Hemma igen!

Vi är hemma igen! Vi har kört 1942 km och övernattat åtta nätter på sex olika ställen utan tråkiga incidenter. Vi har varit friska och ingen har fått något större nervsammanbrott. Vi har träffat kära vänner, gjort roliga saker varje dag och är ändå inte utmattade nu. Vi är faktiskt inte ens trötta på att resa, utan snarare tvärtom - det var ju just när vi började komma in i rutinen med att knappt ha några rutiner som det började vara dags att tänka på hemresan!

Så om vi är nöjda med vår roadtrip i Sverige? Oh, ja! Om jag kommer att blogga mera om den? Tja, eftersom jag är jag och det här är min blogg... självklart. Speciellt när man gjort mycket roligt under en kort tid tycker jag om att bena ut allting och gå igenom hela resan genom att skriva om den. Måste bara få in alla bilder på datorn först...

Tills dess - så här såg vår reseplan ut:
Dag 1: Transportsträcka ner till Åbo, sov på Viking Grace
Dag 2: En dag i Stockholm, övernattning i lägenhet i Midsommarkransen
Dag 3: Ännu en dag i Stockholm, och en natt till i samma mysiga lägenhet
Dag 4: Avfärd ner mot Vimmerby via Nyköping och Norrköping, övernattning i Vimmerby
Dag 5: Astrid Lindgrens värld, och sedan vidare söderut mot Vrigstad
Dag 6: Bröllop! Övernattade en natt till i Vrigstad
Dag 7: Brunch i Vrigstad och sedan en dag på vägarna: Jönköping-Gränna-Vadstena-Södertälje
Dag 8: En sista dag i Stockholm, sedan med Viking Amorella över till Åbo
Dag 9: Hemåt! Ja, det är alltså idag det.

Lila juni

Packar och är lika oförstående som alltid inför det faktum att jag alltid gör det KVÄLLEN före resa, istället för... till exempel dagtid? Vad är det för fel på dagtid? Ett mysterium jag kanske kommer underfund med när jag blir stor.

Syrenerna har förresten börjat blomma. Nu. Hur stor är chansen att de inte är helt utblommade när vi kommer hem igen? Nä, jag tänkte väl det. Jag som var eld och lågor över att vi har så mycket syrener på gården, och så åker jag helt otacksamt iväg just när de gör vad de gör bäst.

(Och att gräslöken blommar vet jag inte ens om det är bra... borde man knipsa bort blommorna för att få så mycket gräslök som möjligt kanske? Men vackra är de!)

Jag inser förresten att jag har haft väldigt mycket blombilder i mina inlägg på sistone. Men what to do? Det är försommar, det blommar överallt!

Inför

Jo, vi ska ju snart iväg på bilsemester i Sverige.
Jo, vi har ju haft sjuk (pun intended) otur med diverse sjukdomar de senaste månaderna.
Jo, jag har förstås varit lite orolig för att nån i familjen ska bli sjuk nu till resan, med tanke på vårt oflyt det här året.

Men så har jag också tänkt att det faktiskt är ganska osannolikt att nån sjuka skulle komma i vägen den här gången också. Tills Edvin vaknade imorse och sömnigt sa "ja tjoj ja måst spy". Näe. Näe! Fast det gjorde han inte, han bara sov bort hela förmiddagen, blek och matt. Sen vaknade han lagom till lunch och var hungrig som en varg. Lassade in fisksoppa och bröd, och sen var energin på topp igen. Lite trött igen på eftermiddagen, men annars verkar han vara i skick.

Alltså va? Vad var det där? Är det meningen vi ska vara oroliga för att någon annan ska bli sjuk nu då? Ska vi inte packa i lugn och ro och helhjärtat se fram emot den här resan? Jag ville så gärna se fram emot den utan att räkna med baciller. Jag börjar bli så hemskt trött på baciller. Om det nu var en sån, vi hoppas på att det var... något annat. Något som försvinner illa kvickt och inte besvärar en levande själ igen.

Håll tummarna för oss!

Sommardagar

 

Sommarvärme, solkräm och blommande träd och buskar. Ett hus som blir rörigt mycket snabbare än någon hinner städa. Sol som varvas med ett skönt regn som barnen springer ute i utan kläder. En lång lista över Saker Som Bör Göras, men en både behaglig och lite frustrerande sommarlovslångsamhet som tagit plats i mitt huvud. Oro, men också tacksamhet. En lång roadtrip som väntar tillsammans med barn som är harmoniska då och då, men absolut inte förutsägbara. Rabarberpaj och bärkräm och hämtpizza och vattenmelon.

Sommar. Jag är så tacksam för att den är här!

(Matias foto)

Energinivåerna stiger!

Jag kände så väl igen mig i det som Linn Jung skrev här; jag var också kisset på trappan ett tag. Efter det jag skrev om här och här kom baksmällan så fort jag tillät mig slappna av. Den lediga torsdagen? Energinivåer på minus, två timmars tupplur i misstag. Fredagskvällen? Energinivåer på minus, en kamp för att hålla mig vaken till läggdags. Lördagseftermiddagen? Energinivåer på minus, och det som kunde ha varit många produktiva, aktiva timmar mellan skolavslutning och personalmiddag på kvällen blev mest en gråseg gröt utan minsta lilla glädjeskutt för sommarlovet. (Men lagom tills middagen på Pavis gav jag mig själv en mental örfil och hade en riktigt bra kväll!)

Egentligen var det först igår jag började känna mig som folk, och först idag jag känner mig tillräckligt energisk för att ha lust att göra saker. Skön känsla, att göra comeback som människa!

Sommarlovet hittills har inte alls varit dumt. Igår blev det en söndag på försommarvackra Stennabba, där vi fick mat, beundrade äppelblommen och norpade rabarberplantor. Och - förstås - blötte ner oss i trädgårdsdammen. Eller åtminstone vissa av oss. Trädgårdsdamm alltså! Totalt oemotståndligt om man är i rätt ålder.

Och idag? Matias jobbar ännu i början av veckan, och barnen får vara med fammo ett par timmar, så nu sitter jag här och undrar om jag borde hinna göra någon nytta innan de ska hämtas eller om det är lika bra att slappa lite till... tough choice! Vilket det än blir, så var ett par timmar på egen hand  verkligen det skönaste som kunde hända just nu.

Every new beginning comes from some other beginning's end

Den senaste veckan har varit omvälvande på många sätt. Edvin har haft sina sista dagar hos dagmamman där han lekt och lärt sig finska (!) i två år. Arvid har haft sina sista dagar på förskolan, där han har trivts och utvecklats i två år (två år, eftersom han gick i en dagisgrupp i förskolan ifjol) och nu är det skolväska, lektioner och läxor som väntar. Själv har jag med en massiv blandning av känslor tömt mitt skrivbord, avslutat läsåret och försökt låta bli att kalkylera hur stor sannolikheten för att jag kunde ha fått fortsätta hade varit om inte. Om jag inte hade haft andra planer för hösten. Bra planer, men andra. Välj något bra, välj bort något annat som kunde ha varit.

En eftermiddag i början av veckan blev den så påtaglig, den här känslan av förändring, att jag nästan anade katastrof i luften. Jag backade försiktigt, försiktigt på förskolans parkering och var säker på att det fanns ett osynligt barn nånstans bakom bilen. Det ilade i magen när jag lät barnen gå medan jag körde bilen de 200 metrarna hem. Hade det varit en film skulle musiken ha varit nästan löjligt dramatisk.

Men så slog det mig - det var inte katastrof jag kände, utan det var uppbrott. Uppbrott från vår vardagstillvaro sedan augusti, en tillvaro som varit slitsam på många sätt, men väldigt bra på många andra. Nu ska vi samtidigt lämna flera av de bästa pusselbitarna, och det är självklart att det känns. Sommarlov ska bli härligt, men det är ju inte bara det - jag vet inte ens när jag ska jobba igen. Eller var. Eller hur. Eller överhuvudtaget med vad. Det borde kanske inte spela roll, men det gör det. Jag behöver lite tid att vänja mig med tanken.

Men att den lilla personen jag hoppas få lära känna i höst sparkade så hårt att min blommiga klänning skakade på skolavslutningen - det påminde mig om varför det kommer att vara värt det.

(Och som vanligt associerar jag till 90-talslåtar med text som lite vagt har att göra med min tankegång - rubriken är från Semisonics Closing time. Nån som gjorde kopplingen av sig själv? Guldstjärna isf!)

Just nu

Åh. Sitter och hänger framför datorn som en ballong som det gått hål i. De senaste dagarna (veckorna egentligen) har varit så händelserika att det egentligen inte är riktigt klokt. Många roliga saker, och också rätt mycket slit - provrättning, betyg och sena kvällar. Jobbet som är just det jag vill ha, men som slukar ganska mycket tid och energi vissa perioder.

Men nu. Nu är det plötsligt onsdagskväll och imorgon kommer en ledig dag som jag knappt har räknat med. Liksom, varifrån kom den nu plötsligt? Inte har vi några planer heller (hurra, hurra, hurra!) så vi måste väl... ta det lugnt? Sen en arbetsdag med lätt skolbiblioteksjobb + skrivbordstömning, en dag skolavslutning, och sen... sommarlov. På gott och ont, men jag gillar tanken på att kunna slänga mig på sängen med en bok lite oftare. Och ta det lugnt på morgnarna. Och inte behöva förklara för mina barn varför jag stänger in mig i arbetsrummet med mina pappershögar mest hela tiden.

Eftersom jag inte brukar lägga upp bilder på folk utanför familjen utan lov är det här i stort sett det enda bildmaterial jag har att komma med från de senaste dagarna...

Detta har alltså hänt:
1. Syster Amanda har haft dimission och examenskalas. Hurra för henne!
2. Arvid har haft förskoleavslutning och fått sin betygsbok under högtidliga former. Hurra för honom!
3. Tintin har hittats igen efter en dryg vecka på vift - av samma snälla före detta granne som i höstas. Han är trött och slak, men verkar annars må bra. Hurra för hans hemkomst!
4. Jag har kämpat mig igenom läsårets sista prov, inlämningsuppgifter och vitsord. Hurra för mig!
5. Jag har börjat tömma mitt skrivbord på jobbet och försökt låta bli att bli sentimental alternativt få panik över att jag inte vet vad som väntar efter mammaledigheten.
6. Ja, och så har jag börjat sommarjobba också... visst, visst, skratta åt mig bara. Jag VET att jag är urusel på att sålla bort saker. Och sen är jag förvånad över att jag har fullt upp. Men det är faktiskt bara sju onsdagskvällar det handlar om, och det är en engelskakurs som hittills (ikväll) varit riktigt trevlig, och inte heller verkar kräva så mycket jobb som jag trodde ett tag.

Och nu... låter det helt fantastiskt med en varm dusch, ett nytt avsnitt Grey's Anathomy och smörpopcorn.

Summering av dagen

Det jag borde ha gjort idag: Jobbat häcken av mig för att hinna med allt som måste hinnas med före tisdag, som är deadline för periodvitsorden. Punkt slut, absolut inget annat.

Det jag har gjort idag: Gått på Amandas dimission, bjudit hit svärföräldrarna på en trevlig kväll (med god mat som inte tillreddes av mig), bokat hotell i Barcelona samt lyssnat på barnaröster som varit upprörda över än det enda, än det andra. Just ja, och däremellan jobbat lite också.

Så vad händer nu? Tja, att jag kommer att leta i frysen efter något svalkande och sedan sätta igång med nästa provhög låter som en ganska kvalificerad gissning.

Försommarkväll

Man tycker ju att jag kunde ha tänkt ut det lite tidigare än kl 10 på kvällen, att det faktiskt går att lägga sig i trädgårdsgungan istället för att gå här inne och svettas och sura för att det är för varmt att göra nåt. Tänker tydligen lite långsamt ibland. Men ändå - det fantastiska i att kunna lägga sig där ute och njuta av svalkan den tiden på kvällen! I maj! Åh, det känns som en liten kompensation för den slitiga vintern, och det tackar jag för. (Även om jag surade och svettades här inne ett tag.)

Och trädgårdsgungan, den är världens bästa födelsedagspresent från mig till Matias i somras. Helt och totalt, absolut fullständigt utan baktankar för egen del. För just så ädel är jag!

Försommar med praktmage

Får jag klaga lite?

Just nu känner jag mig så galet tung och trött, och får just ingenting gjort när jag kommer hem på kvällarna. Visst, jag har väl uträttat ganska lite på kvällarna i stort sett sen januari, men de senaste veckorna har jag ändå varit mer energisk. Inte nu. Vet inte om jag ska skylla på värmen, smygpollenallergi (även om jag inte har så stora besvär brukar jag bli trött av pollen och gräsblomning), fullspäckade arbetsdagar eller helt enkelt den allt mer uppenbara magen. Eller ska vi säga... en mix av samtliga ovanstående?

Vad det nu än är, känns det helt okej med sommarlov och mer lediga dagar så småningom. Har liksom känts av på sista tiden att det inte är bara bra att springa upp- och nerför trappor bärandes på boktravar, surfplattor och pappershögar. För att inte tala om hur irriterande det är att jag blir andfådd för minsta lilla! Glömmer jag ett litet häfte nere i arbetsrummet skulle jag behöva fem minuters återhämtning innan jag kan tala utan flåsa... och det är lite opraktiskt när man har en hel klass framför sig. Då improviserar jag hellre lite och klarar mig utan det där Viktiga som jag hade glömt efter mig. Puh!

Annars är det ganska kul att vara gravid just nu. Jo, faktiskt! Det sparkar och knölar och när jag sitter på ett lärarmöte eller hemma vid köksbordet och rättar prov är det riktigt roligt att få umgås lite med mitt yngsta barn. 

Och dessutom. Dessutom har det blivit sommar! Idag hade brudspireorna börjat blomma när jag kom hem; ormbunkarna vid lekstugan är nästan en halvmeter höga fast de knappt fanns sist jag kollade; brustna hjärtan växer så det nästan går att se med blotta ögat. Och när jag sett för mycket av de här väggarna går jag ut, och värmen och grönskan och hela världen känns... ganska snäll och mjuk.