Idag har jag använt min lediga fredag till att jobba, sådär på tal om det lugnare tempot. Det är inte så illa som det låter, för faktum är att det var precis det jag ville med mina lediga fredagar - en chans att hinna jobba undan i lugn och ro och kanske slippa en del helgjobb. Den här gången var det framför allt en sak som måste avslutas, nämligen mellanrapporten för vårt Erasmusprojekt. Den har jag faktiskt hållit på med till och från i flera veckor - förutom att jag dessutom tjuvstartade med den redan i somras. Respekt till alla som håller på med EU-byråkrati i större skala... Men nu är den klar! Dels känner jag en inte så oansenlig nervositet för att jag ska ha missat någon jätteviktig punkt, dels är jag så självbelåten att jag kunde ha dansat en liten glädjedans mitt i lärarrummet när jag tryckte på "submit". Så nöjd! Och nästa gång jag ska redovisa ett projekt kommer det förhoppningsvis att gå väldigt mycket enklare, nu när jag vet hur det ska göras.
Och värt besväret är det alla gånger - bara en sån sak som att vi ska få programmet för Madeiraträffen i början av nästa vecka gjorde det lätt att svälja mina klagovisor när jag försökte fatta hur rapporteringssajten funkade... Bara en månad kvar till nästa Erasmusäventyr nu, ser så mycket fram emot det!
För att fira den inlämnade rapporten tänkte jag plocka fram ett oskrivet blogginlägg som stört mig i flera månader - det sista inlägget om Irlandsresan ifjol höstas! Jag bloggade fram till slutet på Erasmusträffen, men sedan lämnade den sista biten. Mycket störande, så nu tänkte jag åtgärda det!
Irland tog verkligen en bit av mitt hjärta. Det är ju för det mesta trevligt att vara ute och resa, men det är inte alla platser som fastnar på samma sätt. Trots novembervädret som Irland sportade med så blir jag fortfarande, snart ett år senare, alldeles varm och glad inombords när jag tänker på den gröna ön. Jag hoppas verkligen att jag någon gång kan ta med familjen dit och fortsätta upptäcka - och även om november fungerade över förväntan skulle det ju inte vara helt fel att testa en varmare och torrare årstid...
Jag slutade alltså blogga efter den sista middagen med gänget på fredag kväll, men själv åkte jag inte hem riktigt då ännu. Det gick inga riktigt lämpliga flyg som inte kostade skjortan, så det vi hade att välja på var ett tidigt morgonflyg som gjorde att man måste skippa den sista kvällen i Ballina eller att åka hem först på söndag. Min kollega Juuso valde det första alternativet, men jag tyckte att jag borde stanna kvar till slutet ifall det ännu skulle planeras något i det skedet, så jag bokade flyg först till söndagen. I efterskott valde kanske Juuso bättre, för även om middagen på fredag kväll var hemskt trevlig så var nog den nyttiga delen av träffen avslutad - och även om det var helt trevligt med en extra dag på Irland, så var jag ändå redan så trött av alla intryck att jag gott kunde ha avslutat då jag också.
Hur som helst! Jag hade ursprungligen tänkt ta ett morgontåg till Dublin och turista lite till på lördagen, men när jag väl skulle bestämma mig kändes det inte alls lockande, utan sovmorgon och en lat förmiddag i Ballina kändes mycket mer som det jag behövde. Bra val! Jag njöt av att inte ha en tidig starttid (som nästan alla mina nya vänner - hann ändå säga hejdå till de som inte skulle iväg helt huvudlöst tidigt) och passade på att ta en långpromenad.
Vädret var novembergrått och skapade kanske inte de vackraste bilderna jag någonsin tagit, men det var skönt! Roligt också att hinna gå i egna tankar och se sig omkring efter en fullmatad vecka tillsammans med en massa nya människor. Eftersom staden inte är så stor blev det också lite "sluta cirkeln-känsla". Jag passerade till exempel The Cot & Cobble, där vi ätit den där första middagen när jag inte orkade ta med någon kamera...
...och hamnade sedan utanför The Broken Jug, där vi ätit den sista middagen samtidigt som vi hört på livemusik (fantastiska irländska musikkultur!). Jag åt lunch, nån oerhört stabbig potatisrätt som jag visste var typisk och hade tänkt testa, men som jag glömt namnet på. Var inte särskilt gott, men mättande. Lite väl mättande. Sedan var det ändå dags att gå tillbaka till hotellet, checka ut och få skjuts till tåget. Dags att återvända till Dublin!
På tåget satt jag och kunde inte riktigt bestämma mig för om jag skulle åka rakt ut till mitt hotell i närheten av flygfältet eller om jag skulle se mig om lite till i stan först. Till sist vann min "passa på"-instinkt, trots att jag släpade på en vid det laget ganska tung kappsäck, det redan började mörkna och jag egentligen gärna hade dumpit ner på en nybäddad hotellsäng. Jag ville gärna se något av Dublin som jag inte redan hade hunnit se i början av resan, så jag valde bort Grafton Street och letade mig istället fram till ett annat välkänt shoppingstråk, Henry Street. Trots att det var lördag kväll var affärerna öppna och gatan full av folk.
Trots kappsäcken var det riktigt kul att gå runt i folkvimlet - köpa en varm våffla, lyssna på gatumusikanter och spana på människor. Det var ju i slutet av november, så det fanns dessutom ett överflöd av juldekorationer att spana in. Men till sist tyckte jag det fick vara nog, så jag letade mig fram till en buss som skulle ta mig ut till hotellet. Eller rättare sagt till flygfältet, därifrån jag tog en shuttle bus till hotellet... med tanke på hur länge det tog mig att ens hitta rätt busshållplats för att ta den där bussen till flygfältet kunde det här kanske ha varit ett av de där tillfällena i livet då jag faktiskt kunde ha kostat på mig en taxi istället... men jag hittade fram till sist i alla fall!
Hotellet var jättefint och kändes som lyx för en lantis som yours truly. Gissa om det var skönt att dra på pyjamas och slänga sig på sängen med ett par avsnitt Call the Midwife! Och där börjar vi faktiskt komma till slutet av den här resan. Morgonen efteråt hällde regnet ner, men det gjorde mig ingenting, för allt jag behövde göra var att äta hotellfrukost och ta mig till flyget. Hemresan kändes väldigt lång, kanske för att jag hade flera timmars väntetid på Arlanda, men kanske allra mest för att det kändes som att resan började avrundas redan på fredagskvällen när de första i vårt gäng började droppa av hemåt... En enastående vecka hade det i alla fall varit, och en superb start på vårt projekt!
(Jag kommer osökt att tänka på att jag inte bloggat alls om Ungernresan i maj, vilket ju är synd och skam. Det kommer jag nog att göra här framöver! Har också en treat yo'self-weekend i Stockholm att skriva om, min 40-årspresent till Matias... så mycket roligt att se tillbaka på, sånt brukar jag ju inte kunna låta bli!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar