Ett första inlägg från resan i april! Den var länge efterlängtad, vår första Erasmusresa efter coronauppehållet, men i slutet av april var det äntligen möjligt att träffas IRL igen. Vi var en grupp på två lärare och fem elever som reste till Ungern för att sammanstråla med motsvarande grupper från Irland, Turkiet, Portugal och Polen - och förstås våra ungerska värdar. Vi anlände på lördag kväll, men hann inte så mycket mer än att växla pengar och hitta mat, så söndag morgon får öppna den här reseberättelsen. Det är svårt att minnas nu i grönaste juni, men i slutet av april kändes försommaren fortfarande väldigt långt borta här hemma - men inte i mitt i Centraleuropa!
Våra värdar hade plockat med sig ett gäng av sina elever och kommit till Budapest med en buss för att möta upp oss, och efter att vi väl hade hittat alla grupper vid deras respektive boenden styrde vi mot den bergiga, undersköna Buda-sidan. Vi var på väg till Buda Castle district, ett sammelsurium av vackra byggnader med en otrolig panoramautsikt över Donau och Pest som ligger på andra sidan.
Området i sig hade räckt bra som underhållning, men som de proffs de är hade våra värdar också ordnat med ett par små icebreakers för att få oss att tina upp, ta kontakt och lära oss de första nya namnen. Och vem kunde annat än tina, solen värmde och förväntan inför veckan låg i luften!
Bakom mig ligger en av Budapests många sagoslottsbyggnader - Parlamentshuset. Så vackert! Trots att det här var mitt andra besök i Budapest har jag inte kommit så mycket närmare det än så här, men det lär vara lika överdådigt på insidan som på utsidan. På tal om parlament finns det ju mycket annat att säga om den ungerska ledningen, men sparar det till en annan gång... men jag tycker det är så oerhört intressant att ha fått kollegor som arbetar i andra samhällen och med andra förutsättningar. Det mesta liknar vår vardag - för människor är människor och det mesta är sig likt - men ibland skaver det till och vi inser att vi talar om olika saker när vi talar om politiker, pressfrihet och fri utbildning. Inte för att vi som individer tycker särskilt olika, men för att till exempel nyhetsrapportering inte innebär samma sak i våra respektive länder, och innan vi insett det talar vi ohjälpligen förbi varandra.
Innan resan var det också svårt att blunda för att vi den här gången, till skillnad från resan för tre år sedan, reste till ett Ungern vars grannland är i krig. Gränsen är inte lång och jag var aldrig orolig för vår säkerhet, men mest kändes det obekvämt att resa till Ukrainas grannland för något så roligt som en Erasmusträff när så många människor var i rörelse i Europa av helt andra orsaker. På något sätt ville vi göra det klart framför allt för våra elever att vi inte struntade i situationen, men det är lättare sagt än gjort att hitta rätt former. Det blev i alla fall en flashmob med fredssånger vid Fiskarbastionen, en av Budapests mest turisttäta platser. Kul! Inget som skapar fred på jorden, men åtminstone en markering. Först övade vi på en mer undanskymd plats i närheten av slottet, sen ställde vi oss utanför Mattiaskyrkan och gjorde vårt framträdande. I ärlighetens namn hade vi inte övat särskilt mycket på förhand och i ärlighetens namn var det inte såå många som stannade till och lyssnade, men de som gjorde det log och såg glada ut. Det är tanken som får räknas!
All we are saying, is give peace a chance.
Precis som med de tidigare Erasmusresorna jag bloggat om så kompromissar jag lite med foton och lägger bara upp sådana som fått tummen upp för att publiceras i andra kanaler, typ vårt Instagramkonto. Just de här bilderna har till och med gått i tryck när våra elever skrev ett resereportage som läsarbidrag i lokaltidningen, så då känns det rätt okej! Så otroligt bra gäng att resa med, kunde inte ha önskat mig roligare och smidigare sällskap!
I den här miljön kunde jag utan vidare ha stannat hela dagen, men vi fick ändå avsluta så småningom eftersom bussen väntade för att skjutsa oss till nästa stopp. Återkommer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar