Ibland skäms jag lite över hur dålig koll jag har på min näromgivning och hur ofta jag bara håller mig till färdigt upptrampade stigar - i både bokstavlig och bildlig bemärkelse! Jag behöver liksom ha någon som ger mig en spark i baken och säger vart jag ska gå ibland. Denna någon brukar ibland vara min kompis Linda, som har växt upp här i Sandsund och dessutom har föräldrar som är riktiga friskusar och rör sig mycket i skogarna häromkring.
Igår föreslog Linda att vi skulle ta bilen några kilometer och gå ut i skogen vid Sandåsen. Jag kör förbi sandtagen på väg till jobbet varje dag, men jag har liksom inte insett att det finns en massa vägar och stigar däromkring - och en massa sandtag och pottar som inte syns från vägen. Det visste Linda! Det blev en promenad på drygt 8 km som jag absolut inte skulle kunna återskapa (det finns ett riktigt virrvarr av stigar där, men Linda sade också att det inte spelar så stor roll vilken man tar, för man kommer ändå till ungefär samma plats...) Däremot kommer jag absolut att stanna till här på väg från jobbet ibland! Jag kan ju alltid börja med att gå en liten bit och sedan samma väg tillbaka... Det kändes lite som att hitta en skatt att inse att det finns så här vackra omgivningar så nära till!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar