Här sitter jag och är lite förvånad. Båda barnen är hemma med lite feber idag (Edvin nästan inte alls, men han fick stanna hemma eftersom Arvid ändå var ett klart fall), och jag skyndade mig just hem för att byta av Matias som varit hemma hittills, men skulle iväg på ett möte nu på eftermiddagen.
Det som förvånar mig är att jag tydligen inte alls behövs! Jag hade föreställt mig lite mys i soffan med febertrötta pojkar, läsa böcker och så, men nu sitter de bara och leker med lego i största samförstånd, nynnar och pladdrar - och de tar ingen notis alls om mig. Det känns lite som om de inte ens skulle ha lagt märke till om pappa hade åkt iväg på möte och mamma kommit hem först nån timme senare... Så nu har jag väl ingen anledning alls till att inte förbereda morgondagens lektioner färdigt... såvida jag inte tvingar med mig ett eller annat motvilligt barn till soffan och bokhögen... Nej. Jobba medan lugnt är. Så gör man om man är klok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar