Det här var 2011, första halvan

Januari

Midvinternattens köld var hård, och snön bara föll och föll. Det gjorde oss ingenting. Matias tog ut sin pappamånad (månaden som alltså består av sex veckor) i början av terminen och jag begav mig lyckligt ut i arbetslivet. Jag höll en svenskakurs för musikstuderande i januari-februari och däremellan vikarierade jag i diverse skolor och fortsatte skriva för Mst. Jag var också med och planerade både Humlefestival och baptistkonferens. Rörigt, men mest roligt. I januari 2011 hade vi fortfarande en liten baby - på ett år är det utan jämförelse Edvin som förändrats mest. Han lärde sig stå och ta ett steg eller två. Arvid fortsatte i sin älskade dagklubb efter jullovet. Edvin fick vattkopporna överstökade utan större dramatik.


Februari

Arvid tog över vattkopporna och led betydligt mer av dem. Praktiskt i alla fall att Matias var pappaledig... I februari vikarierade jag en gymnasielärare i den lyckliga staden och slängdes rakt in i studentskrivningsspänningen. Vintern var vacker. I slutet av månaden blev det sportlov och vi åkte iväg till Norrland. På väg till Anders & Ylva i Norrfjärden gjorde vi en avstickare till snöslottet i Kemi, där vi frös och fascinerades. Väl framme hann vi både till Piteå och Luleå, men framför allt åkte vi pulka, åt gott och såg på film med våra snälla värdar.


Mars

Efter fastlagsbullar, norrsken och ännu mer pulkåkning avslutade vi vår sportlovsresa och åkte hem för att fira Edvins ettårsdag. På sin födelsedag började han gå några steg, som snabbt blev fler. Direkt efter sportlovet dök jag rakt in i mitt nya jobb, ett längre vikariat på mitt gamla högstadium. Jag hade knappt hunnit planera något på förhand och visste inte riktigt vad jag sysslade med, men jag trivdes. Matias hade gått tillbaka till jobbet, men istället hittade vi toppenbarnvakten Maria, som skötte barnen här hemma fram till sommaren. Syster Hanna och Andreas kom från sin Australienresa och berättade något spännande. Vårvintern var ljus och vacker, men vi började vara trötta på all snö och kyla efter en lång vinter.

April

Våren närmade sig, och det var på tiden! Jag hade bestämt mig för att köpa en ny cykel till sommaren och spanade ivrigt efter den perfekta. Efter att ha sökt i tre städer hittade jag den - det var sist och slutligen den första jag provcyklade... Jag lade in en beställning och väntade otåligt. Jobbet fortsatte och jag började ha lite koll på vad jag gjorde. Resten av skolan (närmast byggnaden, då) var däremot lite oberäknelig på grund av ombyggnader och renoveringar. Vi hann till exempel flytta in i ett splitternytt lärarrum efter påsken. Stilla veckan och påsken var sådär - vi var magsjuka en i taget och blev friska lagom tills det blev vardag igen. Bättre påskar har jag haft, men Arvid fick i alla fall gå påskhäxa och tyckte det var roligt.


Maj
Maj inleddes som den ska: med en rejäl första maj-picknick, den här gången i Esse. Min cykel anlände och jag blev förtjust. Världen grönskade. Matias åkte på en arbetsresa till Göteborg. Innan terminen slutade fick jag reda på att mitt vikariat fortsatte ända till början av oktober - och det kändes genast mycket roligare att avsluta för sommaren. Arvid hade dagklubbsavslutning och sade hejdå till treårsgruppen i Bonäs, där han hade trivts hela året. Arvid fick en sandlåda som tidig födelsedagspresent.


Juni
Sommarlov! Vilken lyx med två lärare i familjen - åtminstone den här årstiden. För att sparka igång sommaren lånade vi svärföräldrarnas husvagn och körde iväg till Seitseminen nationalpark och Tammerfors för en minisemester mitt i värmeböljan. Husvagnssemester är nog inte riktigt min grej, men cykelturerna i Seitseminen och sommarvimlet i Tammerfors var toppen. Sommarens första (kalla) dopp på campingen i Nokia! Arvid fyllde fyra år med buller och bång, och sedan var det baptistkonferens på härliga Humle. Vi såg på ett hus som vi hade svårt att släppa fast vi förstod att ett sånt renoveringsobjekt inte är för oss.

Finn ett fel

La dolce vita

Den här dagen har varit så lyxig att jag nästan skäms. För lite mer borde man väl kämpa, lida och slita? Det har vi inte gjort idag. Istället lämnade vi barnen med deras fammo och faffa och körde till Vasa och levde det goda livet. Ett par reafynd, god mat på Amarillo och till sist Hemsång på Wasa Teater.* Reafynden är fynd, maten var en en glädje, men bäst av allt var teatern.

Vi tror (?) inte att vi varit på teater (i Vasa) sedan vi flyttade därifrån, och det märktes. Jag sög i mig detaljer med halvöppen mun, hoppade till av (det mycket förutsägbara) pistolskottet och gungade med till musiken. Mer teater till folket! Men jag tror faktiskt att Hemsång var en mycket bra föreställning också, speciellt om man är svag för historiska miljöer med lokal anknytning. Och bra berättelser förstås. Däremot störde det mig att vi ibland hörde musik från Pleppo-föreställningen på studioscenen under oss. Pleppo i all ära (den föreställningen finns också i våra planer), men på teater går man för att stiga in i den bubbla som föreställningen skapar. Resten av världen lämnar man utanför, och den är inte välkommen in - inte ens som svaga musikslingor genom golvet.

Och min make köpte en låda med legotakbitar, den hittade han i den sjunde affären han letade i. Nu har han öppnat den för att testa. Utan minsta tillstymmelse till att använda barnen som svepskäl...


* Två föreställningar kvar - imorgon och i övermorgon, så skynda, skynda...

Syre i hjärnan

Efter att ha sett ett par ganska spektakulära bilder av stormen ångrade jag lite att vi var för lata för att bege oss ut igår. Å andra sidan tror jag blåsten var av en barnvänligare sort idag, när vi faktiskt kom oss iväg till Fäboda. Vattenståndet var lägre och blåsten mildare, men det var ändå ganska häftigt. Och så vackert! Jag saknar faktiskt inte alls snön, inte så länge det ändå är så ljust som det varit i julhelgen. Tyvärr blev vår utflykt ganska kort, för vi blev hungrigare än vad som kunde avhjälpas med russinen och pepparkakorna vi hade med oss, och dessutom frös Edvin så han blev blå - bokstavligt talat. Underbart är kort. Vi fick i alla fall frisk luft och naturskönhet så vi klarade oss ett tag.

Jag har det bra, här mellan jul och nyår

Julen är fin, och för det mesta njuter jag av den. Men den gör mig samtidigt nervös. Allt mys, allt det högtidliga, fina, lyckliga som förväntas. Det är så mycket som kan bli fel, eller bara inte tillräckligt bra. Och jag vet inte vem som det är som förväntar sig allt det där, men det gör mig ändå nervös.

Mellandagarna däremot är en av mina favorittider på året. Det är vardagar, men lediga och extra trevliga. Granen står kvar och hyacinterna doftar ännu. Skåpen är fulla av konfekt och det finns julklappar att läsa, spela och värma fötterna med. Man kan glida runt hemma i mjukiskläder, men det är helt okej att springa ärenden eller gå i affärer och klämma på reaplagg. Man kan träffa vänner som är hemma över jul, man kan ta sovmorgnar och man kan ligga i soffan och se skamligt många filmer. Det får man, resten av det här året. Allt nyttigt man gör är bara på plus. (Utom att natta barn, det är både nödvändigt och en utmaning för en mors tålamod så här efter julhelgen.)

Idag har jag varit till tandläkaren med Arvid, men vi har också fått spontanbesök av långväga vänner och suttit och lekt, lekt, lekt med barnen och deras julklappar. Nu börjar det vara dags för konfekten och filmen. Eller julklappsspelet.

Julen 2011

Julens...

NERVER PÅ HELSPÄNN: Arvids hela veckan före jul. Det har vi inte upplevt förr, men nu är han tydligen så stor att han vet exakt varför julen är så spännande. Allt kalenderprat har gjort oss lite utmattade, men samtidigt har all hans förväntan smittat av sig på oss tråkiga vuxna.

GODASTE: Lax och syster Jennys tsatsiki på julbordet i Purmo på juldagen.

NÄSTGODASTE: Avocadon på svärmors julbord på julafton. Jag skulle kunna äta avocado hela julen.

FÖRESTÄLLNING: Stilla natt i Zion - pappa föreställde Josef Mohr som skrev texten till (sången) Stilla natt, syster Hanna med man och barn föreställde den heliga familjen.

LOW: När jag började må visset och gick hem mitt i Stilla natt. Tacksamt nog ett tillfälligt skov. (Och nej, det här var ingen diskret gravidantydning, jag lovar.)

HITTILLS MEST ANVÄNDA JULKLAPP (kategori vuxna): Blokus

HITTILLS MEST ANVÄNDA JULKLAPP (kategori barn): Bussen som Edvin fick och Arvid älskar. Och "duplobrandmansdumpern" (enligt Arvid är det en sån).

MÄRKLIGASTE: Vädret - det påminde mera om påsk än jul. Och en väldigt blåsig påsk också.

BÄSTA: Mina syskon, vad vore väl en jul utan dem?

AHA: Man ska tydligen koka kola på gammal grädde. Sånt lär de sig på konditorlinjen.

MINSTA TOMTENISSE: Systerson Joar, sötast också.

IMPROVISATION: Pappa/moffa som snabbt tillverkade ett skägg (av vad vet jag inte, men jag har för mig att någon docka på skulla kan ha mist håret) när det inte fanns någon tomtemask att uppbringa.

KALAS: Julkalas i Kisor. Det är bra typer jag är släkt med!

ROLIGASTE: Hunden Vincent som febrilt börjar leta när Hanna frågar av Edvin "Vann e Vincent?"

LATASTE: Annandag jul i Purmo, äntligen med tid för att läsa bok, gå på långpromenad och spela julklappsspel.

BARNDOMSMINNE: Doften av hyacint. Av någon anledning trillar jag rakt tillbaka i en av alla julaftnar vid fammos och faffas när jag känner den. Varje gång.

JULPYNT: Vår fina gran, den första fullstora vi har själva. Jag blir redan lite ledsen när jag tänker på tjugondag knut.

EFTERSMAK: Mycket god. Med en biton av utmattning hos familjens yngre medlemmar.

Och till sist, julens MEST FÖRVÅNADE: Undertecknad när jag läser den här listan. Jag, som inte räknar mig som någon stor julnörd, låter väldigt... julnördig. Sentimental till och med. Oj.

(Eller förresten - julens lataste är kanske jag, som bloggar i listform istället för att belasta min hjärna med att tänka ut hela meningar.)

God jul!

Giv mig ej glans, ej guld,
ej prakt i signad juletid.
Giv mig Guds ära änglavakt och över jorden frid.
Giv mig en fest som gläder mest,
den konung jag har bett till gäst!
Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt,
giv mig en änglavakt! 

Giv mig ett hem på fosterjord,
en gran med barn i ring,
en kväll i ljus med Herrens ord
och mörker där omkring!
Giv mig ett bo med samvetsro,
med glad förtröstan, hopp och tro!
Giv mig ett hem på fosterjord
och ljus av Herrens ord! 

Till hög, till låg, till rik, till arm,
kom, helga julefrid!
Kom barnaglad, kom hjärtevarm
i världens vintertid!
Du ende, som ej skiftar om, 
min Herre och min konung, kom!
Till hög, till låg, till rik, till arm kom glad och hjärtevarm!

Zacharias Topelius

Passa på-säsongen

I förra inlägget hade jag tråkigt. Idag är lite småtråkig vardag igen. Men däremellan har passa på-säsongen (även kallad julen) kört igång. Se bara, massor av bra saker:

Onsdag
Ut på en bit mat med två eminenta damer, varav ingen bor i Överpurmo längre.

Torsdag
Dagklubbsjulfest. Arvid bara strålade.

Fredag
Först vikariat på min systers gamla jobb - aldrig förr har jag hört ett unisont lärarrum bli helt förtjust över hur mycket jag och min syster liknar (och låter som) varandra. Några elever tyckte samma sak. Det var ganska underhållande. Sedan till Vasa med pappa på julshopping och, framför allt, hämta syster Amanda från flyget. Pappas julklappspåsar fyllde hela bakluckan. Själv lyckades jag inte lika bra, men trevligt var det ändå. Extrabonus att min Närpesfaster råkade gå förbi när vi satt på Kotipizza i Rewell och satte sig för att språka med oss en stund.

Lördag
Jag sov över i Överpurmo och tyckte det var helt fantastiskt att sova i ett eget rum ända tills Amandas telefon (i rummet bredvid) ringde närmare tio. Julgransjakt med lillebror på hans fyrhjuling och gospelkonsert i stan på kvällen.

Söndag
Bästa lillkusinen Joars barnvälsignelse i Hirvlax. Trevligt, trevligt och sedan goda grillade smörgåsar här hemma för att avrunda helgen.

Nu är jag bara lite orolig för att det helt plötsligt ska bli jul på riktigt utan att jag kommer ihåg att göra något alls åt det. Typ ta in granen som står på terrassen.

Varning för tråk

Idag jobbar jag hemma. Språkgranskning. Barnen hos dagmamman. Man kunde ju tro att det är helt galet mysigt att sitta ensam hemma i soffhörnet och språkgranska lite med ullsockor på fötterna.

Det är det inte. Det är helt galet tråkigt och den här texten tar aldrig slut (och när den gör det, har jag två till på lager) och min rygg trivs inte i sittande läge länge till. Och jag har öppnat och ätit upp alla luckor i chokladkalendern som jag vann på snabblotteri och gömde i handduksskåpet eftersom jag av princip är emot chokladkalendrar. Sådeså. Nu har jag avreagerat mig. Nu ska jag koka te och fortsätta.

Bugg

Bloggen funkar inte riktigt som den ska idag och jag får en klump i magen. Snälla blogg, uppför dig ordentligt imorgon. Snällasnällasnälla. Och det påminner mig om att jag ju har tänkt printa ut min blogg så jag har den på papper. Helst i ett brandsäkert kassaskåp. Om jag bara skulle orka.

En märklig sak hände förresten idag. Jag storhandlade på Prisma, gick förbi simdräkterna och drabbades av lust att köpa simdräkt. Jag har behövt en respektabel simdräkt hur länge som helst, men när har man nu egentligen lust att prova simdräkt? Idag tydligen. Härmed äger jag en respektabel svart Speedo. Den får så lov att hålla länge, för såna här infall får jag inte varje decennium.