Första läseläxan!

Jag undrar hur länge den varar, den här fasen när jag tycker det är jättekul med Arvids läxor?

Dagen D

En stor dag - skolstartspremiär för den här familjen! Morgonen var förväntansfull, och redan en halvtimme innan det egentligen var dags att gå satt ryggsäcken stadigt på ryggen. Edvin och jag följde med till skolan och Edvin undrade lite avundsjukt när han får börja (bara tre år till...) När Arvid slutade gick Edvin och jag för att möta honom också - fast han envist frågade NÄR han egentligen får börja gå hem ensam. Snart, min son, snart! Det är ju inte så att jag inte tror att du kan gå de 200 metrarna hem ensam; det är ju bara det att jag helst av allt skulle sitta som en fluga på väggen hela skoldagen...

Humlefestivalen 2014

Humlefestivalen 2014 blev en riktig familjefestival för oss - vi tog med oss barnen både på lördagseftermiddagen + kvällen och på söndagen och njöt av att se barnen trivas på vårt Humle. Själva gillade vi musiken, omgivningen och människorna vi träffade, även om vi kände oss mer ensamma i vår ålder än ifjol, när vi överraskades av hur många vi hittade att hänga med.

Precis som ifjol var musiken inne i lägergården, och det tror jag är ett utmärkt drag - speciellt eftersom de hade högtalare utanför också, så man slapp antingen-eller-känslan som störde lite ifjol. Barnen diggade också musiken och släppte loss längst fram till t.ex. Frankas Ungdomsorkester... (på bilden)

En helt annan orsak till att det kändes så lämpligt att vara på Humle just den 9 augusti är förstås också att vi var där exakt 11 år tidigare också - då uppklädda upp till tänderna, nygifta och med runt 110 (?) vänner och släktingar i släptåg. Faktum är att vi hade inspirerats inte så lite av Humlefestivalen när vi planerade vår bröllopsfest - vi hade till och med samlat citat som vi satt upp här och där på området, en idé som vi hade snott rakt av från en festival. (Gillar fortfarande idén, varsågod alla som planerar bröllop!) Känslan vi ville ha på vår fest var just den där mysiga sensommarkänslan man får på Humle när stigarna är upplysta av facklor och lyktor. Vi fick till det, tror jag i alla fall. Det var en bra start på resten av livet!

Och om jag ser lite trött och sliten ut på bilden? Oh ja, det var på håret att vi stannade hemma... men som vanligt piggnade jag till lite när jag kom utanför våra egna väggar.

Flytta klockan - åt rätt håll, helst

Förra helgen tittade vi vuxna i familjen på varandra och nickade förnuftigt. Vi var fullständigt överens. En vecka kvar av sommarlovet, och dags att flytta sovrutinerna ungefär en timme tidigare. Mycket klokt och mycket förståndigt.

 *plats för hånskratt*

Alltså, vi tänkte tydligen inte på att den här veckan har vi verkligen haft fullspäckat med program. Vi började ju med en Vasautflykt, och efter det har det firats födelsedagar här och där och där, vi har bjudit på mat och vi har bjudits på mat, vi har träffat vänner långtifrån och närifrån, det har avklarats rådgivningstider och tandläkartider och vi har verkligen inte hunnit någonting spontant. Mycket trevlig vecka! Men läggdags? HA! Senare än på hela sommaren, och uppstigningen likaså.

Det är så det går när man nickar förnuftigt mot varandra och tror att man har en plan.

Sommarkväll på Stennabba

 GRATTIS mamma på födelsedagen! 

Igår kväll firades mamma med en grillfest bland vinbärsbuskarna. Det var "bara" stora familjen och mommo & moffa, men ändå var hela gården full med glada människor som njöt av att en av årets hetaste dagar äntligen blev lite svalare till kvällen. Härligt!

Barnen hade bara roligare ju senare kvällen blev - och när kvällen blev långt, långt förbi läggdags packade vi äntligen in oss i bilen och fick lyssna på kiss- och bajshumor i 35 kilometer... så länge de är glada, så...

Sommarlov i tropikerna (aka Vasa)

Det blev ju ingen sensommarresa till fjällen. Istället funderade vi ett tag på att köra iväg till Norrfjärden några dagar, men det föll också, på tidsbrist och dålig timing. För att nu få åtminstone något till stånd fick det bli en dag i Vasa i måndags. Arvid behövde en skolväska... och ja, det var väl vår enda ursäkt den här gången. Mera nöje än nytta denna gång alltså!

Eftersom det faktiskt var en sommarlovsutflykt stannade vi till i Oravais och sökte skatt. Vi har nästan glömt bort hela geocachinggrejen i sommar, men jag tror faktiskt vi får så lov att ta upp det igen! På köpet fick vi se en fin stenbro, och så irrade vi runt ett tag i taggiga buskar som sedan visade sig vara helt onödiga att irra runt i. Vad gör man inte för Äventyret!

Jag hade inte kollat upp vädret så noga, men visste att det skulle bli en av sommarens varmaste dagar, så för säkerhets skull hade vi slängt in simkläder i bakluckan. Och det var hett. Och det var soligt. Och det var svettigt. Ganska länge. Sen gick vi in på Anttila, och när vi snabbt hade konstaterat att där inte fanns några väskor som intresserade Arvid tänkte vi gå ut och köpa glass för lite välbehövlig svalka. När vi kom till utgången möttes vi av - det här:

HUR länge hade vi egentligen varit inne vid Anttila?? Plötsligt var det tropisk storm där ute - vinden rev i flaggor och träd, åskan mullrade och regnet öste ner. Sen avlöste åskskurarna varandra resten av dagen, och simkläderna fick vila i frid i bakluckan... Men Arvid fick snyggaste väskan i stan (även om det var på håret - åskan hade nämligen slagit ner i byggnaden strax före...) och vi var ändå nöjda. På kvällen hängde vi med Mallo & co och beundrade deras ursnygga köksvägg, som jag inte fattar varför jag inte fotade. Inspirerande att se hur man kan förändra utan att totalrenovera!

Söndagssyssla: Fäboda

Det höll på att bli illa ställt - vi hade inte simmat på nästan en vecka. Så vi åtgärdade saken.

Yikes

Nu är jag i vecka 33+2. På Vårdguiden läser jag att man inte längre försöker skjuta upp förlossningen om den startar i det här skedet. Yikes! Borde kanske tänka till på allvar hur vi ska göra med skötbordet, var vi har alla små babykläder och hur i hela friden vi ska få in en vagga i vårt lilla sovrum.

Visserligen räknar vi med 1½ månad kvar, men faktum är ju att min förstfödde kom redan två veckor före bf*, och det ger... EN månad kvar. En månad går i allmänhet väldigt fort.

* Min nästfödde kom bara fem dagar före bf, så han tog det lite lugnare... men hittills har jag aldrig hunnit så långt som till 40+0, så om det händer den här gången kan jag tänka mig att jag blir lite... otålig. Jag intalar mig att det är mycket möjligt att det går så, men resonemanget känns liksom väldigt teoretiskt, så jag är inte så säker på att jag fattat. Men får jag vänta två månader till lär jag väl åtminstone hinna leta fram ett par tröjor åt det stackars barnet, som ännu den här veckan skulle anlända till en mycket förvånad och oförberedd familj...

Peter Sjöblom Quartet i Forsas föusi

Det här verkar vara en bra vecka för den som vill lyssna på proffsig musik i historiska miljöer i Purmo. Det är åtminstone en kombination som jag gillar - och ikväll hörde vi Peter Sjöblom Quartet i "Forska föusi" vid Kulturgården på Lassfolk. Det var fint, det också!

(Fast ganska varmt. Puh!)

Fjällen står kvar

Det är just nu vi brukar andas fjälluft. Vi brukar återvända till vår bit av fjällvärlden för att tanka lite lugn, lite stillhet, lite getporsdoft inför hösten som snart är på väg.

Det här året blev det ingen fjällresa - för mig och min lilla familj är orsaken ganska uppenbar, men av olika orsaker blev det faktiskt paus för hela stora familjen det här året. Jag har överraskats lite av hur förvirrad jag började känna mig i slutet av juli - varför packar vi inte? Varför letar vi inte fram gummistövlar och myggspray? Varför är vi inte på väg?

Men vi får klara oss ett år. Nästa år hoppas jag det blir comeback, och då kommer fjällen att stå kvar. Det är det jag tycker är så avslappnande - orubbligheten i landskapet. Varaktigheten. Och samtidigt det vilda, att det är en omgivning där människorna är gäster, men inte mer.

(Alla bilder i inlägget är tagna för exakt ett år sedan - 1 augusti 2013)