Julstämning på Södermalm och andra ställen

Julbocken på Jakobstads museum var lite skrämmande.

Oj, vilken stillsam tredje advent. Så stillsam att en del människor här i familjen (främst de två minsta) definitivt börjar gå varandra på nerverna i det här skedet...

Arvid och jag fick skippa förmiddagens söndagsskoljulfest eftersom Arvid dras med huvudvärk och stegring (som Edvin haft tidigare i helgen), men när jag räknar julstämning från förra söndagen och framåt uppnår jag ändå en imponerande lista med Jul i vår by (julmarknad i Purmo), förskolejulfest, lärarjulfest, luciamysmorgon hemma + luciamorgon i skolan, Jul på Södermalm (julöppet på museet + julmarknad på Liljas gård), och helt vanlig julklappsshopping i julpyntat Kokkola. Alltså inte så dumt med en långsam söndag emellan.

Och det roliga är att jag verkligen njuter av advent i år! I flera år har jag visserligen inte haft något emot julen, men speciellt entusiastisk har jag inte varit. Orsak oklar. Men i år blir jag glad av julmusiken, njuter av ljusen och ser fram emot julhelgen. Igen, orsak oklar. Men det är roligt att vara julentusiast ett tag just nu!

Julmys i lärarrummet

Man vet att man har ett bra jobb när man ser fram emot att köra tillbaka ett par timmar efter skoldagens slut för att ha julfest i lärarrummet.

Knytkalas med trevliga människor och humöret på topp. I all sin enkelhet - väldigt roligt!

(Och hm... lär finnas ganska mycket rester i lärarrummet imorgon. Rasterna är räddade!)

Star of the show

Förskolans julfest ikväll - och den kväll på året när det är tillåtet för alla föräldrar att släppa på sin coola image och bli mjuk i hjärtat och fuktig i ögonvrån av att se sina barn på scen.

Barnen hade så roligt, och Arvid var så fin i sina musöron, så fin när han dansade och sjöng, så fin när han ivrigt vinkade åt oss från scenkanten. Så fin när han med blossande kinder sprang runt med sina kompisar och mellan varven pausade hos oss för att dela med sig av all glädje som bara sipprade ut ur alla porer.

Vilket äventyr det ändå är att få vara förälder. Tänk, den här människan har jag känt i hela hans liv. I verkligen, verkligen hela hans liv. Det är ju inte klokt.

Fylla köksbordet med papper, inte tänka på Rom och resor och dagdriveri

Alltså. Det kliar så i fingrarna att gå igenom bilderna från Romresan och blogga om det. Det kliar så det inte är klokt!

Men det var ju de där 12 tenterna jag hade tänkt rätta ännu ikväll. Det var ju det.

Easy like Monday morning

Tadaa! Min tjänst till allmänheten - ett tidsinställt inlägg för alla som vaknat den här måndagsmorgonen och inte har lust att ta tag i veckan riktigt ännu. Istället går det att:

1) Se på en väldigt tydlig, väldigt grundläggande men samtidigt väldigt viktig sammanfattning av vad som är fel med kvinnobilden i reklam idag. Här.

2) Låta sig underhållas av högklassig steppdans. Här. Steppdans. Finns med på listan över saker jag önskar att jag hade möjlighet att lära mig. En vacker dag kommer jag att överraska mig själv med att köpa steppskor och då - då!

Eller så går det förstås också att snällt äta upp sin gröt och kavla upp ärmarna helt enkelt.

För det är vackert.

Det vita, det vackra, det som gör att det känns mindre motigt att det hade börjat skymma redan vid tretiden när vi steg ur bilen på Stennabba. Det.

Vrålåk

Kolla kolla, vilken tjusig bil Arvid har gjort med fammo och faffa idag!

Själv har jag mest pysslat med engelskatenter - inte så julpysselmysigt kanske, men trevligt att ha dem redo när det blir 8.30 på måndag morgon och pennorna är vässade.

Långhelg alltså - så skönt. Vi har firat Finland och lördag och allting i stor lugn och ro - igår guidade Linda mig till ett elljusspår i närheten som jag inte varit till förr, men det är nog helgens största begivenhet hittills. Gott så! Även om jag har en känsla att större nyttigheter kunde ha åstadkommits... (Är förresten alla trötta nu? Jag har en känsla av att energin runnit av hela min omgivning och att världen helst skulle gå i ide ett tag. Är det så?)

Vår prickiga duk har visst fått vara med på bild i tre av de fem senaste inläggen... Variation är tydligen inte min grej.

Tapeter

Harlequin, Ferm living

När började vi fundera på tapeter till arbetsrummet? September? Det betyder att vi efter tre månader fortfarande inte har bestämt oss. Vi bestämde oss för en tapet som vi köpte - men några veckor senare (när det fortfarande var ett stort hål i väggen i rummet) kom vi fram till att den nog passade bättre i ett sovrum. Så sovrumstapeten är tydligen avgjord, för jag är alldeles för snål för att låta prima tapet förbli oanvänd.

Houses, Ferm living

Nytt försök: beställde en fräsch blomtapet från ellos. När den kom hem såg den billig och charmlös ut, och fick åka i retur.

Nippon, Mimou

Nu: Tre månader efter att jag började surfa på tapeter sitter jag fortfarande här.
För en fondvägg i arbetsrummet. Som inte ens kommer att synas om man inte går in i rummet. Helt sunt är det nog inte.

Kyoto, Mimou

(Att själva rummet bara är nästan redo att tapetseras efter tre månader har många förklaringar. Dem tar vi en annan gång. Ja, och alla de här tapeterna tycker jag är snygga, det är ingen av dem som är den stackars ratade blomtapeten från ellos...)

Cotton Tree Wallpaper, Miss Print

I god tid

Jag beställde ett julklappspaket från adlibris och insåg att leveranstiden inte spelar någon roll alls, för det hinner ändå fram före jul. Så brukar det inte gå till i det här hushållet. I det här hushållet väntar man till absolut sista dagen som lovar leverans före julafton, alternativt till dagen efter, då man går till bokhandeln och muttrar lite surt över att betala fem euro mer för exakt samma bok. (True story.)

Jag gillar den här nya metoden. I god tid-metoden. Borde kanske utvidga den till fler områden i mitt liv.

Livstecken

Det borde inte vara tillåtet att skriva ett självömkande inlägg om att man blivit sjuk, och sedan bara lämna bloggen. Inte för att jag tror att nån tror att jag trillat av pinn, utan för att det är så galet deprimerande att ha ett sånt som översta inlägg. Således: bättring!

Helgen blev bra, och det var som alltid mysigt att hänga med Ylva och Anders - men helt enligt planerna gick det ju inte. Först stannade jag hemma och räknade mina baciller (och maratontittade gamla avsnitt av Bonde söker fru, hur många poäng får jag för det?) medan Mattus och barnen hade fredagsmys med Y&A + svärisarna på fredagskvällen. På lördagen, när det började bli nattningsdags för barnen och vi såg fram emot lite Så mycket bättre, Romfoton och allmänt lillajulsmys insåg vi att det var stopp i avloppet. Oh the joy of hus. Hustomten svärfar ringdes in, och han och Mattus ägnade sig åt illaluktande aktiviteter i illaluktande avloppsbrunnar i nån timme på bästa mystid.

Men annars bra. Eftersom det inte var mycket nytta med mig på torsdag och fredag var hela huset kaos och julstämningen ganska långt borta på lördagsförmiddagen - men vi gjorde en förvånansvärt effektiv städrusch, och efter att vår julstämning först mjukats upp lite på Betanias julbasar dök det bara upp tomtar som kom med julstämning som vi fick tacka och ta emot...

Mamma knackade på med den perfekta lillajulgranen. Arvid sprang i skytteltrafik mellan granen och julpyntslådan som han hade upptäckt i varmgaraget.

Ylva hade med sig julpyssel.
Ja, och sen kom svärfar och löste (!) vårt avloppsproblem då, det får nog också räknas som en lillajulklapp...

Och för att nu göra uppräkningen komplett ska jag väl också lägga till söndagen med adventsgudstjänst, julbord på Epoque och trevlig eftermiddag & kväll i Skata med Y&A och M-B&I på pluskontot. Inte så illa!