British Culture (UK, 6.5)

Måndag morgon och kursen skulle börja. Adriana hade jag ju redan träffat eftersom vi bodde hos samma familj, men annars var jag väldigt nyfiken på resten av gruppen - och kursen. Vi tog tuben till King's Cross och hittade fram till Language Link i Bloomsbury. När vi satt och väntade vid receptionen började jag gissa att det nog inte skulle bli någon mastodontkurs - och mycket riktigt, vi blev inte fler än tre. Hade räknat med att träffa mer folk än så, men tacksamt nog funkade vi tre väldigt bra ihop, skulle det visa sig. Fler än tre behövde vi inte vara!

Vår lärare David, Adriana och jag framför Language Link. Husen på gatan har de äldsta ursprungliga skyltfönstren i London... Fina, tycker jag! Liksom hela området. Vissa skyltfönster är fortfarande skyltfönster, andra inte.

Efter en introduktion i ett klassrum begav vi oss ut på stan - och det visade sig sen att vi inte återvände till skolan förrän på fredagseftermiddagen när vi skulle få våra intyg! Istället hittade David en lång rad klassrum på stan - vårt första blev ett café i the Brunswick. Pistageglass funkade fint ihop med diskussioner om veckans program. Vi guidades också runt i vackra Bloomsbury som är känt för författare och skandaler. Eller kanske vi ska säga författare och deras skandaler.

David, Adriana och min glass.

På eftermiddagen var det tänkt att vi skulle besöka British Museum och British Library, men eftersom det var röd dag (i Storbritannien är man alltid ledig måndagen efter första maj för att få en långhelg) var biblioteket stängt. Lika så bra det, eftersom vi ändå bara hann ta en snabbtitt på museet. Förra året hann vi ju bara se en bråkdel av museet, men jag gillade det jag såg. Den här gången såg vi delvis samma delar - bl.a. Rosettastenen kan man ju inte strunta i - men vandrade också runt bland samlingar som (antagligen excentriska) engelska samlare har skrapat ihop från hela världen, mesopotamiska reliefer och sydamerikanska - föremål? Konstskatter eller rituella föremål? Ingen aning, faktiskt. En av statyerna från Påskön såg vi också, men han gjorde sig inte på bild.

På ett riktigt bra museum brukar det finnas föremål som rör sig nånstans på gränsen mellan fascinerande och obehagliga.

Efter museet tog vi med oss fräsch (och väldigt sen) lunch från Pret a Manger, som finns överallt i London. Vi satte oss på en bänk i en oidentifierad park nånstans i Bloomsbury. Vi åt, knöt ihop kursdagen och njöt av solen och vårblommorna.

Gabi aus Deutschland, Adriana de España och så jag, då.

När dagens kurs officiellt hade slutat bestämde vi oss för att gå tillbaka till British Museum - mumierna och mycket annat hade vi ju fått skippa tidigare på dagen. Och det är just det som gjorde vår trio så bra - vi var på samma våglängd. I vanliga fall brukar jag vara den som hela tiden fotar lite till, tittar lite till och nödvändigtvis måste klämma in ännu en sevärdhet. Och sällskapet suckar unisont. Men med Gabi och Adriana var jag i gott sällskap!

Mumier - men vid det här laget var det ganska trångt och svettigt på museet, så historiens vingslag mattades av lite.

Jag är lite förtjust i personkemin på den här bilden.

Antika statyer var alltså inte vita egentligen. Det har de blivit. Det har jag lärt mig i år, och jag har fortfarande inte riktigt smält det!

British Museum i sig själv är en upplevelse.

Så småningom kom också vi till den punkt då vi hade sett tillräckligt. Vi hade talat om att få till ett musikalbesök nån gång under veckan och tog tunnelbanan till Leicester Square för att undersöka saken. Utbudet var inte lika stort som ifjol när Matias och jag sista minuten-köpte biljetter till Billy Elliott, men några möjligheter fanns det. Adriana föll inte för alternativen, men Gabi och jag köpte biljetter till A Chorus Line till kvällen därpå. Jag visste knappt någonting alls om den, men en klassiker är en klassiker... Det blev också ett hyfsat pris, 29 pund - minns inte vad Billy Elliott kostade ifjol, men det var nog betydligt mer. Sedan tog vi en sväng förbi Covent Garden eftersom det ligger bara några kvarter från Leicester Square (det visste jag inte) och jag och Matias aldrig kom oss dit ifjol. Jag blev ändå inte så tilltalad, utan tyckte mest det var mycket folk - tydligen tog jag inte ett enda foto, vilket säger något. Antagligen skulle det vara trevligare om man planerar att sitta på en uteservering och äta och se på folk, men för oss var det snart dags att återvända till våra värdfamiljer för kvällsmat.

Och det var den måndagen det!