hjälp. Måste stanna upp och ta in det där en stund. Fem och ett halvt år sedan vi flyttade därifrån?!? Vi har i och för sig hunnit bo i två bostäder och utöka familjen med två barn och en katt sedan den flytten... men livet. Livet! Det går fort.)

Vilken dag det var igår. Solen sken, och jag och min unge hann med redaktionsrådsmöte, lyckad fyndrunda på Brändö loppis, trevligt spontanbesök på mitt gamla jobb, promenad längs med vattnet ut mot Smulterö och en alldeles lagom koncis butiksrunda i centrum. Och som avslutning bjöd jag som vanligt in mig på kvällsmat i ett mycket hemtrevligt kök i Dragnäsbäck. Jag tror jag skrev samma sak om vår Vasadag i januari, men det stämmer igen - sådana här dagar vill jag ha många av i mitt liv.

(Hittade en ny, ganska kaxig staty nedanför Vaasan ylioppilastalo.)

Gnistrande lördag

I lördags återvände vi, våren till ära, till Fäboda, dit vi inte hade varit sedan november. Då var det vackert men mörkt - skymningen föll innan vi ens hade hunnit äta vår matsäck. Nu, några månader senare, strålade solen desto starkare för att riktigt gottgöra den där kulna eftermiddagen i november. Skulle inte ha haft något emot att gå på en riktig långpromenad i Sammetsskogen, men med vårt sällskap blev det istället bara att gå en liten bit in i skogen, hitta en solig backe och sätta sig för att äta matsäck. Gott så! Kommer absolut att gå tillbaka, hade inte kommit ihåg hur bra stigar det finns - inga problem alls att gå där med barnvagn!

Årets första nyckelpiga hittade vi! Barnen hade gärna tagit hem den för att ha som husdjur, men den hann rymma innan vi kom till bilen... Det känns verkligen som vår nu. Lite bedrägligt, känner jag, men vi njuter så länge det varar. Och kommer vintern tillbaka kan jag alltid trösta mig med att vi hinner skrinna lite mer trots allt. Jag hann inte riktigt bli färdig med vintern ändå.

Kvällen gnistrade det också om, men på ett helt annat sätt. Jag hade fått med mig mamma på konserten Movies and Musicals med musikalproffsen John Langley och Jayne O'Mahoney i Schaumansalen, och det var inte alls illa. Det kändes som om en liten bit av Londons West end hade kommit till Jakobstad för att glittra en kväll, och vi njöt. Första akten (jo, två akter med paus i mitten...) började lite försiktigt, men andra akten bjöd på den ena höjdpunkten efter den andra. Som mamma konstaterade på facebook - vissa sånger berörde och andra inte, precis som det är för det mesta. Men ett är klart, och det är att Les Miserables i London härmed står på min bucket list!

Bilden lånad från Schauman Hall på FB

Töväder

Vi försökte rasta våra skridskor idag igen. Men med tio plusgrader klarade rinken inte riktigt av att bjuda på den där överraskande perfekta isen från i fredags... Vi snörade av oss skridskorna och gick hem och målade lite blommor på vår uppfart istället.

På hal is och torra vägar

 

Hurra! Jag lyckades få fram mina skridskor den här vintern också, även om det kändes som ett close call med fågelkvitter och cykelföre överallt... överraskande bra is i rinken ändå, måste försöka hinna utnyttja den några gånger till innan det är helt finito med vintern.

(Jag vet, jag skrinnar i jeans... väldigt fjortis av mig.)

Annars utnyttjar vi cykelföret - Edvin knäckte inte riktigt koden förra säsongen (intresset var inte tillräckligt stort för att kämpa då), men nu går det plötsligt jättebra. Några övningsgånger till bara, så kommer det att gå fint!

(Det här inlägget låter väldigt hurtigt med tanke på att jag gått på halvfart hela dagen på grund av en irriterande envis huvudvärk... men det var ju den där timmen ute i solen som - bokstavligen - lyste upp dagen!)

Josef är på gång

Alltså, den här lille mannen. Det var alldeles nyss vi var helt fascinerade av hur han hade börjat använda sina händer (båda händerna samtidigt!) för att undersöka saker.* Nu känns det som att han halkat vidare minst tio steg i utvecklingen. Vi lägger honom på rygg mitt på lekmattan, och poff - så ligger han på mage en bit bort och pillar med sin favoritleksak för att få den att spela. Så häftigt! Undrar hur mänskligheten skulle se ut om vi fortsatte utvecklas i ens en bråkdel av den takt som vi håller det första året..? Kanske lika bra att inte veta det, förresten.

*Och då menar jag inte "alldeles nyss" sådär sentimentalt "åååh, vår sjuåring går i skolan, han som nyss började gå", utan verkligen nyss. As in häromveckan.

Grönt är skönt och fredag likaså

Fredag! 

Inte för att det borde spela så stor roll i min mammalediga tillvaro, men det som är stort är att vi ser fram emot en helg utan planer. Så skönt! Vi har haft full fart framåt de senaste veckorna, och även om vi har haft det bra och gjort roliga saker så börjar det kännas i kroppen. Igår hängde Josef och jag med till Vasa när Matias hade ett jobbärende där. Det var en utomordentligt bra eftermiddag/kväll med loppis, Vasaspan och god mat på Amarillo... men nu. Nu ska här slappas.

Jag förvarnade Matias om att när han kommer hem idag tänker jag lägga mig i sängen och läsa Nyckeln ända tills det är dags att börja sova. Helst i ett tyst och harmoniskt hus, och utan någon som hoppar på mig. Han verkade inte ta mig på allvar. Förstår inte riktigt varför..?

Inledde fredagen med att köpa nya grönväxter. Återstår bara att hålla liv i dem. Det brukar gå sådär.

Fem!!

Idag har han blivit fem, vår älskade sprallige, påhittige Edvin. Han stod en stund framför spegeln och granskade sig själv en stund ikväll och tyckte lite besviket att "jag ser nog ut som fyra ännu"... men så sträckte han på sig lite och tyckte att han nog såg lite större ut ändå. Det som är helt säkert är att massor har hänt det här året - och inte bara att han blivit storebror. Vi har fått se mer och mer av den person han är på väg att växa till, och som vi tycker det är spännande att följa med fortsättningen!

Firat honom har vi gjort med besked - vi började redan i Sverige, tillsammans med kusin Adil, som fyllde ett för en knapp vecka sen. I söndags fortsatte vi med släktkalas, och ikväll hade han sitt första kompiskalas. Puh! Det var full fart, men jag tror alla hade roligt - också de lite yngre och mindre kalasvana gästerna!

Dagens bloggtips

Jag är ju lite svag för resebloggar. ("Lite", haha!)

Min absoluta favoritreseblogg just nu är förstås syster Amanda, som backpackar i Australien! Nu är det bara två veckor kvar tills vi får ha henne här i landet igen, men så kul att följa med hennes aussie-äventyr! Snart bär det av till Whitsunday, till exempel...