Det där var visserligen en sanning med modifikation. I praktiken har jag varit arbetslös idag, och Matias stack iväg en stund på ett möte om nästa läsår. Förutom det har vi turats om att pyssla om febriga barn och stångas med oflexibel byråkrati. Så spännande var min stora återkomst till arbetslivet... Vi får väl hoppas att det tar sig! Jag har alltså tänkt mig två månader som inhoppare, och då vet man ju aldrig så noga hur det blir.
Annars kom det här lite plötsligt - eller snarare väldigt oplötsligt. Det var redan i våras som vi bestämde att Matias skulle ta två månader föräldraledigt läsårets sista period. Det tyckte vi passade utmärkt - då är ju babyn stor. Nu står vi här och är lite förvånade. Stor? Hur tänkte vi då..? Inte för att jag har något emot att jobba ett tag, och det kommer att funka fint att Josef får hänga lite mer med sin andra förälder en period nu, men stor är han då inte!
(Och får jag inga inhopp får vi väl satsa tiden på renovering då istället...)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar