Resten av dagen (22.11)

 

Svar - ja! Vi hittade mat! Vi hittade ett litet café med smörgåsar (ursäkta italienare, jag vet inte vad de olika varianterna kallas) som var precis vad vi hade hoppats på. Jag åt en... stor, varm smörgås, eller vad det nu egentligen hette, med aubergine och ost. Så gott. Så väldigt, väldigt gott. Och verkligen inte helt fel att sitta och vila benen en stund!

  

Men helt proppmätta var vi tydligen inte, för när vi hade gått ut från caféet hann vi bara gå i ett par kvarter innan vi hittade ett hål i väggen där man kunde köpa pizza och pasta i lösvikt. Väldigt charmigt! (Även om själva stället var ungefär lika mysigt som ett pyttelitet industrikök.) Självklart köpte vi varsin pizzaslice att ta med oss när vi gick vidare. 

Efter det var vi mätta. Burp.

Med pizza i hand gick vi bland annat förbi Largo di Torre Argentina, ett litet torg med ruiner efter fyra romerska tempel där det numera huserar hemlösa katter. Jo, faktiskt, det är ett katthärbärge som håller till bland tempelruinerna... Only in Rome.

Largo di Torre Argentina

Vi hade inga planer för resten av dagen, men i ett anfall av iver (läs: med energidepåerna nytankade) kom vi på att vi skulle gå mot Vatikanstaten och se om vi kanske skulle hinna se Peterskyrkan ännu idag.

Måste ju gilla attityden till parkering i Rom. Och storleken på bilarna.

Problemet var att det hade börjat regna ganska ordentligt vid det här laget, och vi ägde fortfarande inget paraply (eller rättare sagt, vi ägde inget paraply som befann sig i samma land som oss) eftersom jag envist vägrat att köpa ett skräpigt och skruttigt engångsparaply av de tusen försäljare som hade försökt pracka på oss ett. Men vi gick in i en bok- och musikhandel (vilket alltid är trevligt) en stund, drog ett djupt andetag och gick ut i regnet igen.

Men när vi väl hade kommit fram till Peterskyrkan kom vi av oss. Till skillnad från igår (när kyrkan var stängd, duh) var det en lång kö som väntade på att få gå in, och vi konstaterade att vi inte hade en chans att hinna in till kupolen, som stänger tidigare än resten av kyrkan. Men egentligen - egentligen hade vi nog insett vid det laget att vi redan hade fyllt vår sightseeingkvot för dagen och bara inte orkade förflytta oss mentalt från antikens tempel till katolicismens högborg, även om klockan hade varit mindre och kön kortare.

Nåväl. Nåt ska man ju göra av sig. Och eftersom det bara duggade lite lätt kom vi på den briljanta idén att gå runt Peterskyrkan (eller, Vatikanen) för att se hur det ser ut bakifrån. Och vad som finns där. Att bara gå lite i lugn och ro är ju ändå inte så jobbigt, utan faktiskt ganska skönt.

Stopp! Bryt! Pausa!
Det var inte en briljant idé.
Det var den sämsta idé vi (jag) fick på hela resan.

Det blev mörkare och mörkare.
Duggregnet blev regn som blev kraftigt regn som blev hällregn.
Och muren runt Vatikanstaten var ungefär tre gånger så lång som vi (jag) hade föreställt oss (mig).
Vi bara gick och gick och kom aldrig fram.
På ett ställe fick vi en fin vy över kupolen snett bakifrån, men annars såg vi bara... mur. Och förstås, på andra sidan hus, men ganska ordinära bostadshus även om det var ett område jag gärna kunde bo i ett tag om nån tvingade mig.

(Här måste jag inflika att sträckan kanske inte egentligen var så lång i verkligheten, har inte kollat, men den kändes lång som evigheten.)

Och när det verkligen hällregnade och vi började undra om vi någonsin skulle komma runt den där eländiga lilla staten hittade vi ett café där vi gick in. För att de hade tak och väggar. Ibland har man inte så höga krav. Jag beställde en färskpressad apelsinjuice (som smakade ganska surt och sedermera visade sig kosta löjliga 8 euro) och vi försökte torka upp lite, och framför allt svänga på humöret som verkligen inte var semesterglättigt och ljuvt vid det laget.

Vi drog ut på våra svindyra drycker (Mattus kaffe kostade dock bara förmånliga 5 euro) så länge det gick och hoppades att regnet skulle lätta lite. Det gjorde det inte. Eller att humöret skulle stiga. Det gjorde det bara i viss mån. Tack och lov räddade Mattus smarttelefon oss från regnet än en gång; han tog reda på hur vi enklast skulle ta oss till Termini med tunnelbana och att affärerna där hade öppet tills sent.

Fint. Affärer på centralstationen it is. Att ge upp och uggla på hotellet resten av kvällen skulle ha varit trist, och att gå i torra, uppvärmda och upplysta affärer en stund verkade som det enda tänkbara alternativet som åtminstone lite kunde rädda den här kvällen.

Det gjorde det faktiskt. Inte för att själva affärerna eller köpcentret var något att hurra för, men det var i alla fall skönt att gå och titta på onödigheter en stund. Väldigt kravlöst. Vi hade riktigt roligt när vi tittade på leksaker och inredningskrafs och köpte med oss ett par småsaker som presenter - och det bästa: åt mig själv köpte jag ett gult paraply för att vara bättre rustad nästa gång nån behagar hälla hinkvis med vatten över mig.

När vi strosat runt tillräckligt länge för att känna oss som folk igen tog vi bussen till hotellet, böt ut de blötaste kläderna (=det mesta) och gick sen runt hörnet till ett ganska enkelt matställe för att äta. Och här måste jag avsluta med en ganska ful bild, bara för att det var så gott. Efter min goda auberginesmörgås tidigare på dagen var jag så entusiastisk att jag förutsägbart nog beställde in spaghetti med aubergine- och tomatsås... och det var gå gott. Så gott att jag börjar dregla lite här vid skrivbordet bara för att jag ser bilden.

Aah. Så med en belåten suck avrundar jag dagen som innehöll mycket intressant och fascinerande, men också ett par blöta (haha) timmar som jag gärna kunde ha skippat. Slutet gott, allting gott.

Kolossala Colosseum (22.11)

Egentligen var Colosseum inte på vår absoluta vill se-lista, utan vi hade tänkt att det kanske funkar lika bra att se det utifrån, när vi nu inte hade så mycket tid. Men eftersom vi hade tänkt gå till Forum Romanum och det visade sig att biljetterna är kombinationsbiljetter (inte ens särskilt dyra för övrigt, speciellt eftersom vi fick rabatterat pris för lärare inom EU - trallala, made my day) så var det inte så mycket fråga om saken. Klart man ska se Colosseum om man står utanför med en biljett i handen! Det enda som talade emot var att klockan (och våra magar) visade att det var lunchdags, och smörgåsarna i vagnarna utanför var verkligen inte det minsta lockande. Men det argumentet dödade jag med en Kitkat, och så gick vi in.

  

Dessutom - en färdigköad biljett! Mitt hetaste tips för den som tänkt besöka Colosseum, Palatinen och Forum Romanum är definitivt att betala in sig vid Palatinen. En mulen fredagsförmiddag i november åtminstone, för där var det bokstavligen ingen kö alls. När vi väl kom till Colosseum ringlade sig kön långt runt muren, och det kändes väldigt lyxigt att bara glida förbi med sin biljett i handen. Köarna skulle antagligen ha varit snabbare inne om de promenerat iväg till ingången vid Palatinen, köpt biljett, promenerat tillbaka och bara glidit in i gräddfilen... (Men läser folk inte på? Det här är alltså ett tips som finns överallt...)

 

Och Colosseum var över förväntan! Utifrån såg det inte så imponerande ut eftersom halva byggnaden är intäckt i byggnadsställningar, men inuti kunde jag faktiskt föreställa mig hur enorm konstruktionen hade varit från början. Vi hade ingen guide nu heller, men här fanns faktiskt en del informativa skyltar och en riktigt bra utställning som berättade om hur det var på Colosseum när det begav sig. Däremot hade vi gärna haft en guide när vi fick reda på att bara guidade grupper fick gå ut på golvet i mitten! Det skulle ha varit lite mäktigt att stå på golvet i Colosseum och se upp mot läktarna... 

Det som gång på gång under hela resan förvånade oss var vilken avancerad teknik romarna använde för närmare 2000 år sedan! Föreställningarna på Colosseum var inte bara ("bara") slagsmål mellan gladiatorer, utan till och med sjöslag kunde iscensättas här. Och även om det var gladiatorerna som var stjärnorna var spelen heldagsprogram, med drama, akrobater, trollkarlar, djurjakter, avrättningar... allt möjligt trevligt man kan tänkas vilja ta med sin familj på.

Colosseum användes för underhållning ända in på 600-talet, alltså ännu en ganska lång tid efter att Romarriket hade fallit sönder. På senare tid har Colosseum använts som lite av varje, till exempel bostäder, verkstäder, kyrka, kyrkogård - och materialreserv för diverse palats och kyrkor som har byggts runtom i Rom.

Riktigt nöjda var vi när vi gick ut - och filmen Gladiator (med Russell Crowe) hade vi inte hunnit se före resan, men den var riktigt rolig att se när vi hade kommit hem igen!

Det enda som fattades oss nu - mat! När vi började röra på oss bort från Colosseum och tillbaka förbi Forum Romanum och Vittorio Emanuele-monumentet var vår enda plan att hitta ett ställe där man kan 1) sitta 2) i värme och 3) äta och dricka.

Stay tuned, hittade vi lunch, hittade vi lunch? Spänningen är olidlig...

Forum Romanum från utsidan, på väg bort från Colosseum - det går alltså att få en riktigt fin utsikt över området även om man inte tar sig tid att gå in.

Palatinen och Forum Romanum (22.11)

Bereden eder på att bombarderas med bilder! Jag lovar, jag rensade hårt, men färre än så här blev det inte för den här förmiddagen...

Efter en lyxig frukost i hotellets guldiga frukostmatsal full av speglar och krusiduller (det kommer bilder från följande morgon) hoppade vi på en buss som tog oss till Colosseum. Sådär på ett ungefär i alla fall. Vi steg av vid Vittorio Emanuele-monumentet, som är minst sagt imponerande. Man kan visst gå upp på en avsats ganska högt på det, men även om det skulle öppna ganska precis när vi kom dit var gallerstaketet väldigt stängt, så vi struntade i att vänta. Däremot stod vi ganska länge och imponerades av trafikpoliserna som dirigerade trafiken - ja, just dirigerade! Det såg nästan ut som en dans. Wow!

Egentligen hade vi tänkt oss mera Vatikanen den här dagen, men eftersom väderprognosen för lördagen (nästa dag) såg riktigt eländig ut, och dagens prognos bara halvrisig, bestämde vi oss för att göra Colosseum och Forum Romanum den här dagen och kanske, kanske slippa gå utomhus och beundra ruiner i hällregn. Ganska bra val, för även om det var grått och trist (och började regna senare på dagen, mer än rejält) så regnade det nästan inte alls på oss medan vi var här. Onekligen skönt!

 Kolla kolla bakom byggställningarna! Ser nåt bekant ut?

Utanför Colosseum hittade vi ett gulligt äldre koreanskt par (sydkoreanskt, var de noga med att påpeka) som bad oss att fota dem, och som tack fotade de oss. Bra bild! Annars har vi "stiklat" upp kameran på diverse bänkar och räcken för att få oss båda på bild, så det var en ganska bekväm omväxling. Dessutom tyckte jag det var kul att de hade en exakt likadan "lillkamera" som jag har, även om den inte var med just då. Jag har liksom för mig att asiater har koll på det där med teknik. Eller så är det bara en fördom jag har...

Men Colosseum gick vi bara förbi än så länge, vi tänkte börja med Palatinen, kullen där de rika och förnäma romarna hade sina ståtliga villor för sisådär 2000 år sedan. 

Det var fint. Och grönt - jag tänkte på att det verkligen inte fanns höstfärger i Rom, även om det definitivt kändes som höst. Kanske är det mest nordliga länder som  får det gula och röda? Inte vet jag. Men jag tror inte man åker på ruskaresor i Italien i alla fall.

Här (bilden nedanför) såg vi ner mot Circus Maximus, där antikens romare hade en enorm kapplöpningsstadion. Alltså enorm. Alltså enorm as in åskådarläktarna rymde 190 000 åskådare. Som en jämförelse var det 50 000 i publiken på U2-konserten som är det största spektakel jag varit på. Nuförtiden är läktarna borta, och Circus Maximus är mest bara en stor gräsplan med formen av en gigantisk kapplöpningsbana. Tror de brukar ha utomhuskonserter där ibland.

Jag gissar att det var lågsäsongen som märktes av, för det var en hel del områden som var avstängda eller inplastade för renovering. Till exempel Augustus hus (kejsar Augustus som utfärdade den berömda förordningen om skattskrivning, just han) var stängt, och flera andra. Och den stora avsatsen där det ska gå att få så bra överblick över Forum Romanum nedanför - också stängd. 

Vi hade ju ingen guide, men klistrade oss gärna på guidade grupper som gick runt. Sådär lite snällt på avstånd, en liten, liten stund bara... En guide som vi råkade gå efter en liten, liten stund talade om det stora problemet vid utgrävningar i Rom - det är så många lager av historia att det är svårt att avgöra vilket lager som ska bevaras. Vi gick igenom en trädgård som anlades på 1600-talet - säkert vacker på sommaren - där det helt säkert finns rester från antiken i marken under trädgården. Så vad göra? Offra 1600-talsträdgården för att undersöka vad som finns under den, eller bevara trädgården och inte veta säkert vilka spännande fynd det kunde finnas där?  Dilemma. Men det måste ju vara väldigt roligt att vara arkeolog i Rom. Om man är arkeolog alltså.

Oj, här har nån lämnat kvar en gammal trädgårdstomte. Slarvigt av dem.

Fick en släng av "sakna mina barn" när jag såg gruset med perfekt rundade stenar. Måste ta hem några åt Arvid, den störste sakletare/skräpsamlare jag känner. Vi det här laget har vi alltså kommit ner från Palatinen och går runt på Forum Romanum, därifrån världen styrdes för 2000 år sedan.

Forum Romanum var fascinerande, men vi borde nog ha haft en guide i bok- eller människoform för att få det mesta ut av det. En pocketguide till Rom hade vi med, men den berättade inte så mycket. Vi hade inte läst in oss så värst noga på förhand, och än en gång fanns det inte så värst informativa skyltar. Det mest grundläggande fick man reda på (typ tempel, palats eller triumfbåge), men de spännande historier som säkert finns i massor lämnade vi utan.

Medryckande berättelser eller ej, det är en speciell plats. Historien känns väldigt kompakt där, rester av så mycket betydelsefullt på så liten yta!

Jag är glad att ha sett Forum Romanum, och kan säkert tänka mig att återvända. Men det är inte något jag nödvändigtvis måste se när jag reser tillbaka till Rom. Om jag nu inte skulle råka få haka på en guide. Det finns för övrigt en utsiktsplats i ena kortändan där man säkert har jättefin överblick över en stor del av Forum Romanum utan att ens gå in. Anyways, för en förstagångsresenär i Rom är det inget dumt halvdagsprogram!

Novemberkväll i Centro Storico di Roma (21.11)

Man kunde ju tycka att det inte skulle behövas fyra blogginlägg för att beskriva en halv dag i Rom, men tydligen. Den som är nybörjare i Rom och inte ens låtsas vara världsvan och blasé behöver minst det för att visa allt som gjorde intryck...

Efter att vi hade lämnat Castel Sant'Angelo och Ponte Sant'Angelo bakom oss gick vi in mot Centro Storico, där man verkar kunna gå precis som det faller en in och ändå pricka rakt på ett eller annat storartat monument från guideböckerna. Det skulle verkligen vara jätteroligt att nån gång komma tillbaka till Rom en mildare och torrare årstid och bara vandra runt och se vad man snubblar över!

Det första vi ramlade på var Piazza Navona, med Berninis (fantastiska) fontän Fontana di Quattro Fiumi. Piazza Navona har i och för sig en fascinerande historia - torget har fortfarande formen av den kapplöpningsbana som drog romare till sig redan på antiken - men går man ett varv runt piazzan hinner man få minst ett dussin välkommen-in-till-just-vår-restaurang-vi-har-den-mest-genuina-italienska-maten-EVER efter sig. Åtminstone en mörk torsdagskväll i november när uteserveringarna inte direkt var överfulla... Och paraplyförsäljare, rosförsäljare och lysande-mini-helikoptergrejsförsäljare. Och det kändes ju inte så charmigt. Eller genuint. Även om det säkert var trångt med försäljare som ville tjäna lite på besökarna redan på antiken när det var kapplöpning på gång , så på det sättet har de ju en lång tradition bakom sig...

Fontana dei Quattro Fiumi, med Santa Maria dell'Anima i bakgrunden

Men det som däremot var en upplevelse var faktiskt Berninis fontän. Överdådig, men vacker, speciellt i effektfull kvällsbelysning. Att det var höst betydde ju att det var kyligt och regnigt, vilket ju var lite tråkigt, men att det blev höstmörkt på kvällarna gjorde faktiskt inte så mycket, eftersom allt vackert ändå var upplyst.

Fontana del Pantheon

Vi gick vidare till nästa piazza, Piazza della Rotonda, med Pantheon som tillsammans med Peterskyrkan stod högt på vår vill-se-lista. Framför Pantheon stod förresten en fontän som var så komisk att vi måste gå varvet runt och fota från alla håll... (Kanske var vi lite lättroade...)

Pantheon blev också en av de byggnader som gjorde allra starkast intryck på mig. Den byggdes 126 e.Kr. som ett tempel till alla gudar, men sedan 600-talet har den varit en kristen kyrka. Igen, ett perspektiv på nästan 2000 år, för en byggnad som fortfarande står och fortfarande används. På Forum Romanum (nästa dag) såg vi ruiner av säkert lika storslagna byggnader, men Pantheon vinner. Den står kvar. Det var en upplevelse.

Rotundan har ett stort hål i mitten för att släppa in solljuset, och under alla (otaliga) regnskurar de följande dagarna pratade vi om att det skulle vara roligt att gå dit och se hur det funkar när det kommer ett riktigt skyfall. Tyvärr blev det inte av eftersom vi inte hade vägarna förbi fler gånger (även om det inte var ont om skyfall), men jag kan föreställa mig att det blir en ganska fascinerande blandning av utomhus och inomhus.

Efter det här började vi känna att det var ganska länge sen vi åt våra blygsamma pastaportioner på Termini tidigt på eftermiddagen, så vi bestämde oss för att satsa på en av turistrestaurangerna på Piazza della Rotonda eller Piazza Navona. Det blev en uteservering på Piazza Navona som fick visa vad de kunde. Men alltså... det blev inte den bästa måltiden. Min pizza hade  gott om tomater och rucola på, vilket var gott, men annars... kom ihåg att inte välja något som beskrivs som cheese pizza igen! Pizzan hade alltså ingen tomatsås, utan istället massivt med... ost. Riktigt mycket ost. Fet ost. Gott visserligen, men bara ungefär en fjärdedels pizza. Sen började jag väldigt längtansfullt snegla på bordsgrannarnas fräscha sallader. Men annars gott, vi blev mätta och Mattus hade lyckats välja bättre.

Restaurangen (liksom många andra i närheten) hade alltså enbart uteservering. Många årstider kan det säkert vara bara trevligt, men just den här mörka, kalla, fuktiga novemberkvällen skulle jag nog inte ha haft så mycket emot... inomhus. Infravärme i all ära, men när det dessutom började regna så kraftigt att vi fick flytta på oss för att det inte skulle regna så mycket  på vår mat genom tälttaket kändes det som lite mer friluftsliv än vi hade lust med just då... Så småningom regnade det inte bara, utan formligen vällde ner vatten.

Vi visste inte riktigt hur vi skulle ta oss hem, men tack vare Mattus smarttelefon + wifi (tack!) fick vi reda på att det skulle finnas en busshållplats med rätt busslinje bara ett par kvarter därifrån. Till sist fick vi ge oss och lämna taket  för att hitta en buss - och vi blev så omedelbart och ända in på skinnet genomblöta att det nästan var komiskt redan då. (Att ha samma skor dagen efter skulle ha varit uteslutet...) Att åka buss i en på kvällen i  en okänd stad har också sina utmaningar när fönstren immar helt igen och man inte har minsta aning om hur långt det är till rätt hållplats, som man bara sett i dagsljus förr... Men vi hittade rätt. Och det var s-k-ö-n-t att dra av en del blöta kläder och köpa en löjligt dyr tekopp från hotellets rooftop bar. (Inte att avnjuta på takterrassen, om det nu behöver påpekas...)

Vilken bra första dag! 21 november 2013 var verkligen lite förmer än många andra novemberdagar jag varit med om.