Vi hann se ganska mycket på Bremens tio-i-topp-lista över sevärdheter den där första förmiddagen. Skulle vi ha haft bara en förmiddag på oss hade vi nog trott att vi hunnit se det mesta av det bästa - men vi hade haft fel. Det var i alla fall ett bra sätt att börja! Rådhuset var inplastat och under arbete, men St Roland blickade ut över de förbipasserande, precis som han gjort sedan 1400-talet. De medeltida husen fick mitt tidsperspektiv att vingla till - sedan läste jag att de flesta hade blivit helt eller delvis förstörda under andra världskriget, men rekonstruerats eller byggts efteråt. Men för mig duger rekonstruktioner för att få tidsperspektivet att vingla!
När vi ändå är inne på andra världskriget läste jag att Böttcherstrasse, en kort gatstump som går ut från Marktplatz, bevarades som ett avskräckande exempel på det Hitler ansåg vara degenererad konst - art deco. Det gjorde mig lite glad och jag tänkte konst som motkraft och blablabla. Sedan läste jag lite till och upptäckte att mannen bakom konsten sympatiserade med nazisterna och att den stora guldreliefen ("Lichtbringer") i själva verket var tänkt att symbolisera "the victory of our Führer over the powers of darkness". Så just den här art decon ville ha nazismen, men nazismen ville inte ha art decon. Ungefär så.
Schnoor är ett område med medeltida gator och byggnader, smala gränder och blommor och gulliga hus. (Schnoor betyder då inte snor. Tydligen.) När vi kom dit var det också till brädden fyllt av turister i alla färger och former. Där smälte vi visserligen in fint, men jag lyckades inte riktigt uppskatta kvarterens charm när vi hela tiden fastnade bakom en eller annan turistgrupp... (Jag har heller aldrig lyckats uppskatta Gamla stan i Stockholm riktigt ordentligt, mer än på avstånd. Det blir bara så svårt att bortse från souvenirerna och Turisterna.)
Roligt hade vi ändå - åtminstone de äldre två tredjedelarna av sällskapet. Josef hade ungefär så här roligt:
Ha! Han klagade i alla fall inte, bara blängde. Möjligen på mannen på bilden nedanför som absolut måste klia sig på ryggen precis när jag tog bilden av den coola "Öffentlicher Fernsprecher"-hytten. Jag var så nöjd med bilden ända tills jag såg ryggskrapandet. Nu går det bara inte att bortse från!
Dags för lunch började det i alla fall bli, så här efter vår sightseeing-förmiddag. Vi gick in på nåt slags köpcentrum och hittade helt okej pasta och pizza...
... och Bremens Zentralbibliothek! Jag kunde förstås inte låta bli att gå in en sväng och där (också) fanns - förstås! - stadsmusikanterna. Självklart, Bremens stadsbibliotek kan ju bara inte dissa Bremens stadsmusikanter. När vi steg ut under bar himmel igen hade det precis börjat regna. (Yr.no: told you so!) Det skulle knappt sluta på resten av dagen när det väl börjat, hade vi kollat på morgonen, så vi tog till vårt regnväderskort och tog spårvagnen till Waterfront köpcentrum.
Den här dagen klantade vi oss förresten hela tiden - det är ett under att vi lyckades ta oss utanför kommungränsen på det sättet... Det började med att jag trodde att jag tappat bort min handväska, men bara hade glömt den på hotellrummet. Sedan betalade Matias för mycket för spårvagnen (vi skulle visserligen ha fått ha med oss sex barn på de biljetterna, men kändes ändå lite onödigt...) OCH så tappade jag bort min (tur/retur-)biljett så att jag ändå måste betala på nytt när vi skulle åka tillbaka in till stan. Senare tappade Matias också bort sitt nyckelkort till hotellet och måste be om ett nytt. Några mindre missöden har jag inte ens lagt på minnet fast jag vet att de hände. Ha!
Tja, sen höll vi till bland klädställningar (jag) alternativt Starbucks/utomhus mellan skurarna (Matias och Josef) ett bra tag. Tills vi (jag) var lagom svettig och i stort behov av lite wok och Apfelschorle. Det, och en underbart tidig kväll på hotellet. (Jag vet inte när jag senast badat badkar före det här, men att ha ett lyxigt nyrenoverat hotellbadrum med badkar... det förpliktar!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar