Julen 2011

Julens...

NERVER PÅ HELSPÄNN: Arvids hela veckan före jul. Det har vi inte upplevt förr, men nu är han tydligen så stor att han vet exakt varför julen är så spännande. Allt kalenderprat har gjort oss lite utmattade, men samtidigt har all hans förväntan smittat av sig på oss tråkiga vuxna.

GODASTE: Lax och syster Jennys tsatsiki på julbordet i Purmo på juldagen.

NÄSTGODASTE: Avocadon på svärmors julbord på julafton. Jag skulle kunna äta avocado hela julen.

FÖRESTÄLLNING: Stilla natt i Zion - pappa föreställde Josef Mohr som skrev texten till (sången) Stilla natt, syster Hanna med man och barn föreställde den heliga familjen.

LOW: När jag började må visset och gick hem mitt i Stilla natt. Tacksamt nog ett tillfälligt skov. (Och nej, det här var ingen diskret gravidantydning, jag lovar.)

HITTILLS MEST ANVÄNDA JULKLAPP (kategori vuxna): Blokus

HITTILLS MEST ANVÄNDA JULKLAPP (kategori barn): Bussen som Edvin fick och Arvid älskar. Och "duplobrandmansdumpern" (enligt Arvid är det en sån).

MÄRKLIGASTE: Vädret - det påminde mera om påsk än jul. Och en väldigt blåsig påsk också.

BÄSTA: Mina syskon, vad vore väl en jul utan dem?

AHA: Man ska tydligen koka kola på gammal grädde. Sånt lär de sig på konditorlinjen.

MINSTA TOMTENISSE: Systerson Joar, sötast också.

IMPROVISATION: Pappa/moffa som snabbt tillverkade ett skägg (av vad vet jag inte, men jag har för mig att någon docka på skulla kan ha mist håret) när det inte fanns någon tomtemask att uppbringa.

KALAS: Julkalas i Kisor. Det är bra typer jag är släkt med!

ROLIGASTE: Hunden Vincent som febrilt börjar leta när Hanna frågar av Edvin "Vann e Vincent?"

LATASTE: Annandag jul i Purmo, äntligen med tid för att läsa bok, gå på långpromenad och spela julklappsspel.

BARNDOMSMINNE: Doften av hyacint. Av någon anledning trillar jag rakt tillbaka i en av alla julaftnar vid fammos och faffas när jag känner den. Varje gång.

JULPYNT: Vår fina gran, den första fullstora vi har själva. Jag blir redan lite ledsen när jag tänker på tjugondag knut.

EFTERSMAK: Mycket god. Med en biton av utmattning hos familjens yngre medlemmar.

Och till sist, julens MEST FÖRVÅNADE: Undertecknad när jag läser den här listan. Jag, som inte räknar mig som någon stor julnörd, låter väldigt... julnördig. Sentimental till och med. Oj.

(Eller förresten - julens lataste är kanske jag, som bloggar i listform istället för att belasta min hjärna med att tänka ut hela meningar.)