Så blev det då dags för del två av målartalkot på heimgååln. Händelsevis hade vi ju förstås prickat in en av sommarens varmaste dagar, när bromsarna dessutom hade vaknat och blev alldeles till sig av allt prima människoblod som så snällt radade upp sig utefter husväggen... aaargh! Det tvåbenta sällskapet var i alla fall prima! Det mesta blev faktiskt klart också, så även om det ännu finns några omålade ytor är det så pass lite att det knappast behövs fler stortalkon i sommar i alla fall. Vi får vara rätt nöjda så!
Barnen var förstås med, men passade mest på att hänga med kusinerna. En stund hjälpte de till att måla, men vi kan väl säga att den stunden var intensiv och kortvarig... haha! Har en rätt fin bild på hur kusin Joar såg ut efter att ha jagat bromsar med rödfärgade arbetshandskar... jag vågar nog påstå att det gällde även oss vuxna att ungefär 90 % av dagens målarfläckar kom från att vi vevade runt med penslar, burkar och färgfläckiga händer för att jaga bort de blodtörstiga små monstren. Måste väl erkänna att det var lugnare och mer effektivt att fortsätta måla det där hörnet när medhjälparna hade gett sig... överlag fick vi trängas lite kring målarpytsarna - vi var många som målade, men när en enda vägg bakom en häck ska målas (delvis från en skylift och från en frontlastarställning) blir det lite av ett pussel...
Utsmyckningen på snickarglädjen fick tillbaka sin mörkgröna färg och det blev så fint! De var mörkgröna när jag var liten, men senast huset målades fick de bli gråblå istället. Det är visserligen en färg som alltid passar överallt om du frågar mig, men det mörkgröna ger onekligen mer karaktär. Skulle tro att det är mer ursprungligt också. (Huset fyllde 100 år ifjol för övrigt - vilket betyder att faffa Gunnar också skulle ha gjort det om han hade levt ännu, för hans föräldrar avslutade byggandet och flyttade in samma år som han föddes...)
Lite osäker på om bilderna med världens mest osmickrande huvudbonad (en mössa från Agro-Expert, generöst framfiskad ur föuskontoret av pappa när jag behövde något målarvänligt att ha på huvudet) passar ute på nätet, men tycker den andra bilden beskriver känslan rätt bra. Att få en broms att posera i mitt öga på en selfie var förvånansvärt (och sorgligt) enkelt, är rätt säker på att jag kunde ha upprepat mästerverket utan någon större ansträngning - bara att stå stilla och invänta bromsattacken! (Nej, jag har inte fått världens längsta huvud, men kepsen har jag liksom sådär snitsigt på svaj ovanpå hästsvansen. Varsågod för inspo från dagens fashionista!)
Sällan har jag känt mig så ofräsch som i slutet av dagen igår... Eller om vi ska vända det till något positivt: Sällan har det varit så fantastiskt skönt att duscha som när vi kom hem igår kväll! På min hud hade jag inte bara flera lager solkräm och svett, utan dessutom målarfärg, myggspray, kvarlevorna av ett antal olyckliga bromsar, terpentin och damm från gammal målarfärg. Åh, en idé: Varför inte fylla på med lite sand och sandtagsvatten? Hurra! Okej, kvällsdoppet fick mig inte att känna mig renare, men det var definitivt dagens höjdpunkt. De flesta av oss, som inte måste iväg på annat, avslutade dagen med att köra rakt ut i tallskogen och hamnade vid sandtagen i Pelkkala. Så skönt att avsluta en skitig, klibbig dag med att sträcka ut sig i alldeles lagom svalt sandtagsvatten... mmm. Och att göra det med en stor del av min familj dessutom. En sommarkväll att minnas!
Matias simmade för övrigt inte, för han avslutade dagens arbetsinsats med att gå rakt in i något vasst som stack ut från ställningen på frontlastaren och skar upp ett jack i huvudet. Då är det bra med en hälsovårdare i familjen! Jenny fick plåstra om honom och avgöra att såret var så ytligt att det inte fanns någon orsak att åka in till stan och visa upp det. Och det stämmer säkert, för han har inte känt av det desto mer varken igår eller idag trots att det såg illa ut först när han kom runt knuten med blodet rinnande ner i ansiktet... puh. Gott så!
Det var det - en intensiv, svettig, ganska jobbig, men samtidigt tillfredsställande produktiv dag tillsammans med en hel hög av mina favoritmänniskor. Tack för den dagen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar