På väg igen!

Än så länge har vi visserligen inte sett några särskilt spännande platser, men vi sitter i alla fall och väntar på vårt (försenade) flyg till Girona/Barcelona. Kvällens hejdundrande nyhet är att sunkterminalen i Tammerfors är stängd för renovering, så budgetresenärer som oss får vänta i en fullt respektabel och anständig terminal. Wow!

Att resa utan barn har hittills varit väldigt vilsamt, men samtidigt hade jag faktiskt betydligt mer separationsångest än jag trodde när vi skulle köra iväg. Undrade lite varför, tills det gick upp för mig att vi i princip har levt i symbios ända sedan sommarlovet började - på gott och ont! Men mest gott faktiskt. Det är fina barn jag har, och att de varit ovanligt harmoniska ända sedan Sverigeresan gör också att jag är lite nykär i dem för tillfället. Men nykär eller ej, nu ska vi framför allt njuta av att kunna äta utan att tjata. Inget tjat på fyra dagar!!

Nu anlände äntligen flyget åtminstone, tjugo minuter efter att vi egentligen skulle ha åkt iväg... det går framåt!

(Så här glad blir man efter att ha tagit några riktigt, riktigt misslyckade selfies...)

PS. Min man är en gång för alla avslöjad som kaffe-addict. Nu får han påstå bäst han inte nödvändigtvis behöver kaffe, även om han gärna tar en kopp då och då... Skillnaden mellan "före kaffe" och "efter kaffe" ikväll var... låt oss säga markant!

Väälkomi!

Dagens bästa: En av mina vänner ända sen lågstadiet har flyttat med sin familj till Sandsund, bara några hundra meter härifrån. De har flyttat i helgen, och ikväll gick vi förbi med lite tårtrester från igår och fick se hur trevligt de har det. Hurra!

Dagens sjuåring - världens bästa!

Var ska jag börja? Arvid, den lilla skrutten som gjorde oss till föräldrar för exakt sju år sen, har fyllt sju idag. Sju år! Det känns lite som en milstolpe, som den första anhalten på väg mot att bli vuxen och myndig. Nu är han sju, snart ska han börja skolan, idag har han fått en armbandsklocka för att själv kunna hålla reda på tiden. Han är fortfarande mitt lilla barn, men när jag ser på honom kan jag ana hur han kommer att se ut när han börjar i högstadiet - och jag tänker på vilket mirakel det är att få följa med en människa från nyfödd till - ja, så länge jag får!

När vi först började tänka på barn för alla de där åren sen förstod vi förstås att det innebär en omvälvande förändring och ett stort ansvar, men det var fortfarande väldigt abstrakt. Nu när vi har levt med att vara föräldrar i sju år inser vi hur lite vi förstod då om vilken massiv skillnad ett barn gör i sina föräldrars liv. Nu när vi väntar vårt tredje barn är det med en mycket större ödmjukhet - det här barnet kommer, precis som sina två bröder, att armbåga sig in i vårt liv och kräva sin egen plats, och behöva omtanke, gränser, tålamod, kärlek och rena strumpor. Och det kommer att bli helt fantastiskt. Precis som de senaste sju åren varit. Tack för dem, Arvid - vi fortsätter!

Midsommardag

 

Igår stannade vi alltså i mjukiskläderna och firade midsommarafton med Downton Abbey i soffan. Inget fel på det heller, men idag tog vi oss i kragen och lyckades faktiskt komma iväg till Humle på midsommarkonferens. Trevligt, trevligt med många bekanta i vimlet, även om jag är lite besviken på att jag började tala med så många som jag aldrig hann fortsätta prata med innan det var dags att åka hem med ganska trötta barn. Med de flesta hann vi liksom aldrig längre än till inledningsfraserna, och även om det också har ett värde skulle det ha varit roligt att prata längre. Sådär så man hinner med annat än standarduppdateringarna!

Det ordnades ett bibeldrama på olika platser på området, och det var en imponerande folkmängd som vandrade fram och tillbaka för att se de olika scenerna! Fint jobbat av alla som var med och gjorde dramat, uppskattar verkligen sånt. Annars var vi i princip inte med på något program alls, men sitta och delta inne i tältet kanske vi kan göra... sen.

