tisdag 10 juli 2018

Kulturgååln


Det är något med gamla bondgårdar. Även om jag går här och trivs bättre än någonsin i vårt 70-talshus - som vid det här laget också är fräschare än någonsin - känns det logiskt att det är i ett gammalt hus jag snart kommer att bo. Huset vi ska flytta in i har visserligen bara stått på den platsen sedan början av 90-talet, men huset är från åtminstone 1840. Själv har jag växt upp i ett nästan nytt hus i jämförelse; nästa år firar vi 100-årsjubileum för huset som min farfars föräldrar byggde klart och flyttade in i samma år som han föddes, alltså 1919. Huset som fortfarande känns som hemhemma för mig. 

Och så finns det ett annat hus också. Det är Kulturgården på Lassfolk, som numera är hembygdsmuseum. Jag minns hur imponerad jag blev när jag var liten och det klarnade för mig att min moffa faktiskt har växt upp i det huset; det är hans första barndomshem. 


Det är öppet vid Kulturgården på söndagseftermiddagarna, och jag brukar försöka pricka in en söndag nån gång när pappa eller moffa har dejour där, vilket de har var sin gång per sommar. Sist vi var dit var en söndag för ett par år sen när moffa var dejour och häromveckan passade vi på när pappa hade sin eftermiddag där.


En del är sig likt från tiden när jag läste Kitty och Tvillingarna, alltid använde diadem och önskade mig en äkta Coca Cola-jojo. Och då och då var på utflykt från skolan, som inte ligger långt därifrån. Men rätt mycket har faktiskt förändrats och utvecklats sedan det - bra jobbat, Överpurmo hembygdsförening! Finns mycket att se i uthusen nu också som jag inte minns alls från förr.


Ja, som den här cykelverkstaden* till exempel - den där min moffas pappa Josef (namnet är inte ett sammanträffande) reparerade cyklar och höll öppet hus för byns gubbar innan kriget kom. I vintras skrev moffa en jättefin (!) och jätteintressant (!) berättelse om året när han var sju år, vinterkriget bröt ut och hans pappa stupade strax före jul. Texten har publicerats, nu senast i superlokala Purmotidningen. Hoppas han sätter sig och skriver mera - han är visst inte alls någon oäven författare och har säkert mer att berätta!

Och hur gammal är Kulturgååln då? Det visste inte pappa när jag frågade, men jag försökte med moffa istället när vi träffade honom ikväll. Enligt honom vet ingen det exakta årtalet, men efter att ha släktforskat och pusslat har han kommit fram till att det antagligen har blivit färdigt på 1850-talet och att det fortfarande ser ut som det gjorde då, utan tillbyggnader och ombyggnader. I stort sett jämnårigt med vårt blivande hus alltså!

* Disclaimer: Medan jag skriver inser jag att jag inte VET om cykelverkstaden var just i den delen av uthuset på den tiden. Men någonstans där på gården fanns den i alla fall!


Inga kommentarer: