Jag jobbar ju. Hittills i år har jag haft sju arbetsgivare. Ändå försöker jag hålla min arbetslöshetsanmälan i kraft, dels med tanke på att jag kanske kan få ersättning för jullovet, dels med tanke på att jag (uppenbarligen) blir utan vikariat till sommaren. Nåja, det är lättare sagt än gjort. I ett par veckor samlade jag frustrerat papper i ett kuvert som växte sig fetare och fetare - tills jag trodde att jag hade allt som behövdes för att få reda på om jag har rätt att få något från a-kassan för jullovet, när jag var arbetslös. Jag trodde jag hade allt, alltså. Nu har jag fått ett (tjockt) brev där de ber mig komplettera med inte mindre än sex (6) intyg/blanketter för att ansökan ens ska kunna behandlas.
Nu har jag fattat arbetslöshetsgrejen. Man ska framför allt vara enkel att stoppa i ett fack. Dessutom ska man:
1) inte jobba så mycket att man inte kan lägga ett par dagar i veckan på att jaga papper.
2) inte tveka att trakassera sina arbetsgivare med att begära befängda mängder olika intyg (som ändå aldrig är riktigt det som efterfrågades).
3) inte livnära sig på något så märkligt som att kombinera korttidsjobb och små uppdrag från flera olika arbetsgivare.
Jag förtvivlar. Jag har egentligen inget emot att jobba så oregelbundet som jag gör, det är faktiskt riktigt stimulerande - men byråkratin! Den tar kål på mig.
2 kommentarer:
Ack, jag känner igen mig allt för väl. Det värsta med att vara "arbetslös" var inte att det var så svårt att planera framtiden eller att inkomsterna var rätt skrala. Det värsta var papperskriget med FPA. Det var nästan det som kändes bäst med att få fast tjänst också: Nu behöver jag inte föra blankettkrig med FPA på ett tag.
(Tyvärr har det där papperskrigandet lämnat lite skjuta upp ifyllandet av blanketter i evinnerlighet eftersom jag får sånt obehag av just blanketter. Har den där känslan att vad jag än gör med blanketten i fråga kommer det inte att vara nog.)
Jag vet! För det de ville att jag skulle komplettera med TRODDE jag verkligen att jag redan hade lämnat in! Nå, man får väl vara tacksam för att man inte är helt arbetslös, men det här mittemellanläget har sina utmaningar...
Skicka en kommentar