Humle är hur som helst en välsignad plats, och jag önskar att det skulle ordnas nåt för barnfamiljer ännu i sommar. Humlefestivalen är kanske närmast, men till och med med den bästa vilja måste jag medge att vi växte ifrån den egentliga målgruppen för flera år sen - och det är ett antal år kvar innan våra barn växer in i den. Samtidigt - jag har varit med tillräckligt för att veta att det inte går att sitta och gnälla för ingen ordnar nåt för mig... då kavlar man upp ärmarna och ordnar själv, det är så det funkar. I år kändes det inte som läge för att börja arrangera nåt (och inte hade jag överhuvudtaget tänkt på det heller innan jag såg sommarprogrammet), men vem vet... kanske ett annat år? Ett år när vi har tid att tänka på något annat än det mest akuta och nödvändiga under våren kanske. Familjehelg på Humle, vem är med?

Barnkalas!

Hittills i vårt liv som föräldrar har vi legat ganska lågt med barnkalas. Mest har vi kört med släktkalas, och när vi väl börjat med barnkalas (hittills bara för Arvid) har det inte varit särskilt många gäster. Men igår tog vi ett djupt andetag och gav oss på att hålla kalas för totalt 16 barn (husets inräknade) - och det gick utmärkt! Kan hända att det hjälper att ha födelsedag i juni, så när karusellen började snurra för snabbt var det bara att öppna dörren och puffa lite för en utelek.

Hur som helst - allt gick bra och de två timmarna kändes nästan i underkant - vi hann ju knappt med fiskedammen... Roligt var det, och det blivande födelsedagsbarnet var mycket nöjd! Och det bästa är ju att kalasandet inte är över, utan i övermorgon fortsätter vi med riktiga födelsedagen och släktkalas. (Just ja, ett annat tips förutom att ha födelsedag på sommaren är också att ha en moster Amanda till hands... mycket bra grej!)

Idag har vi annars en riktigt, riktigt behaglig slappardag. Efter att vi kom hem från resan på tisdagskvällen har det varit full fräs med kalasförberedelser, rådgivning, kaffefrämand, kvällsjobb för mig i onsdags - och så kalaset igår... så egentligen hade vi tänkt oss till Humle en sväng ikväll, men nu börjar vi vara mer och mer frestade av tanken på att bara fortsätta lufsa omkring här hemma i våra mjukisbyxor. Vädret idag känns åtminstone väldigt tillåtande på den fronten...

Vinst!

Men va kul! I förmiddags bloggade jag ju om Nyköpingshus och de försvunna råttorna som barnen letade efter och räknade. Idag hittade vi en bok i postlådan - de hade tydligen tur i lotteriet! Får nog se till att läsa berättelserna medan de har Nyköpingshus i färskt minne.

Mot Småland (Roadtrip i Småland, dag 4)

Tredje morgonen i Sverige, och dags att få den här resan att leva upp till sitt namn - dags att köra ner mot Småland. Men faktum är att vi hade väldigt liten lust att lämna den hemtrevliga lägenheten i Midsommarkransen. Den var så väldigt vilsam att vara i, och vilsamt var precis vad vi behövde. Men är det dags, så är det dags. Den här dagen skulle vi köra ner till Vimmerby, men hade planerat in ett par stopp på vägen för att det inte bara skulle bli en transportsträcka. (Me no like transportsträckor, life's too short.)

Det första stoppet var Nyköping och Nyköpingshus - och lite otippat blev det en av höjdpunkterna på resan! Nyköpingshus är en medeltida borg, som blev ett skrytbygge till renässansslott, som brann ner på 1600-talet och aldrig byggdes upp helt igen. Numera finns det ett museum i ett torn som står kvar. Och det var bra! Inte stort, men fina utställningar och passade både barn och vuxna - barnen fick söka (mjukis-)möss och råttor och fylla i en tävlingsblankett, vilket gav oss vuxna tid att läsa informationstavlorna... inte alls dumt tänkt!

Men framför allt var omgivningarna fina att gå runt i. Och alla ställen där barnen får springa runt utan att nödvändigtvis behöva hålla sig inom en armslängds avstånd från oss är bra ställen!

Och förstås hade vi med oss matsäck... Nackdelen med picknick är i och för sig att man inte kan packa ner någon solgaranti, och medan vi var inne på museet hann vädret svänga från sol och blå himmel till hotfullt mulet och regntungt. Vi parkerade oss under ett stort träd och hoppades på att hålla oss ungefär torra, och det gjorde vi faktiskt också - det regn som kom var tillräckligt lätt för att fastna i trädkronan. Däremot började åskan dessutom mullra, och vi ifrågasatte lite hur kloka vi är som hade satt oss under ett stort träd i åskväder... Men åskan höll sig på avstånd och picknicken blev något av det mysigaste vi gjorde under hela resan.

Det verkade vara skolavslutning i stan, och bredvid oss hade några sommarlovsfirande tjejer slagit sig ner med hämtmat och gitarrer (och en ukulele, tror jag bestämt att det också var). De fotade åskvädret, spelade och sjöng och verkade allmänt mysiga. Kan man ha det bättre på en picknick egentligen, än att få livemusik av ett gäng gulliga indietjejer medan man äter ?

Även om jag gärna hade suttit kvar i flera timmar blev det småningom dags att bryta upp, tacka gitarrtjejerna för musiken och köra vidare söderut. Vi stannade till i Norrköping, men även om vi köpte glass (gott), sandaler åt Arvid (nödvändigt) och gummistövlar åt Edvin (nödvändigt) var det väl ingen större höjdare. Ni vet när man går in i ett köpcenter för att man har ärende till EN butik, och sen fastnar man där mot sin vilja i oändlighet? Folk rusar iväg och hittar leksaksaffärer, folk ska bara titta lite till, folk kommer på att de måste på wc, folk kommer på att de måste på wc igen, man väntar på varandra och allt ser så anonymt ut att man kunde befinna sig var som helst. Ungefär så. Men Norrköping verkar annars ganska trevligt, och ån och spårvagnarna sätter jag på pluskontot. Från det stoppet har jag bara en halvtaskig bild av en spårvagn, så vill ni veta hur det ser ut i Norrköping får ni googla.

Sedan iväg mot Vimmerby och Småland! I Vimmerby övernattade vi i typ en gästlägenhet. "Britt och Stens turistboende" hette det, och hade standard ungefär som en lite sliten stugby. Charmfaktorn var hög med mysig trädgård som var superbarnvänlig, men när vi kom fram och skulle börja laga alltför sen kvällsmat, bädda sängarna och släpa in väskorna (för en enda natt) kände jag nog att jag gärna skulle ha bytt ut charmfaktorn mot Fräscht och Praktiskt istället... Men helt okej!

En andra dag i Stockholm (Roadtrip i Småland, dag 3)

En ny morgon, betydligt skönare än att vakna i svinottan på en båt man måste av. Det enda vi hade planerat säkert för den här dagen var Vasamuseet - det var länge sen jag hade varit dit (Matias hade varit mer nyligen), och jag tänkte mig att åtminstone Arvid kunde vara tillräckligt stor för att tycka det är spännande. Dagen innan hade jag till och med köpt en bok om Vasaskeppet på Ord & Bild - Vasagrisen: Grisen Lindboms äventyr på regalskeppet Vasa. Det kändes mycket pedagogiskt, må jag säga! (Boken var bra, och den har hunnit läsas många varv redan.)

(Om bilden förresten... jag vet att kroniskt vita ben inte är det värsta handikapp man kan ha, men lite irriterande är det allt. Åtminstone på bild. Det om det.)

Jag hade gissat rätt! Skeppet Vasa var spännande för oss alla, även om Edvin kanske var för liten för att förstå historien bakom. Arvid däremot verkade suga i sig berättelsen och fascinerades av detaljerna.  Den enda missräkningen var att det var ka-a-allt därinne! Att solen sken och värmde därute hjälpte liksom inte så mycket i ett museum som har tre dörrar som ska slussa in folk utan att temperaturen ändrar... Fleecetröjor i väskan rekommenderas. Och gärna ullsockor också, men så lyckliga var inte vi.

Den här resans bästa grej var MATSÄCK! Ta det som ett gott råd. Visserligen kan det ta emot att börja bre smörgåsar och koka ägg innan man ska iväg på morgonen, men att äta på restaurang med två springiga barn som inte är särskilt intresserade av mat är ingen höjdare - då är det bra mycket trevligare att sätta sig på en gräsmatta bakom Vasamuseet och plocka fram sin picknick. Alla äter vad de äter, och orkar man inte sitta stilla springer man ett varv runt gräsmattan. Perfekt för oss just nu! Det blev rätt många picknickar den här resan...

Efteråt hade vi inte riktigt bestämt vad vi skulle göra. Gröna Lund var ett alternativ, men vi vuxna var ändå inte SÅ sugna på det, utan hade hellre gjort något mer... vilsamt. Men så gick det som det gick. Vi satte oss med våra tunnbrödsrullar och åt med utsikt över Grönan - och det blev svårt att säga nej, speciellt som Gröna Lund ändå känns som en av våra fasta punkter i Stockholm (fast det kan låta märkligt - men så är det faktiskt). Dessutom ville Matias gärna gå till scenkontoret och heja på sina gamla jobbkompisar, som han fortfarande har sporadisk kontakt med fast det börjar vara... tio (!!) år sen vi jobbade där.

Så en eftermiddag på Grönan blev det! Själv kunde jag förstås inte åka så mycket, men jag vågade mig på Lustiga huset, och så gjorde jag barnen sällskap några varv på Cirkuskarusellen och Veteranbilarna... Berg- och dalbanorna sparar jag till ett annat år. (Nu ska jag iofs inte få det att låta som om jag sörjde jättemycket - även om jag gillar en del av de snällare berg- och dalbanorna är jag ganska mesig på nöjesfält. Och med "ganska" menar jag egentligen "synnerligen".)

Barnen hade roligt och var mycket nöjda med att vi hade gett med oss och gått hit! Och är barnen glada är föräldrarna glada, det vet ju alla. Själv var jag ganska trött och fick anstränga mig lite för att hålla tivoli-ångan uppe - att det dessutom småregnade ibland och var pintjockt med folk gjorde det förstås inte heller mer vilsamt... Tom Jones skulle nämligen spela på kvällen, och lite synd var det ju att vi fick nackdelen med det (trängseln), men ändå var tvungna att ge oss och gå hem ett par timmar före spelningen... inte för att vi är några stora fans, men han är ju ändå en ikon, och sådana är ju roliga att se live! Nåväl. Men oj, alla artister och konserter var verkligen en arbetsförmån på Grönan när det begav sig 2004-2005... Sursik i all ära, men det är inte ofta det går att dröja sig kvar på en Sean Paul-konsert efter arbetspassets slut!

På väg hem till lägenheten: Vårt midsommarbarn står under en midsommarkrans i Midsommarkransen i midsommartider... så utomordentligt passande!

Och det var den Stockholmsdagen. Återstod bara att handla det snabbaste/enklaste vi kom på i matväg (pyttipanna, som verkligen inte blev nån succé för barnen), äta, utnyttja tvättmaskinen (en lyx vi inte skulle ha tillgång till igen under resan) och sen bara... slänga upp fötterna. Ah!

En första dag i Stockholm (Roadtrip i Småland, dag 2)

Dags att rulla av färjan 6.30. Nollsextrettio. Jag körde hårt med strategin att tänka i finsk tid och lyckades få det till 7.30 i  mitt huvud med lite god vilja... Vi provade på lite stockholmsk morgonrusning, och förvånades av att det förutom lite trögt mellan terminalen och Slussen inte var så trångt ändå. Inte för att jag hade någon lust att ta ratten av Matias, men ändå...

Hanna, Andreas och Joar hade anlänt till Värtan tjugo minuter tidigare (puh!) än oss, och vi hade bestämt oss för att träffas för att starta semestern lite lyxigt med hotellfrukost tillsammans. Kul att hänga med dem lite på resan också, perfekt bonus! Gott med frukosten också, men det var tyvärr ingen av resans höjdpunkter... Båda våra barn var övertrötta efter sen kväll och tidig väckning och hade tusen myror i brallan. Lyda föräldrar, äta något ordentligt eller sitta stilla på sin stol var uteslutet. Arvid klagade dessutom på ont i magen och ville bara äta vattenmelon, och jag blev förstås orolig för att han hade vad-det-nu-var-Edvin-hade några dagar tidigare där hemma (det var det inte, utan antagligen bara trötthet, som gick över lite senare). Så... frukosten var god och sällskapet bra, men jag minns mest bara en massa spring och tjat. Inte vår bästa stund fast tanken var god. Guldstjärna däremot till kusin Joar, han vet i motsats till sina kusiner hur man gör när man äter hotellfrukost!

Efter frukosten var det dags att säga hejdå till vårt morgonsällskap och åka vidare. Nycklarna till vår lägenhet de två kommande nätterna skulle vi få vid lunchdags ungefär, så fram tills det behövde vi en aktivitet där 1) barnen fick härja fritt, 2) bilen skulle vara lätt att parkera och 3) inga stora kraftansträngingar krävdes av någon. Mulle Mecks park it is! Det var perfekt, för efter den yra frukosten behövde både barnen och vi föräldrar ett par timmar då de FICK springa runt och upptäcka utan att vi var på dem om att uppföra sig eller sitta stilla.

Varmt hade det blivit också, och vi fick gräva fram solkräm, shorts och vattenflaskor. Skönt! Mindre skönt att det var helt galet fullt med folk i parken - mest massor av dagisgrupper. Vi konstaterade att Mulle Mecks park antagligen skulle vara mer till sin fördel på kvällen, och inte exakt den tid på förmiddagen när dagis sannolikt planerar in en utflykt mellan morgon- och lunchrutinerna... Inte för att barnen brydde sig, det var mest vi som fick kämpa lite för att hålla koll på var våra två barn var bland de tvåtusen andra.

När vi hade rastat oss ordentligt hoppade vi i bilen igen och körde iväg mot Midsommarkransen. Det var airbnb som levererade igen - vi hyrde en jättemysig lägenhet för ett pris som vi knappt skulle ha kunnat bo på ett sunkigt vandrarhem för annars. Vi stortrivdes verkligen där, och dessutom lärde vi känna ett helt nytt område (för oss) i Stockholm. Jag visste knappt åt vilket väderstreck Midsommarkransen fanns, men nu vet jag att det är ett lugnt och trevligt område söder om Söder, byggt i början av 1900-talet och därför fullt av fina, gula hus där man kunde tro att Karlsson på taket bor. Bekvämt nära in till centrum dessutom, tror tunnelbanan tog 7 minuter.

Här finns lägenheten, kan definitivt rekommendera den!

När vi gjort oss hemmastadda i lägenheten hade vi ingen brådska därifrån, utan fixade mat, vilade och tog det lugnt. Och satt på balkongen och tittade på dagisbarnen som hade sin gård precis nedanför vår lägenhet - underhållning på hög nivå.

På kvällen skulle vi träffa våra Uppsala-vänner Johan och Johanna, som kom in till Stockholm för att hänga med oss i några timmar. Men före det hade vi tänkt gå lite på stan - och även om det var ett par timmar hann vi bara med tre affärer - är det bra affärer behövs det inte så många... Lagerhaus, Ord & Bild och BR Leksaker bjöd på mycket nöje, även om vi inte storshoppade direkt. Det är också ganska praktiskt att resa som gravid, för alla klädaffärer känns plötsligt väldigt irrelevanta, och det är ju både praktiskt och billigt.

Så småningom hittade Johan och Johanna oss vid legohyllan på BR, och det var ett kärt återseende! Vi stod länge i butiken och pratade innan vi ens kom oss för att förflytta oss till nåt matställe... Sen blev det tacos, glass i Kungsträdgården, en promenad förbi slottet och mycket, mycket prat. En annan resa får vi pricka in Uppsala också!

En kort kväll på Grace (Roadtrip i Småland, dag 1)

 

Reseberättelse a-hoy! 

Hela berättelsen börjar kanske inte så spännande, utan med en ganska händelsefattig bilresa ner till Åbo. Kändes verkligen som en transportsträcka, men på pluskontot kan vi sätta att baksätespassagerarna uppförde sig ganska civiliserat, och det är alltid trevligt. Annars hände inte så mycket annat intressant än att vi strålade samman med syster Hanna & co på Ikea i Raisio, där vi tankade med köttbullar. Hanna och gänget var på väg till Gotland, men det lustiga var att vi hade bokat var för sig och insåg först senare att vi skulle åka över till Stockholm samma natt! Synd bara att vi hade bokat in oss på olika färjor...

 

En sak vi hade sett lite nyfiket fram emot var att prova på Viking Grace, som vi aldrig åkt med förut. Och hon var fin! Kändes betydligt lyxigare och roligare än de andra färjorna, fräsch och med många fina detaljer. Åh, det fanns många ställen där jag gärna hade slagit mig ner mol allena med en bra bok medan skärgården glider förbi... Nu blev det istället lite intensiv upptäcktsfärd före läggdags, som ju egentligen hade varit redan när vi lade ut från hamnen.

 

Kvällen var vacker och uppe på däck fanns en klätterställning som underhöll barnen länge medan vi vuxna bara fick stå och njuta av utsikten. Men det är klart, efter läggdags och på en spännande plats är det ju bara en tidsfråga innan någon börjar leva rövare... så en timme på däck blev det innan vi motvilligt begav oss ner till hytten för att inleda Projekt Nattning (som inte gick strålande den där första, spännande kvällen). 

Innan vi gick in träffade vi några glada kinesiska damer som blev förtjusta i våra blonda yrväder och ville ha med dem på bild. Arvid poserade glatt, men Edvin var lite mer skeptisk. Jag var lite nyfiken på hur och var de reste, men tyvärr kunde de inte mycket engelska, så de kunde inte berätta mer än att de kom från Kina. 

Jag avslutar med en magbild, något som den här bloggen inte direkt är bortskämd med. Jag tyckte det var lite lustigt att kompassrosen, som annars projicerades på golvet, projicerades så fint ovanpå min mage. Snyggt!

(Och sen var det nattningen då. Låt oss bara säga, vi somnade ju åtminstone innan Grace var framme i Stockholm...)