De två utmärkande dragen för sommaren 2020 i vår familj: Inga resor + massor av fotbollslogistik.
Summan kan ibland, med lite god vilja, bli utflykter i samband med fotboll. Förra veckan gjorde Arvid, Edvin och jag stan i Kokkola ett par timmar före Edvins två matcher där, idag blev det andra planer. Arvid hade en match i Oulainen och eftersom vägen dit är två timmar per väg kändes det lite meningslöst att bara köra raka vägen till fotbollsplanen och sedan hem igen. Istället planerade vi in en eftermiddag bland Kalajokis sanddyner - ett halvlokalt turistmål som vi faktiskt inte har besökt ordentligt förr. Vi brukar visserligen ofta stanna där för att äta på ABC på väg hem från Norrfjärden, men det räknas nog inte riktigt...
Min vana trogen satte jag mig med min vän Google igår och hittade info om en plankstig som är totalt fyra kilometer lång. Kul, tänkte jag, spångar och plankvägar är ju aldrig fel! Efter att ha läst lite tips tänkte jag att en promenad på två kilometer med ett fågeltorn i slutet verkade som en rimlig och bra plan innan vi slår oss ner på stranden. Well... vi nöjer oss med att säga att det var något överambitiöst. Vi promenerade väl några hundra meter innan vi satte oss och åt våra smörgåsar... Men det var ett fint ställe och smörgåsarna smakade nästan lika bra som de brukar göra på fjället - vandring som vandring!
Något vi inte riktigt hade väntat oss var hur sandpapprade vi skulle bli av den hårda blåsten! (Eh jo, vi åkte till en plats känd för sina sanddyner en blåsig dag och blev förvånade av sanden som piskade. Vi har våra ljusa stunder, men tydligen inte idag.) Till sist hittade vi ändå en nästan lugn plats inne bland gräset... Ingen av oss simmade, det blev liksom inte av, men däremot vadade vi och - dagens bästa! - upptäckte en sanddyn som gick rakt ut i vattnet! På håll såg det dramatiskt ut, men på närmare håll inser man att det är så långgrunt att det inte är djupare längst ut på udden än det är två steg ut från strandkanten... Jag vet faktiskt inte om det här är en udde som alltid finns där eller om den är något som formas om av havet och vindarna vartefter?
Fascinerande var den i alla fall! Vi fick turas om att vakta picknickfilten från att blåsa bort, så jag gick ut med Josef och det var en av de där gångerna när han tycker livet är så roligt att han bara måste skratta högt och ta några glädjeskutt då och då! (En stund tidigare var humöret precis tvärtom när blåsten kylde ner honom och sanden piskade i ansiktet... Roko kaar som int kan änder se!* Allra roligast var det lite längre ut där vågorna kom från olika håll och möttes på varsin sida av den smala, smala sandtungan. Ja, bara den promenaden rakt ut i havet skulle ha gjort dagens utflykt värt besväret!
Så hur var Kalajoki då? Det är onekligen vackert - och gör sig bra på bild - men det blir kanske ingen återkommande favorit. Fäboda som vi har mycket närmare till hands är ju faktiskt vackrare! Även om det är stora ytor och inga problem att hålla avstånd från folk så känns Kalajoki ändå lite för... turistigt. Lite chartersödern i Österbotten, med hotell, jättecamping, restauranger, äventyrsbad och sånt... inte riktigt min tekopp. Visst förstår jag dem som semestrar där, absolut, men själv åker jag hellre till en annan strand nästa gång. Roligt ändå att det blev av med en utflykt dit!
Ja, sen åkte vi till Oulainen för att spela fotboll/heja på laget och där tog jag tyvärr inte en enda bild! Får verkligen ta och jobba på mina bänkidrottarskills, känner att de lämnar en del i övrigt att önska. Kan iofs skylla på de två yngre supportrarna vars beteende urartade en bit in i matchen. Försök nu bara sätta två sol- och vindtrötta syskon på en bänk för att dela på ett par hörlurar med samma ljudbok... jo hejsan! Nåja, jag och den son jag konfliktade mest med avslutade dagen med att bli sams och konstatera att dagen ändå mest var bra. Godkänt, tycker jag!
* Dålig karl som inte kan ändra sig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar