fant, jaff...

Vår lille kille är så stor. Inte nog med att det är gammal skåpmat att vara ensam i parken, nu ska han på utflykt utan oss också. Idag hade de tydligen talat om morgondagens utfärd i parken, för när han kom hem kunde han berätta om att tanterna och barnen ska iväg med en lång buss. Vart? Jo, de ska se på djur. Vilka djur? Noonna du (stora djur). Jasså, vilka då? Fant, jaff... Då blev jag lite orolig för eventuell besvikelse imorgon; visserligen vet jag inte vilka djur de har på bondgården i Staraby, men jag är rätt säker på att de inte har elefanter och giraffer... Men vem vet, det är mycket jag inte vet om Staraby!

(Bilden är åtminstone inte från Staraby, den är från Kolmården...)

Infall

Nu vill jag lära mig virka. Jag kan virka en lång, lång tråd, men det får vara svårare än så. Hur gör jag nu då?

Samtal mellan mig själv och mig själv

- Alltså har jag slutat blogga eller?
- Näe.
- Men varför kommer det aldrig några uppdateringar då?
- Veit int.
- Menar jag faktiskt att jag inte har nåt att skriva om?
- He har jag väl.
- Så vad är problemet?
- Int veit jag riktigt.
- Gaah, ibland är det som att prata med en korkad fjortis att försöka diskutera med mig!
- Jaja, jag ska. Snart.

Happy vappy

Vi har flera ton bilder på datorn, men jag hittar inte en enda som är tagen på vappen. That just can't be right. (Antecknas på min lista över saker jag ogillar: felinställda datum i kameror.) Istället önskar jag glada vappen med en malplacerad liten tomte! Han var faktiskt lika feltajmad när vi träffade honom, för han bor i en liten julbutik i Amsterdam som vi förirrade oss in i mitt i soligaste juli för några år sedan... han måste vara van vid att vara rätt man på fel tidpunkt, stackaren. Men han verkar ju vara optimist ändå!

Här firas det mycket lugnt, men jag tröstar mig med att vädret ändå inte skulle vara mycket att vifta med sin studentmössa i. Vi har åtminstone ballonger i köksfönstret och plättar (vappenplättar?) i magen, och film väntar så fort minst en son somnat. Det funkar!

He byris nu

För några dagar sen:
- Minna ha ege fon jinga jammo...

Nu är det dags! Jag trodde det skulle dröja lite längre, men tydligen inte... Arvid vill ha egen telefon. Själv fick jag min första egna telefon som studentpresent. Det kan jag berätta för Arvid och Edvin sen så får de tycka att jag är riktigt, riktigt gammal... "När mamma var liten, då hade hon ingen egen telefon. Och de blandade bark i brödet och bodde i en grotta och gjorde upp eld med pinnar."

Pilates

Efterlyses: en uppsättning fungerande magmuskler! Jag verkar ha tappat bort mina, fast jag är säker på att jag hade dem nån gång förra sommaren...

Kom precis hem från mitt första träningspass på x antal månader, och det kändes bra! Det var pilates, och jag tränade minst halva tiden... Jag hade med mig Edvin, och han sov exemplariskt den första halvtimmen, men den andra var lite ostadigare med ett par amningspauser och lite gungande och vaggande... Men jag är nöjd; en halvtimme plus lite till är bättre än ingen halvtimme alls! Jag har testat pilates förr, men även om jag tycker om pilatesdelarna i Bodybalance har jag tyckt att en helt pass pilates blir för långsamt. Men just nu, med borttappade magmuskler och allt, är det perfekt för mig. Just nu tränar jag inte direkt för att komma i toppform, utan mer för att överhuvudtaget hitta min kropp igen, och för det tror jag pilates är idealiskt. Synd bara att det här var mitt första pass och det nästsista före sommarlovet...

Arvid har rätt, månen har fel?

Hurra, jag har en kritiskt tänkande son! Men ikväll tog han sig kanske ändå vatten över huvudet, när han började ifrågasätta himlakropparnas kretslopp. När vi kom hem syntes både solen och månen samtidigt. När jag visade honom att båda två syntes började han protestera upprört: månen ska vara framme när det är mörkt! "När det är mörkt ute och vi sover, då ska månen vara på..."

Milda vindar i Sandsund

Har jag nämnt att det är vår? Och att det gör mig ganska glad? Det är konstigt, när man ser på vårbilder ser det så trist ut: grått och dammigt och kala träd. Men när man är mitt uppe i den är det så härligt... Edvin och jag var ute på långpromenad och gillade våren lite idag. Och jag börjar inse att det hänt något med Sandsund. Eller kanske med oss. För vi har börjat trivas här! Det är fortfarande inte mitt drömområde, men jag börjar förstå mig på det. Det är inte så illa. (Nu återstår bara att se om jag fortfarande tycker så till gråhösten.)

Nu tänker jag hur som helst trivas och hänga tvätt på terassen!

Min bästa brevvän

Alltså, är det någon annan här som får brev från Lokalförsäkring hela tiden? Alltså hela tiden? De måste gilla mig. Men kanske inte, för om de skulle gilla mig skulle jag inte få nya räkningar var och varannan dag. Men i vintras fick jag faktiskt ett meddelande om återbetalning, och det var ju gulligt.

Samlar vuxenpoäng gör jag ju, med varje brev som kommer. Försäkring för ett barn, försäkring för ett barn till, försäkring för bilen, försäkring för - ja, katten är oförsäkrad. Stackarn.

Bra

Ögonblicksbild från för en stund sedan:

Ensam hemma med Edvin. Edvin sover gott i vagnen. Jag sitter bekvämt i en fåtölj jag släpat ut på terassen. Solen bränner i ansiktet och fåglarna sjunger. En nässelfjäril sätter sig på pappren jag sitter och jobbar med. Jag går in och hämtar glass.

Kan man låta bli att tycka om våren!?