Dags för några sportlovsinlägg! Inte skrivna utan tanke på vad som händer i världen utan tvärtom med stor tacksamhet för allt vårt fina, vanliga, fredliga.
Jag inledde som sagt sportlovet med en arbetsdag i hemmakontoret, men på söndag förklarade jag högtidligen min ledighet öppnad och lovade mig själv sju fullständigt lediga dagar. Det lyckades och det behövdes verkligen! Vi började direkt med något så perfekt sportlovsaktigt som skidjippot Onnis runda - våra större barn deltog ett par gånger när de var små, men nu hade det blivit en lång paus. Josef var taggad direkt när han hörde om loppet, och efter lite betänketid ville Edvin också vara med. Extra kul var det sen att inse att en hel hög kusiner också skulle delta!
Stämningen på rundan är verkligen jätteskön - peppande och fin. Inte för långa banor heller, med en kilometer för Josefs åldersgrupp och två för Edvins, så det går att delta även om man bara skidat lite halvhjärtat tidigare under vintern... Vädret kan vi inte heller klaga på - bättre sportlovsväder än anno domini 2022 går inte att få!
Rätt skönt också att vara utomhus i flera timmar, komma hem med solen brännande i kinderna - och inse att det fortfarande bara är tidigt på eftermiddagen! Och undertecknad var så taggad av skidjippot att hon plockade sina egna skidor i bilen och körde till Lodeträsk och tog en egen runda. Spåret vid Lodeträsk var vårt närmaste spår när vi bodde i radhus och det är varken långt, upplyst eller avancerat, men jag gillar det. Det känns som ödemark fast halva myren omges av planerade bostadsområden... Spåret är 1,5 km långt och hela tiden platt, vilket gör att det känns väldigt kravlöst att snurra på där ett varv, två varv, tre varv... och så länge man har lust tills solen går ner eller klockan blir mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar