Väckarklockan ringde 5.30. Jag körde i höstmörker och kryssade förbi vägarbeten. Jag var på jobbet - 100 km hemifrån idag - redan före åtta. Jag är ingen morgonmänniska, men kanske just därför får jag en kick av att ändå klara morgnar som den här. Jag kan! Faktiskt. Sen knegade jag på med oväntad energi, fyndade ett par halare på loppis och åt mig övermätt på Hese, ensam tillsammans med en bok och utsikt över torget. När jag kom hem sjönk jag ihop vid köksbordet och kände en behaglig trötthet ända ut i varje nerv. Så innerligt behaglig - eftersom det enda jag måste göra ikväll är dricka en kopp te, äta en mandarin och slötitta på tv. Kanske läsa om hur det slutar för tonårsvampyrerna i Twilight. Och föra över bilderna till det här inlägget till datorn. Det ska väl gå för sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar