Idag har jag börjat på med Kaj Korkea-Ahos bok. Nejdå, inte hans nya Gräset är mörkare på andra sidan som alla läser och hyllar just nu. Jag har börjat med hans debutbok Se till mig som liten är, den som kom för två år sedan. Så uppdaterad är jag. Men det var nu den jag hade till hands. Lite stör jag mig (efter två kapitel) på alla långa beskrivningar som gör texten onödigt kompakt, men jag är nyfiken på fortsättningen. Men faktiskt ännu mer på den nya boken ändå.
Jag läser en del bokbloggar och en del bloggar av läsande människor och reagerar ofta på vilken färskvara böcker är. De ska läsas och kommenteras medan de är rykande färska - och det kan jag ju förstå, eftersom det (antar jag) är då det avgörs hur många som blir intresserade, hur många bibliotek som tycker den är angelägen och om det blir något nytryck eller inte. Men det är inte mitt jobb att välja de mest omdiskuterade, mest aktuella böckerna. Jag leder ingen kulturdebatt och det har jag inte heller lust med.
Däremot är det nog min uppgift att ha lite koll, och framför allt - det är min uppgift att njuta av berättelser. Hålla läslusten vid liv, så jag har ett äkta intresse att ge vidare av när (inte om) jag börjar jobba mer långsiktigt med det jag vill. Och njuter gör jag. Läsning är guld värt för mig just nu, det är något jag gör med stort nöje och lika stor nödvändighet - det har funnits perioder när det känts mer som ett måste, men inte nu. Att botanisera på bibliotek är något av det mest avstressande jag vet, även om jag alltid är medveten om att jag inte kommer att hinna läsa alla böcker jag bär hem. Jag antar jag är bra för utlåningsstatistiken i alla fall.
(Vad var nu min poäng? Det minns jag inte. Jag är ganska söndagströg. Jag tror min poäng var att skriva om hur luststyrda mina bokval är för tillfället. Och att det är ganska skönt. Nu tror jag att jag ska läsa lite till. Det är faktiskt söndag och jag anstränger mig för att inte göra minsta lilla i jobbväg - det lovade jag mig själv den här helgen.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar