torsdag 2 maj 2013

Att avrunda en resa (7.4, del 2)


Efter att ha gått runt två varv på Bioparc och ätit lunch däremellan var det dags för dagens andra plan - nämligen att äntligen träffa Matias och Anders släktingar. Bättre sent än aldrig! Matias kusin och morbrors fru skulle delta i en dressyrtävling i Mijas strax utanför Fuengirola, så vi tog oss dit för att se på. Det var roligt, även om jag inte vet ett skvatt om dressyr! Och det bästa var ju att Arvid och Edvin fick leka ordentligt med sin småkusin Vera, som de bara hade hunnit träffa en stund på torsdagen. De lekte sakletare och hittade en mängd skatter, även om vi lite fick styra bort dem från skräpkorgarna - som förstås hade varit rena rama guldgruvorna för tre ivriga skattjägare...





När det blev dags att ta oss tillbaka in till Fuengirola hade det naturligtvis varit klokast för oss att åka direkt till lägenheten, packa, städa och se till att få lite sömn före vår tidiga avfärd. Det är jag glad att vi inte gjorde! Istället bestämde vi oss för att gå ut och äta en "sista måltid" med Ylva och Anders på en restaurang nära deras hotell. Det var väldigt trevligt, och ett så skönt sätt att avrunda resan och så småningom sikta in sig på hemresa och vardag igen. God mat var det, och en vacker kväll. Iskall, men vacker. Efter maten måste vi naturligtvis äta glass på stranden. Vi frös så vi huttrade, men glass på stranden är alltid glass på stranden...



Och där var sista bilden från resan. Jag tror vi stannar där. Visserligen kunde jag berätta om natten då jag sov en timme och Matias blott en halv. Om en liten Edvin som blir sjuk och spyr i sin säng 2½ h innan taxin ska hämta oss till flygfältet. Villrådigheten när vi inte ens visste om det skulle gå att flyga med honom. När vi inte visste om vi skulle vara i Finland hela familjen den eftermiddagen eller inte. Taxiresan halv fyra på morgonen som var så vacker, trots att vi satt på helspänn och iakttog vår lilla sjukling.

Men vi stannar här: en vacker solnedgång på en vacker strand. Och så konstaterar vi att vi trots allt kom oss hem. Lyckligt. Och det var en bra resa - trots allt.

1 kommentar:

Katarina sa...

Tack för en intressant reseredogörelse!