En ledig lördag utan något speciellt inplanerat. Jag går och väntar på sådana som ett barn väntar på julafton. Fantastiska tanke: att få gå hemma i joggingbyxor och bara "måra på" med småsaker en hel dag! Men när den efterlängtade lördagen äntligen dyker upp brukar min kropp rätt ofta strejka. Hjärnan varvar ner lite - och kroppen stänger av sig. Sen går jag då och vadar fram i sirap med blytungt huvud hela dagen. Antagligen nån slags primitiv överlevnadsinstinkt för att se till att jag verkligen tar det lugnt när jag nu kan.
"Men snälla kroppen, jag hade faktiskt tänkt ta det lugnt ändå. Jag lovar! Bara göra små, små saker! De märks knappt alls!"
Hjälps inte. Idag verkar vara en just en sån seg dag. Men vem vet, kanske det kan resultera i några föråldrade blogginlägg om sommaren?
Update: Nu, några timmar senare verkar jag ha vaknat. Det fick ta sin tid, bara. Och det var ju inte helt fel med en skön promenad i Sandsundgränderna.
Update igen: Jag konstaterade att tre inlägg i rad är klagovisor om hur trött jag är. Måste bara påpeka att jag inte är trött hela tiden! Det händer att jag är riktigt energisk också. Det är kanske bara det att jag gör annat än bloggar då...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar