lördag 25 augusti 2018

"en grej på jobbet"

När jag skrev ett nyårsinlägg i vintras handlade en av frågorna i listan om mina förväntningar inför året som kommer. Där skrev jag bland annat:

Jag hoppas på att få åka på bokmässan i Göteborg och jag hoppas på att kunna dra igång en grej på jobbet.

Rätt sällan ställer jag upp tydliga mål för framtiden, utan jag tar det hellre som det kommer och ser vad som dyker upp. Med tanke på det var jag förvånansvärt tydlig den gången i januari. Och tänk! Nu har jag en färdigbokad resa till Göteborg om en månad och "en grej på jobbet" är i högsta grad på väg att förverkligas.

"En grej på jobbet" är ett Erasmus+-projekt som vi fick godkänt bara för någon vecka sedan, men som har legat på jäsning bra mycket längre än så. Jag har länge lekt med tanken på att få dra igång något internationellt projekt på skolan (eller okej, ännu hellre bara få delta i, men det hände liksom inte av sig själv). I december ifjol slutade jag att bara tänka på saken och gav mig in i djungeln av Erasmus-möjligheter. Nu är det möjligt att det är jag som har relativt låg byråkratisk intelligens, men det tog mig nog en månad eller så av att läsa, googla och ringa upp halvbekanta eller helt främmande personer som kunde tänkas ha någon erfarenhet av det här innan jag till sist fick rätsida på hur saker fungerar och vad som kunde tänkas vara aktuellt för oss.

Sedan fick jag okej från skolan och började fiska kontakter. Att vara en finländsk skola är tydligen väldigt (!) attraktivt när det gäller samarbeten, så förslagen formligen vällde in tills vi bestämde oss för ett som verkade seriöst och realistiskt. Vi lämnade in ansökan i början av mars och har försökt att inte tänka för mycket på det fram tills nu i augusti när vi äntligen fick besked. Och det blir av! Hurra! Och oh no! För tillfället känner jag mest skräckblandad förtjusning - det ska bli jätteroligt, men samtidigt blir det onekligen mycket jobb och mycket nytt att sätta sig in i, igen. Häromdagen fick jag inbjudan till ett nätbaserat utbildningstillfälle på finska om byråkratin i samband med projektet. Jag kan tänka mig många andra saker jag hellre ger mig i kast med, om vi säger så...

Men tack och lov har jag ett par peppade och peppande kollegor med mig som flankstöd, och våra partners i de andra länderna verkar alla ha gott om erfarenhet. Så det fixar sig nog, fast jag ibland känner "oh no, vad har jag gått och dragit igång nu..." Hur som helst är jag stolt över att ha åstadkommit det här så här långt, för jag känner mig ofta som en person som inte riktigt får saker till stånd. (Ni vet, typen som plötsligt ligger i sin saccosäck och läser Min Häst när hon egentligen skulle städa rummet. För hon råkade hitta ett gammalt nummer under sängen och då måste den ju läsas... True story, den typen är jag.)

Ja, vi får se vad som händer - en av personerna jag ringde upp och pumpade på information i vintras var noga med att påpeka att det första projektet man deltar i alltid bara är en testomgång, sen blir man så småningom klokare. Det känns lugnande att tänka på - det hör till att inte förstå allt och göra allt rätt på första försöket. Det första som händer är i alla fall att - drumroll - jag och en av mina kolleger får åka på planeringsträff till Irland i november!!! Det skadar ju inte att träffen råkar vara just där, på den gröna ön som jag gått och drömt om att se i flera år... (Sedan att november kanske inte är den mest idealiska tidpunkten att resa dit är en annan sak...) Ja, det var en av sakerna som stressade mig när jag skrev det yra inlägget häromveckan, för ett tag såg träffen på Irland ut att bli redan i början av oktober, prydligt instoppad under de två veckor jag har mellan Göteborg och flytten. Puh! Tack och lov att det blev först mot slutet av november, när vi rimligtvis borde vara inflyttade och installerade i vårt nya hem!


Bilden är från London i maj 2013, när jag fick åka på en kurs för engelskalärare tack vare Comenius/Grundtvig som väl var någon slags föregångare till Erasmus+. Då gick det att ansöka som enskild lärare, vilket passade mig bra då, när jag varvade snuttjobb och inhopp med arbetslösa lov och alltså inte hade någon egentlig arbetsgivare att söka genom... Det var en av mina all time favourite-veckor och min hittills enda erfarenhet av något Erasmusrelaterat. Den enda skillnaden nu är att jag dragit in en massa andra människor i det hela - heh. Bara att hoppas att det var ett bra drag! Håll tummarna!

Inga kommentarer: