What to do när det inte riktigt lossnar några inlägg om nutiden? Nå, dra till med ett par reseinlägg förstås! Vilken tur att jag har en Stockholmsresa som är helt obloggad. Det var ett par alldeles strålande dagar - och då menar jag inte bara vädret. Även om det verkligen också var just strålande! Det var i månadsskiftet oktober-november, och det känns som om det gått en hel årstid sen dess. Det har det kanske också, för i Stockholm lyste höstlöven gula och häromdagen var det som sagt ner till -16 grader...
Resan var alltså kombinerad nytta och nöje - jag och min kollega Camilla hade fått stipendium för att resa iväg på mässan Skolforum och passade på att boka in en ledig helg före det. Bra drag, kanske det bästa på hela hösten!
Pinsamt nog inleddes vår resa med att vi... gick vilse. På väg från Centralstationen till Sergels torg. Hur? Hur!? Jag som dessutom gärna framhåller att jag har bott i Stockholm i inte mindre än tre somrar... det går tydligen ändå. Alltid bra att få orsak att ödmjuka sig lite. Till mitt försvar vill jag poängtera att flygbussen stannade i en anonym gränd nånstans bakom Centralstationen, och det fanns väldigt lite där som berättade om väderstrecken... Jaja. Sightseeing i misstag med kappsäck i släp har hänt mig förr och kommer säkerligen att hända igen. Händer det under klarblå himmel och om det tar mig förbi Tre kronor när vi ändå inte hade bråttom någonstans klagar jag inte. Och så småningom hittade vi ju fram!
Vi bodde på Scandic Klara, precis invid Hötorget. Det var ett ganska basic Scandic med ganska blygsamma små rum, men väldigt roligt att bo så centralt, det har jag aldrig gjort förr! Med det sagt är ju inte Drottninggatan och Sergels torg mina favoritdelar av Stockholm - men ändå! Kul! När vi hade lämnat in våra väskor var vi redan hungriga och passade på att gå över torget till Kungshallen. De hade inte ens öppnat när vi kom dit, så vi strosade runt på Hötorget en stund. Igen, det gjorde mig ingenting alls!
Kan förresten rekommendera att äta på Kungshallen ungefär två minuter efter elva om man nödvändigtvis ska äta där på en lördag - har aldrig varit med om en så lugn och stillsam måltid där! Efter maten delade vi på oss - jag hade råkat få bästa möjliga resesällskap, vilket kanske inte alltid är självklart när man reser med en kollega man känner halvbra från förr. Vi hade precis samma uppfattning om sällskap: det är roligt att göra saker tillsammans, men ingen av oss hade något emot ensamtid heller. Passade utmärkt då jag ju är en liten museinörd medan Camilla snarare var intresserad av en välsorterad golfaffär den här eftermiddagen.
Bilden här ovanför måste jag ta med fast jag, min amatör, lät kameran skugga min selfie... Ser ni hur glad jag är? Det ser jag i alla fall. Solen skiner och värmer, jag står ensam i Kungsan och har en halv dag att fördriva precis som jag vill innan jag "måste" passa nästa tid - som råkar vara en musikal på Göta Lejon. Underbart. Sådana luckor i tiden borde alla småbarnsföräldrar få med jämna (gärna hyfsat täta) mellanrum...
Det jag hade bestämt mig för att göra först var att titta in på Medelhavsmuseet vid Gustaf Adolfs torg. Blev alldeles till mig när jag insåg att man hade infört fritt inträde på statliga museer igen - och jag lyckades faktiskt pricka in tre stycken under resan, vilket inte är fy skam! Medelhavsmuseet valde jag mest för att jag aldrig hade varit dit förut. Även om de hade en och annan fascinerande mumie och vackra antika statyer blev det ingen ny favorit - däremot blev jag väldigt frestad av att återvända till museets café för att äta lunch nån gång! Skulle mer än gärna sitta länge i den mysiga miljön och knapra på min sallad... det såg dessutom väldigt gott ut. Synd bara att jag precis hade ätit. En annan gång!
Jag gick vidare, mest för att gå i det fantastiska vädret. Tänkte gå ut en sväng mot slottet, men råkade se att det var saker och ting på gång nere vid Medeltidsmuseet. Medeltidsmarknad! Självklart måste jag vika in dit också för att titta lite, även om jag varit till Medeltidsmuseet flera gånger förut och egentligen inte hade planerat det. Men det råkar faktiskt vara en gammal favorit, och nu dessutom med en väldigt mysig höstmarknad på gång både inne i och utanför museet. Fullträff!
I mitt liv just nu finns inget lyxigare än tid, och nu hade jag faktiskt ännu mera tid att fylla. Passade på att gå till en av mina ständiga Stockholmsfavoriter - Drottninggatans Bok & Bild. Där var jag... ehm, ganska länge. Igen, så skönt att för en gångs skulle inte behöva känna att någon väntar och att jag borde, borde, borde... Istället botaniserade jag i godan ro bland pocketböckerna och hittade dessutom ett par julklappar till barnen.
Och som om det inte var nog - sedan hade vi ju faktiskt ännu biljetter till Bullets on Broadway på Göta Lejon. (Se vad det är fråga om här!) OCH innan vi måste iväg hann jag ligga i hotellsängen och börja på med en av de nya pocketböckerna! (What?! Sånt händer aldrig!) Vi åt grekiska gyros på ett ställe i Söderhallarna, men tyckte så synd om stackaren som jobbade där - hans anställda var visst hemma med sjukt barn och han måste göra allt. Vilket inte verkade vara fysiskt möjligt ens. När han skulle hämta nåt från ett lager och gick raskt mot en dörr för att sedan rusa iväg allt han kunde i korridoren när han trodde dörren hade stängts efter honom fick vi nästan lust att städa upp lite på salladsbordet åt honom. Vi sansade oss och lät bli. Och gick på teater istället.
Bullets over Broadway! Jag hade höga förväntningar, som nästan infriades. Lite kan det ha påverkat helhetsintrycket att jag satt bakom en lång man, som i sin tur satt bakom en kvinna med mycket hög frisyr - vilket gjorde att Långa Mannen hela tiden satt och vred sig för att se förbi frisyren - och jag satt och vred mig för att se förbi Långa Mannen och Höga Frisyren... Med det sagt, det var en färgsprakande, medryckade och rolig show. Shima Niavarani var helt strålande och Johan Rheborg kunde steppa. Att historien var lite platt gör inte alltid så mycket om dansnumren är tillräckligt välkoreograferade! Slutet skulle jag ha skrivit annorlunda, men så var det ju ingen som hade frågat mig heller.
Det var det - en av höstens lyxigaste dagar! Kvalité, som mina elever skulle ha sagt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar