onsdag 19 augusti 2015
Guoletsjaur
Så här efter en halv första skolvecka kan det väl passa att bildfrossa lite i fjällfoton? Det är samma vyer som det brukar vara, men det är spännande att se hur fjällen byter kläder från år till år. Det här året var det väldigt blött, väldigt snöigt och sommaren var mycket senare än den brukar. Det betydde att vi inte såg ett enda hjortron, men däremot en del blommor som vi brukar missa. Dag tre i fjällen hade de lovat sol, och då passade vi (förstås) på att åka till min familjs gemensamma favoritplats i Arjeplog, nämligen Guoletsjaur.
I Vuoggatjålme gassade solen och vi inbillade oss att vi skulle få en varm dag. Men när vi hade kört iväg till kalfjället vid Guoletsjaur steg vi ur bilarna och skyndade oss genast att gräva fram alla kläder vi hade i bakluckorna. Blåste! Kallt! Oooh!
Hanna och jag hade varsin baby på magen (och Jenny en i magen, ännu mer ergonomiskt!), och de hängde med utan att klaga. Vissa av de lite större ungarna var dock på sämre vandringshumör än på Tjidtjakdagen, men det fick duga. Det gick att gå i alla fall. Bara vi påminde om bullarna och kexen i våra ryggsäckar när det krisade lite extra...
Mycket snö! Det skulle ha gått att rutscha ner ända till fjällsjön, men... tja, då hade man hamnat i fjällsjön.
Jenny, Kittan och Andreas gick långt, ända till Jurunbron, medan vi andra vände om och koncentrerade oss på att söka efter en vacker plats för kaffepaus (bullapaus). Det är aldrig något problem vid Guoletsjaur - mäktigt överallt! Barnen fick gärna springa runt och härja, vi hade inte bråttom nånstans alls. Hanna och jag skrockade lite åt hur vi skulle slita vårt hår med de tre springande kusinerna i ett köpcentrum...
Efter att ha pustat ut lite i våra stugor gick Hanna, jag och kidsen ner till stranden för att titta lite - det fanns nämligen ingen strand där i år! Vattnet var så högt att det gick ända upp till fjällbjörkarna, och de platta små stenarna vi brukar kasta smörgås med skvalpade på under vatten.
Till sist rosaguldiga fjäll på andra sidan sjön. Och en massa knott, men de kan vi glömma. De syns ju inte på bild i alla fall.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar