Det hände sig

Nio år! Det är nio år sedan vi väntade nervöst i Betanias källare på att det skulle vara dags att gå upp till alla som väntade i kyrksalen. Nio år sedan vi lovade inför Gud och församlingen att det skulle vara vi. Nio år sedan vi fotades tills våra ansiktsmuskler värkte, nio år sedan en riktig brakfest med Humles lägergård full av människor vi fortfarande tycker om.

Men egentligen är det inte konstigt alls att det gått nio år. Massor har hänt. Massor har vi upplevt. Vi har gått och blivit vuxna, tillsammans.

Bröllopsdagen firade vi med barnfri lunch på Saigon och mjukglass i solen och snålblåsten. Det var trevligt. Skojig omväxling att ibland få avsluta en mening utan att avbrytas. Nu väntar alla ivrigt på den sena kvällsmaten (korv, precis så fancy som det låter) och ingen har någon överskottsenergi att tala om, och inte mycket överskottstålamod heller.

Johannes hjälpte till att ställa i ordning. Han är större nu.

(Ja alltså, jag håller med om att det hade varit logiskt med en bild av de lyckliga tu istället för en lillebror framför en anslagstavla, men jag hittade inga bilder från själva bröllopet på datorn...)